Visar inlägg från "pregnancy"

Pregnancy Week 33

Gravid Vecka 33

55 days left

Min vikt: 63 kg (+14 kg)
My weight: 63 kg (+14 kg)

Bebis utveckling: Barnet är nu ca 40 cm lång och väger 1,98 kg i början av veckan och ca 2,15 vid veckans slut. Barnet kan nu uppfatta ljus och mörker, till exempel om det är dag och natt. Barnet tränar mycket, bland annat på att öppna och stänga ögonen.

Baby progress: The child is now about 40 cm tall and weighs 1.98 kg at the beginning of the week and about 2.15 at the end of the week. The child can now perceive light and dark, for example, day and night. The child is exercising a lot, including opening and closing her eyes.

Min status: Jag har lagt på mig så himla mycket vätska på slutet men det börjar redan släppa efter ett par dagar med motion och bättre kost. Fick av mig förlovningsringen imorse och kommer nog inte våga ta på den igen förrän efter förlossningen. Så fail om jag hade behövt klippa upp den som jag hört att vissa behövt göra.  Tror inte Erik hade varit så sugen på att köpa en ny, haha. Magen växer i alla fall så det knakar och jag kan inte böja mig så mycket nedåt från sittande position. Har en box under tallriken när vi äter vid vardagsrumsbordet. Jag har även känt av lite förvärkar! Jag vet vad jag klarar av och inte nu (inte skitmycket dock, haha) och så länge jag följer det mönstret mår jag kanoners!

My status: I have been so swollen lately, but it starts to feel better after a couple of days of exercise and a better diet. I was able to remove my engagement ring this morning and I will not dare to put it on again until after childbirth. Such a fail if I had to cut it off, I don’t think Erik had been so crazy about buying a new, lol. My stomach grows and I can not bend myself so much down from my sitting position. I Have a box under the plate when we eat at the living room table now. I have also felt some acquisitions! I know what I can do and not now (not much though, lol) and as long as I follow that pattern, I’m just doing great!

Övrigt: Vi var hos barnmorskan idag och mätte livmoder, lyssnade på barnets hjärtslag och tog blodprov och blodtryck på mig. Följer fortfarande “mittenkurvan” och mina värden och blodtryck såg jättebra ut. Bebis ligger kvar med huvudet nedåt, så himla glad för det. Finns dock mycket nerver “där nere” så ibland bränner det till rejält.

Other: We were at our midwife today and measured the uterus, listened on the babys heartbeat. My blood value looked good and so did my pulse. She still have her head down in the right position (yey). However, there are many nerves “down there” so sometimes it like a burning feeling for a few seconds.

Pregnancy Week 31 – Update

Gravid Vecka 31

68 days left

Min vikt: 61,5 kg (+12,5)
My weight: 61,5 kg (+12,5)

Bebis utveckling: Bebis är runt 37 cm och väger ca 1,6 kg i början av veckan och cirka 1,76 kg vid veckans slut. Alla organ är snart färdigutvecklade och barnet behöver nu i princip bara gå upp i vikt.

Baby progress: The baby is 37 cm and the weight is 1,6 kg in the beginning of the week and 1,76 in the end. All the organs is fully developed and the baby just have to gain weight. 

Min status: Förutom att jag känner mig tung och riktigt osmidig så är jag ändå väldigt tillfreds med min graviditet just nu. Jag njuter! Nu när den “snart är över” så har jag bara känt sådan tacksamhet. Jag har verkligen haft sådan tur! Jag har dock blivit riktigt förkyld och känslan av att känna sig tung blir väl ungefär hundra gånger värre, speciellt när man ska sova. Andningssvårigheter deluxe, haha.

