11:58 | November 4, 2017

New In: Balenciaga Logo Hoodie

New In

Balenciaga “logo hoodie”

 

Nämnde ju att jag var på jakt efter en snygg hoodie. Hittade denna från Balenciaga för ett tag sedan men visade sig vara slutsåld överallt. Jag gav upp den tanken men så gick jag in på Nathalie Schuterman igår och så låg den bara där, en kvar i min storlek och jag kände att det är ödet. Den är oversized med trycket på ryggen och bara helt perfekt. Tyckte att jag och magen förtjänade den helt enkelt. Jag bad Erik prova den igår och visade sig att den satt bra på honom också! Bästa. Den åker med till Paris så då får ni se den på! Puss

I told you I wanted a new hoodie. I found this one from Balenciaga a while ago but It was sold out everywhere. I gave up the thought but then I walked in on Nathalie Schuterman yesterday and found one hoodie left in my size. Destiny! It’s oversized and just perfect. I asked Erik to try it on too and he can also wear it. Score! I will bring it with me to Paris so then you’ll see it on me. Xx

19:11 | October 29, 2017

Good & Bad List W.43

Bra och dåligt denna vecka

New In,Uncategorized,Weekly List

 

Jag och min syster har bestämt oss för att starta en podcast. Känns som helt rätt forum för oss och jag är så taggad! Jag har inte riktigt funnit mig i rörligt material ännu, men ändå varit sugen på en till kanal att nå ut i, så detta känns perfekt.

Me and my sister have decided to start a podcast. It feels like the place for us and I’m so excited. 

Resan till Sardinien. När vi insåg att this wasn’t our place när det kommer till foto så fick det oss båda att koppla bort den delen helt. Jobbade bort det som behövdes och sedan fanns inte så mycket att göra, så vi njöt bara av solen och varandra. Supermysigt och länge sedan vi hade en sån resa! Därför jag också passade på att ta en liten paus här och på Instagram.

The trip to Sardinia. When we realized it wasn’t our place when it came to photos and location we both could just relax. We did shoot what we had to but after that we just enjoyed the sun and each other. So nice and feels like forever since we had a trip like that!

Min mage känns inte lika spänd och svullen, den har mjuknat till sig och jag känner mig så mycket smidigare. Saker jag gör känns inte lika ansträngande längre! Ska njuta så länge det håller i sig.

My belly doesn’t feel as tense and swollen, it’s more soft and I feel much lighter and flexible. Things I do doesn’t feel as exhausting any more! I’ll enjoy it as long as it last.

Har suttit och pusslat med schemat och fått lite resor inbokade. Måste ju tänka till lite nu när det kommer till flygrekommendationer och Zika-viruset. Paris med Erik, Köpenhamn med mamma och Alex och Australien med Erik, Alex och hennes kille. Känns så himla roligt med Paris och få fota lite annat än strandbilder och bikini. Lite less på det sen Maldiverna, haha.

I’ve been looking through my schedule and got some new trips booked. I need to think a bit extra now when it comes to flight recommendations and the Zika-virus. Paris with Erik, Copenhagen with my sister and my mother and Australia with Erik, Alex and her boyfriend. I’m so excited for Paris and to shoot some other things than just beaches and bikinis. A bit tired of that after the Maldives, lol.

 

Sardinien, inte resan men själva destinationen. Vilken besvikelse när det kom till stränder och mat mm. Nu åkte vi ju dit off season, men att det ska vara så krångligt att ta sig till alla fina ställen trodde jag inte. Jag gillar när det är smidigt! Ingen gravid-destination dvs.

Sardinia, not the whole trip but the destination. What a let down when it came to beaches, food and so on. We went there off season, but I don’t like when it’s that difficult to reach nice places. Not a good trip for the pregnant ones. 

Jag vägde mig i veckan och fick en chock. Jag har fortfarande svårt att finna mig i delen med viktuppgång. Jag kommer om jag håller kurvan gå upp ca 15-20 kg. Det är ju lika naturligt och självklart som andra delar i en graviditet, men jobbigt kan det ju vara för det.

I weighed this week and got a shock. I still find it hard to find me in the weight gain section. It is as natural as other things in a pregnancy, but I just think it’s hard. 

Fått lite lätt panik på att jag inte kan ha mina gamla kläder. Känns som att en stor del av min identitet är borta. Jag kan inte uttrycka mig på det sättet jag vill varken stilmässigt eller när det kommer till foto. Så nu ska jag anamma gravid-garderoben och se till att testa, fixa och trixa. Det här ska gå!

Got a little bit of panic because I can’t have my old clothes. Feels like a big part of my identity is gone. I can not express myself the way I want neither in style nor when it comes to photography. So now I’m going to take charge over my pregnant wardrobe and make sure to try, fix and trim. This is gonna go!

Lillan har slutat sparka lika regelbundet. Ibland känner jag bara något litet under dagen och nu när man är så van att hon rör sig massor blir man orolig. Hon dock varit aktiv igen senaste två dagarna så vi är lättade och glada!

Our little girl have stop being as active as before. It was a day or two I just felt some smaller moves and now when we’re so used to her being so active you get worried. Now she’s back to normal again though so we’re relieved and happy.

19:37 | October 26, 2017

Postcards From Sardinia

New In,Uncategorized

Postcards from our hotel in Porto Cervo

 

Vi visste ju att det var lågsäsong då vi åkte, förmodligen därför vi fick betala typ 1000 kr för biljetterna hit. Vi hade dock kanske inte räknat med att i princip ALLT skulle vara stängt. Vi bor i ett av de “populäraste” områdena Costa Smeralda, men ingenting är öppet. HAHA! Men solen lyser och det är faktiskt det vi ville åt. Idag tog vi en roadtrip till en nationalpark med massa fina stränder.. som det visade sig att man måste hajka sig till i bergsstup 2-3 timmar så vi fick aldrig se dem. Så typiskt mig och Erik att inte kolla upp sånt innan! Älskar roadtrips så ville bara glida runt “lite spontant”. Vi gör ett nytt försök till en annan del imorgon! Dela gärna tips om ni har. Kram!

We knew it was low season when we got here, I guess that’s why we paid like 100 euros for the tickets. We didn’t knew everything would be closed by now though. No restaurants in the whole area, lol. But the sun is shining and that’s what we wanted! Today we did a roadtrip to a nationalpark with amazing beaches.. except that we never saw them because you needed to hike for like 2-3 hours. So we will give another part of the island a new chance tomorrow. If you ever been there please feel free to share your best tips! Xx

20:26 | October 23, 2017

The worst part of my pregnancy – Part 1 “Anxiety”.

Den värsta delen av graviditeten – Del 1

New In,Pregnancy,Uncategorized

Jag har ju som jag berättat inte haft några större fysiska besvär under min graviditet, vilket jag är så himla tacksam för. Däremot så har denna resa varit väldigt påfrestande psykiskt för mig. Innan jag blev gravid så tänkte jag att man helt enkelt får ett besked om att man är gravid, blir överlycklig och sedan nio månader senare så har man en bebis vid sin sida (med vissa fysiska besvär däremellan).  Kanske aningen naivt men jag har aldrig haft någon som talat öppet om deras känslor eller upplevelser kring en graviditet.

Så därför tänker jag dela med mig av precis det jag känt. Vi börjar med den tid vi befann oss i en typ av gråzon. Längtan efter att våga börja längta. Detta började redan de första veckorna, de så kallade “missfallsveckorna”.  Upp till vecka 13, dvs tre månader in i graviditeten är chansen för missfall som störst. Förmodligen de tre längsta månaderna i mitt liv. Inför varje toalettbesök var jag orolig att få se blod på pappret och för varje liten sak som kändes annorlunda i min kropp så trodde jag att det hänt något. Jag ville vara världens lyckligaste över vårt besked, men jag kunde inte. Jag var så himla rädd för att någonting skulle hända.

Jag är den som alltid ser positivt i saker, men här tog oron över. Jag hade ingen känsla att landa i förutom ångest. Mitt sätt att hantera ångest är ofta att jag förtränger saker eller vänder mig mot min tryggaste punkt i livet, Erik. Men jag kunde inte förtränga att jag bar på ett barn och jag kunde inte hitta någon trygghet i Erik. Han tänkte ju och kände precis som jag. Så många sömnlösa nätter.