My status: Except from feeling heavy and really untimely, I’m very happy with my pregnancy right now. Now that it’s “soon over,” I’ve just felt so grateful. I’ve had such a luck! However, I’ve caught a cold and the feeling of feeling heavy gets about a hundred times worse, especially when going to sleep. Difficulty breathing deluxe, lol

Övrigt: Vi var hos barnmorskan i måndags och mätte livmodern, lyssnade på hjärtljud och kände på barnets ställning. Vi följer mittenkurvan på pricken. Och till något roligt – Bebis ligger redan långt ner med huvudet! Så glad att hon förhoppningsvis redan fixerat sig. Barnmorskan tyckte hon låg så pass långt ned att hon inte trodde hon skulle vända sig. Sen vet man ju aldrig helt säkert med vårt lilla busfrö där inne. Men det har verkligen börjat kännas att hon ligger så långt ned! Har ett lite speciellt tryck nedåt när jag står upp. Svårt att förklara men nästan som att något vill titta ut, haha. Blir att maxa med knipövningar nu!

Other: We were at our midwife on Monday and measured the uterus and felt the child’s position. Our baby is already far down with its head. So glad that she hopefully already lying in the position she should for the birth! The midwife thought she was so far down that she did not think she would turn around. It’s a special feeling with her pushing down, I can feel it when I’m standing up. A weird pressure “down there”, lol. 

Pregnancy Week 30 – Update

Gravid Vecka 30

 

75 days left

Min vikt: 61 kg (12 kg+)
My weight: 61 kg (12 kg+)

Bebis utveckling: Barnet är 36 cm långt och väger ca 1,43 kg i början av veckan och 1,5 i slutet. Hon har också börjat röra sig så det känns på två olika ställen.

Baby progress: The baby is 36 cm and the weight is 1,43 kg in the beginning of the week and 1,5 in the end. She also started to move so you can feel it on two different places in the stomach. 

Min status: Min kropp mår riktigt bra. Förutom dagarna i Köpenhamn har jag inte haft några känningar av min foglossning. Så underbart, hoppas det håller i sig. Jag har haft det väldigt stressigt denna vecka vilket gjort att min livmoder varit konstant hård, så jag ska verkligen ta det lugnt i helgen. Mina bröst var mest ömma i början av graviditeten men nu har det kommit tillbaka. Har ett sådant otroligt tryck i brösten (förmodligen pga bröstmjölk) och jag läcker bröstmjölk rätt ofta. Så nu har jag skaffat BH med inlägg! Är också så galet hormonfylld just nu. Både igår och idag känner jag mig inte alls som mig själv. Känner mig liksom nere med lite ångest, men det är verkligen helt ogrundat så kan inte lösa det, haha. Värsta känslan!

My status: My body feel so good! In addition to the days in Copenhagen, I haven’t had any feelings of my pelvic pain. So nice, hope it will continue this way. I’ve been so stressed this week, which made my uterus constantly hard, so I’m really going to relax this weekend. My breasts were most sore at the beginning of my pregnancy but now it’s back. I Have such a pressure in the breasts (probably because of breast milk) and it feels like I’m leaking so much milk. So now I have got bra with posts! I’m also so filled with hormones right now. Both yesterday and today, I just don’t feel like myself. I feel a bit down, but it’s totally unfounded, the worst feeling!

Övrigt: Vi har varit på båda Profylax-kurserna nu och tagit med oss massor inför förlossningen. Vi pratade bland annat om hur viktigt det är att ha målbilder under förlossningen. Att ha något som får en att kämpa på lite extra och be sin partner att påminna om dessa. Jag ska skiva ett inlägg om hur jag förbereder mig mentalt för förlossningen sedan. Jag har även tagit min spruta för att jag är RH-negativ. Denna tar man i vecka 28 och på förlossningen. Jag har verkligen börjat föreställa mig henne med oss nu, förut har det känts så himla overkligt. Men nu börjar det kännas mer på riktigt, förmodligen för att det börjar närma sig! Längtar så.

Other: We have been on both of the Profylax courses now and we will take so much with us into the delivery room. Among other things, we talked about the importance of having target images during childbirth. To have something that makes you fight a bit extra and make your partner to remind you of them during the birth. I’ll post a post about how I’ve been preparing mentally for childbirth later. I’ve also taken my injection because I’m RH negative. This is taken in week 28 and at birth. I have really begun to imagine her with us now, before it has felt so surreal. But now it’s starting to feel more real, probably because it’s getting closer! Can’t wait.

BTS: Photoshoot With Magazine MAMA

Behind The Scenes – Plåtning med tidningen MAMA

Shoot for the magazine Mama

 

Mitt schema denna vecka är helt galet. Ni vet vissa veckor känner man bara att man inte hinner med livet riktigt! Hur som helst, idag stod plåtning med tidningen mama på schemat. SÅ himla kul och jag är så glad för detta. Erik var med en sväng också så han passade på att fota lite behind the scenes. Hoppas ni gillar det! Jag tror bilderna kommer bli superbra. Puss!

My schedule for this week is crazy! You know the feeling when you don’t have time for a life, lol. How ever, today I had a shoot with the magazine mama. SO much fun and I’m so happy about this. Erik was with me so he took some behind the scene-pictures. Hope you like it! I think the pictures will be amazing. Can’t wait to share! Xx

The worst part of my pregnancy – Part 2 “Body Complex”.

Den värsta delen av graviditeten – Del 2

Den här texten kommer handla om min relation till mig och min kropp under graviditeten. Förmodligen den del som tagit allra hårdast på mig både fysiskt och psykiskt.

Jag har aldrig haft en anledning att behövt ägna några större tankar åt min kropp. Aldrig haft komplex, aldrig haft ont, är nästan aldrig sjuk och min kropp har i princip “alltid” sett likadan ut oberoende av ja, allt. Från den dagen jag blev gravid har jag och min kropp vuxit längre och längre ifrån varandra, till den punkt att jag inte längre känner min egen kropp. Jag kan inte längre räkna med den på det sättet jag brukar och jag känner framförallt inte igen den.

Det dröjde inte länge innan detta satte sig i huvudet. Jag kan gå ner på detaljnivå med alla kroppens förändringar, klaga på smärta, finnar och fett på nya ställen – men det är inte vad det handlar om. Det handlar om relationen till min kropp. Hur det har fått mig att tänka negativt om mig själv, hur det har gjort mig mindre självsäker och gett mig ett sämre självförtroende. Inställningar och tankesätt som ligger så långt bortom vem jag egentligen är. Dessa gravid-hormoner har fått hela min självbild att rubbas.

Jag har legat i Eriks famn och gråtit så mycket över detta, men han kommer aldrig att förstå. Framför honom ligger ju i hans ögon världens finaste gravida tjej. Och det är väl just det, ingen som inte upplevt detta förstår hur man känner eller att man kan känna som man gör. Jag trodde ju aldrig heller att jag någonsin skulle känna på det viset jag gör just nu om mig själv. Kanske kommer jag i efterhand när hormonerna lagt sig inte heller att förstå.

Jag önskar bara att jag kunde lära känna min kropp under graviditeten för att lära mig att älska den. I alla fall se på mina nya brister som ett resultat av vad min kropp skapar för underverk. Men jag upplever nya förändringar varje vecka och ibland dagligen, jag hinner inte ikapp. Jag kan acceptera mina fysiska nedsättningar och förändringar, även om det är otroligt frustrerande och vägen dit har varit lång. Men jag kommer nog aldrig kunna acceptera det jag ser i spegeln, för det är inte mig själv jag ser.

Någon som känner igen sig? Eller kanske tvärtom, har eller haft en helt motsatt upplevelse under er graviditet?

This text is about my relationship with my body during pregnancy. Probably the part that hit me the hardest both physically and mentally.

I’ve never had a reason to spend some big thoughts on or about my body. I never had body complex, never been in pain, almost never sick and my body has “always” looked the same regardless of yes, everything. From the day I got pregnant, me and my body have grown longer and further apart, to the point that I no longer know it. I can’t count on it the way I used too and I don’t recognize it any more.

As you may understand I didn’t took long before this were all in my head. I can go down to details with all changes in and on my body, complain of pain, pimples and fat in new places – but that’s not what it’s about. It’s about the relationship with my body. How it made me think about myself, how it made me less self-confident and gave me a worse self-esteem. Settings and minds that are so far beyond who I really are. These pregnant hormones have gotten all my self-esteem to be messed up.

I’ve been lying in Eriks arms and cried so much about this, but he will never understand. In front of him, in his eyes is the world’s finest pregnant girl. And it’s exactly that, no one who did not experience this understands how you feel or how you even can feel that way. I didn’t know that I could or would ever feel the way I’m doing right now about myself either.

I wish I could get to know my body during my pregnancy to learn to love it. At least look at my new flaws as a result of the miracle my body creates. But I experience new changes every week and sometimes daily. I can accept my physical impairments, although it’s incredibly frustrating. I’ve learned to listen to it and changed my way of living. But I’ll never be able to accept what I see in the mirror, because it’s not myself I see.

Someone who recognize themselves? Or maybe had an opposite exprience during their pregnancy?

Week 28 Update


Min vikt: 60 kg (11 kg+)
My weight: 60 kg (11 kg+)

Bebis utveckling: “Barnet är nu 34 cm från huvud till fot och väger ca 1,1 kg i början av veckan och ca 1,23 vid veckans slut.  Skulle det födas nu har det stora chanser att klara sig” – Preg Life

Babys progress: “The child is now 34 cm from head to foot and weighs about 1.1 kg at the beginning of the week and approximately 1.23 at the end of the week. Should it be born now, the baby has great chances to survive” – Preg Life

Min status: Känner mig väldigt lätt i kroppen och min foglossning har blivit mycket bättre! Hoppas det håller i sig och inte bara beror på att jag haft andra vanor i Australien. Mina fötter börjar dock reagera på tyngden och är så extremt ömma. Jag har till och med fått sprickor i hälarna. Sover väldigt oroligt i och med alla mardrömmar.

My progress: I feel really light in my body and my pelvic pain feels much better. My feet starts to react on my weight though and are really sored, even got some cracks in my heels. Sleeping problems.

Vi byter alltså vecka på torsdagar så jag tänkte att jag ska försöka köra en “vecka för vecka”-update här på bloggen. Jag antecknar ju detta själv så varför inte dela med mig här också. Om det är något mer ni är intresserad av att jag tar med i dessa inlägg så säg till! Jag har en app som heter “preg-life” som ger information om barnet, mig och lite info för Erik varje vecka. Detta är som att öppna julkalendern när man var liten typ, haha. Går alltid in i appen det första jag gör på morgonen på torsdagar och läser högt för Erik. Så mysigt! Någon som har tips på andra liknande appar? Lillan har i alla fall börjat bete sig väldigt annorlunda i magen. Man märker att det börjar bli trängre då hon börjar bli större. Fatta att hon är 34 cm nu, det är sjukt stort, haha. Och hur magiskt att hon nästan är färdig och skulle kunna komma ut nu? Blir helt pirrig. Googlade på “barn födda i vecka 28” och inser att vi verkligen har en liten mini-människa där inne. Hon börjar även sparka mot revbenen nu vilket är lite obehagligt.

/ So, we’re changing weeks on Thursdays so I thought I’ll try to run a weekly week update here on the blog. I’ll take note of this myself so why not share with me here too. If there is something else you would like me to share in this post, please tell me. I have an app called “preg-life” that provides information about the child, me and some info for Erik every week. This is like opening the Christmas calendar like when you were a little kid, lol. I Always go to the app the first thing I do in the morning on Thursdays and read it for Erik. So cozy! Anyone who has tips on other similar apps? The little one has started to behave very differently in my stomach. You can notice that it starts to get tighter in there while she is getting bigger. Can’t believe she is 34 cm now, it’s so big. And how magical that she’s almost done and could come out now? Such a crazy feeling. Had to google on “babys born in week 28” and I realize we really have a mini human in there.

Stretch Mark Belly & Breast Routine

Weleda Stretch Mark Massage Oil – Find it here (adlink)

 

Jag har fått mycket frågor om bristningar och som jag svarade tidigare så har jag inte fått några ännu.  Jag har även fått frågor om jag gjort något för att motverka dessa så jag ville tipsa om den här oljan från Weleda. Jag jobbar på min tredje flaska som jag smörjer in bröst och mage med varenda kväll och gjort sedan jag fick reda på att jag var gravid. Så roligt att det visade sig att mamma använt exakt samma olja under sina graviditeter. Finns även massa andra produkter från dem som jag vill testa. De har bland annat en olja som förbereder “down there” inför förlossningen som förebygger sprickningar och snitt (denna – adlink). Kommer börja använda den när förlossningen närmar sig!

Tåls att nämna att bristningar oftast är genetiskt och jag har ingen aning om oljan verkligen fungerar för det syftet, men jag tycker ändå det är mysigt att smörja in magen. Sedan undviker det att det kliar också som många upplever när mage och bröst växer.

I have received a lot of questions about stretchmarks and as I answered earlier, I have not received any yet. I have also received questions that I did something to avoid them so I wanted to tip about this oil from Weleda. You can find it online. I work on my third bottle as I use it on my chest and stomach every night and done since I found out that I was pregnant. So fun that it turned out that mom used exactly the same oil during her pregnancies. There are also lots of other products from the brand I want to try out. They have, among other things, an oil for “down there” that prevents cracks and cuts during childbirth (this one). I will probably start using it when birth is approaching!

To mention is that stretchmarks are usually genetic and I have no idea if the oil really works for that purpose, but I still think it’s so cozy to lubricate the stomach. Avoids that it also scratches as many experience when stomach and breast grow!

Answers About The Pregnancy – Part 2 “Diet & Exercising”

Har ni tänkt på några namn ännu?
Have you been thinking about any names yet?

Ja, vi var klara med namn redan innan graviditeten, haha. Nu kallar vi dock henne “smeknamnet” till det namnet, så nu är vi lite osäkra på vilket vi ska välja. Ska hålla på det lite till, så tänkte jag att ni kanske kan hjälpa oss med det sedan.

/ Yes, we have had a name since before the pregnancy. Now we started to call her the nickname though and now we’re a bit unsure if we should take that name instead. I’ll keep it a secret for a while longer and then ask you about advice. 

Har du tränat mycket under graviditeten?
Have you been working out much during the pregnancy?

Lagom! Motion är och har varit superviktigt för mig. Jag har motionerat aktivt mellan 30-60 minuter dagligen. Detta var viktigt för mig speciellt i början för min mage, fick så himla ont annars. Nu när jag fick problem med foglossning så har jag börjat cykla istället för att gå. Jag kör även lättare träning med vikter och vissa maskiner.

/ It’s an important part for my well being during the pregnancy. I’ve been taking PW’s daily for 30-60 minutes. I had to do it for my stomach in the beginning. Now when I have problems with pelvic pain I’ve started with cycling instead. I also do easier gym sessions with weights and some machines. 

Har du fått några bristningar? Och har du gjort något speciellt för att inte få det i sådant fall?
Have you received any breakages? And have you done something special to not get it in that case?

Nej, inte ännu! Tror det är genetiskt men jag har i alla fall smort in magen och brösten med olja sedan dag ett.

/ No not yet! I think it’s genetic but I’ve using oil for my stomach and breast since day one.

Hur känns det att ha ett barn i magen?
How does it feel with a baby in your belly?

Helt magiskt. Alltså vilken häftig känsla! Kommer sakna det så mycket sen.

/ Just magical! Such an amazing feeling, I’ll miss it so much.

Största förändringen hittills?
Biggest change so far?

Så mycket förändringar redan! Men största är nog att det inte bara är jag längre, utan även en bebis i min kropp som påverkas av det jag gör. Framförallt när det kommer till vad man stoppar i sig och inte.

/ So much changes already! But the biggest thing is that it’s not just me, but a baby in my body that’s affected by what I’m doing. Especially when it comes to what I’m eating and not eating.

Hur tänker du med kosten under graviditeten?
How do you think about the diet during pregnancy?

Jag behövde ju ändra om en hel del då jag inte alls ätit speciellt näringsrikt innan. Så det blir inte att byta en måltid mot en chipspåse längre, om man säger så, haha. Jag äter mer fisk och mer “riktig” mat och extra mycket frukt.

/ I had to change a lot because I haven’t been eating so nutritional before. No more eating a bag och chips instead of dinner anymore, lol. I eat more fish and more “real” food and more fruit and greens. 

Har du gått upp mycket i vikt?
Have you gained much weight?

Man går ju generellt upp mycket i vikt, speciellt när man är mindre sägs det(?). Jag håller “kurvan” även om jag aldrig trodde att min lilla kropp skulle öka så mycket i vikt under så kort tid, otroligt, haha!

/ You gain a lot of weight, especially when you’re smaller they say. I think I gain as much as I have too even if I never though my little body could gain so much weight during this short of time, unbelievable, lol!

Kommer ni fortsätta resa så mycket som ni gör?
Will you keep on traveling as much as you do?

Det beror ju såklart helt hur vår bebis mår och vilken typ av bebis vi får. Men finns det möjlighet så blir det nog lite av en travel baby, haha!

/ It depends on how our baby is feeling and which type of baby we’ll get. But If we have the opportunity, It’s not impossible that our baby will be a travel baby, lol!

Kommer din blogg förändras nu när du är gravid?
Will your blog be changing a lot during the pregnancy?

Såklart och det har ni nog redan märkt. Detta är ju i princip mitt allt nu, så blir konstigt att inte dela med mig av det. Förstår att vissa inte alls tycker att det är intressant, men jag ska försöka väva in så mycket gamla inslag det bara går! Det är viktigt för mig med.

/ Of course and I guess you’ve noticed that already. It’s my everything right now so it would be weird not to. I totally understand that some of you think it’s boring but I’ll do my best to post old elements too. It’s important for me too. 

Pregnancy Belly – Week For Week

My belly between week 14-23

 

Ett efterfrågat inlägg från er sida! Det här är min lille mage mellan vecka 14 och 23, alltså tagna med tre veckors mellanrum. Lite dumt egentligen att inte fota oftare då magen som sagt ändrar sig lite dag för dag beroende på hur svullen den är. Men tyckte ändå att jag fick till en bra översikt. Tänkte att jag kör på såhär fram till slutet! Ska bli kul att se alla bilder sedan 😉 Puss!

A post some of you asked for! This is my little belly between week 14 and 23 (I’ve been taking them with 3 weeks apart). A bit stupid not to take pictures a bit more often when the stomach changes a little bit by day depending on how swollen it is, hehe. However, I found that I got a good overview. Thought I’ll keep on doing this until the end! Will be fun to see all the pictures since, haha. Xx

The worst part of my pregnancy – Part 1 “Anxiety”.

Den värsta delen av graviditeten – Del 1

Jag har ju som jag berättat inte haft några större fysiska besvär under min graviditet, vilket jag är så himla tacksam för. Däremot så har denna resa varit väldigt påfrestande psykiskt för mig. Innan jag blev gravid så tänkte jag att man helt enkelt får ett besked om att man är gravid, blir överlycklig och sedan nio månader senare så har man en bebis vid sin sida (med vissa fysiska besvär däremellan).  Kanske aningen naivt men jag har aldrig haft någon som talat öppet om deras känslor eller upplevelser kring en graviditet.

Så därför tänker jag dela med mig av precis det jag känt. Vi börjar med den tid vi befann oss i en typ av gråzon. Längtan efter att våga börja längta. Detta började redan de första veckorna, de så kallade “missfallsveckorna”.  Upp till vecka 13, dvs tre månader in i graviditeten är chansen för missfall som störst. Förmodligen de tre längsta månaderna i mitt liv. Inför varje toalettbesök var jag orolig att få se blod på pappret och för varje liten sak som kändes annorlunda i min kropp så trodde jag att det hänt något. Jag ville vara världens lyckligaste över vårt besked, men jag kunde inte. Jag var så himla rädd för att någonting skulle hända.

Jag är den som alltid ser positivt i saker, men här tog oron över. Jag hade ingen känsla att landa i förutom ångest. Mitt sätt att hantera ångest är ofta att jag förtränger saker eller vänder mig mot min tryggaste punkt i livet, Erik. Men jag kunde inte förtränga att jag bar på ett barn och jag kunde inte hitta någon trygghet i Erik. Han tänkte ju och kände precis som jag. Så många sömnlösa nätter.

Vi hade hela tiden intalat oss själva att efter vecka 13 kan vi andas ut. Då skulle vi även hunnit göra ett så kallat kub-test som vi också var väldigt nervösa inför. Resultatet kom och vi fick goda nyheter, men just efter de goda nyheterna så säger barnmorskan “men då ska vi se till att boka in ett rutinultraljud (v.19) också, så vi bland annat ser så att alla händer, fötter och organ ser ut som de ska”. Tillbaka till samma känsla av att inte kunna andas ut. Jag började tvivla på när jag någonsin skulle få känna den där glädjen kring att vara gravid.

Någonstans här började vi dock berätta för andra och det var så himla skönt att höra andras positiva reaktioner och inte någon som helst oro. Även om det kändes som att de var gladare än vi hunnit bli. Det började släppa lite inför ultraljudet och vi hade fått känna henne röra på sig flera gånger och efter ultraljudet så släppte allt. Jag tror till och med Erik började gråta av glädje och lättnad (det händer i princip aldrig). Äntligen var det vår tur att hamna i den härliga bubblan. Det har varit tuffa veckor men nu när oron mestadels släppt så är det såklart helt underbart. För mig har det dock kommit lite nya hinder på vägen, men mer om det i nästa del.

Har ni varit oroliga under er graviditet? Hur gjorde ni för att släppa på oron och rädslan?

/ I have, as I have said, had no major physical discomfort during my pregnancy, which I am so thankful for. But it has been harder for me mentally. Before I got pregnant, I thought that you get a message about being pregnant, being overjoyed and nine months later, you have a baby on your side (with some physical discomfort in between). Perhaps a bit naive, but I have never had someone who spoke openly about their feelings or experiences about a pregnancy with me.

So, therefore, I’m going to share just what I knew and maybe some of you can tell how you did to feel better than I did. We begin by the time we found ourselves in a kind of a middle land. This already began in the first few weeks, the so-called “misscarriage of weeks”. Up to week 13, three months into pregnancy, the chance of miscarriage is the biggest. Probably the three longest months of my life. After every toilet visit, I was worried about seeing blood on the paper and for every little thing that felt different in my body, I thought something was wrong. I wanted to be the happiest in the world over our message, but I couldn’t. I was so scared of that something bad would happen.

I’m the one who always looks positive in things, but here the fear just took over. I had no feeling to land in except from anxiety. My way of dealing with anxiety is often that I deny things or turn to my most secure point in my life, Erik. But I couldn’t deny that I was wearing a child and I could not find any security in Erik. He felt the same thing as I did. So many sleepless nights.

We had always told ourselves that after week 13 we can breathe out. Then we would even have done a so-called cub test which we were also very nervous about. The result came and we got good news, but just after the good news, the midwife says, “but then we will make sure to book a routine ultrasound (v.19), so we see, among other things, that all hands, feet and bodies look out as they should “. Back to the same feeling of not being able to breath out.

Here somewhere we began to tell others and it was so nice to hear other people’s positive reactions and not any worries. It started to feel a bit better before the ultrasound and we had the chance to feel her moving a several times. After that ultrasound, everything released. I even think Erik started crying with joy and relief (see him crying maybe once before). It has been tough weeks, but now when the worries has left it is, of course, very wonderful. For me, however, there have been some new obstacles along the way, but more about it in the next part.

Have you been worried during your pregnancy? How did you do to let go of the fear and fear?