Vi hade hela tiden intalat oss själva att efter vecka 13 kan vi andas ut. Då skulle vi även hunnit göra ett så kallat kub-test som vi också var väldigt nervösa inför. Resultatet kom och vi fick goda nyheter, men just efter de goda nyheterna så säger barnmorskan “men då ska vi se till att boka in ett rutinultraljud (v.19) också, så vi bland annat ser så att alla händer, fötter och organ ser ut som de ska”. Tillbaka till samma känsla av att inte kunna andas ut. Jag började tvivla på när jag någonsin skulle få känna den där glädjen kring att vara gravid.

Någonstans här började vi dock berätta för andra och det var så himla skönt att höra andras positiva reaktioner och inte någon som helst oro. Även om det kändes som att de var gladare än vi hunnit bli. Det började släppa lite inför ultraljudet och vi hade fått känna henne röra på sig flera gånger och efter ultraljudet så släppte allt. Jag tror till och med Erik började gråta av glädje och lättnad (det händer i princip aldrig). Äntligen var det vår tur att hamna i den härliga bubblan. Det har varit tuffa veckor men nu när oron mestadels släppt så är det såklart helt underbart. För mig har det dock kommit lite nya hinder på vägen, men mer om det i nästa del.

Har ni varit oroliga under er graviditet? Hur gjorde ni för att släppa på oron och rädslan?

/ I have, as I have said, had no major physical discomfort during my pregnancy, which I am so thankful for. But it has been harder for me mentally. Before I got pregnant, I thought that you get a message about being pregnant, being overjoyed and nine months later, you have a baby on your side (with some physical discomfort in between). Perhaps a bit naive, but I have never had someone who spoke openly about their feelings or experiences about a pregnancy with me.

So, therefore, I’m going to share just what I knew and maybe some of you can tell how you did to feel better than I did. We begin by the time we found ourselves in a kind of a middle land. This already began in the first few weeks, the so-called “misscarriage of weeks”. Up to week 13, three months into pregnancy, the chance of miscarriage is the biggest. Probably the three longest months of my life. After every toilet visit, I was worried about seeing blood on the paper and for every little thing that felt different in my body, I thought something was wrong. I wanted to be the happiest in the world over our message, but I couldn’t. I was so scared of that something bad would happen.

I’m the one who always looks positive in things, but here the fear just took over. I had no feeling to land in except from anxiety. My way of dealing with anxiety is often that I deny things or turn to my most secure point in my life, Erik. But I couldn’t deny that I was wearing a child and I could not find any security in Erik. He felt the same thing as I did. So many sleepless nights.

We had always told ourselves that after week 13 we can breathe out. Then we would even have done a so-called cub test which we were also very nervous about. The result came and we got good news, but just after the good news, the midwife says, “but then we will make sure to book a routine ultrasound (v.19), so we see, among other things, that all hands, feet and bodies look out as they should “. Back to the same feeling of not being able to breath out.

Here somewhere we began to tell others and it was so nice to hear other people’s positive reactions and not any worries. It started to feel a bit better before the ultrasound and we had the chance to feel her moving a several times. After that ultrasound, everything released. I even think Erik started crying with joy and relief (see him crying maybe once before). It has been tough weeks, but now when the worries has left it is, of course, very wonderful. For me, however, there have been some new obstacles along the way, but more about it in the next part.

Have you been worried during your pregnancy? How did you do to let go of the fear and fear?

12:07 | October 19, 2017

To breastfeed or not

Att amma eller inte amma

New In,Pregnancy,Uncategorized

Kanske snarare en fråga gällande att försöka amma, eller att välja att inte amma. Denna fråga är en självklarhet för många, men för andra inte. För mig är det fortfarande ett beslut som är långt ifrån självklart och är därför en fråga som är viktig för mig att prata om. Jag önskar att jag kunde svara på varför men jag är helt enkelt inte 100% bekväm med tanken på att amma ännu. Kanske någon blandning av att jag redan haft problem med mina bröst (både psykiskt och fysiskt) och de fördelar jag ser med ersättning för vår nya familj.

Det här är såklart en fråga jag pratat mycket med Erik om. Eftersom att han kommer ”vara hemma” med mig så känner vi att vi vill dela ansvaret men framförallt den upplevelsen mellan oss. Vi ser ju båda framemot de stunderna lika mycket, så jag vill absolut att han ska ha möjligheten att vara lika delaktig som jag. Det känns ju även väldigt praktiskt att kunna avlasta varandra och att barnet inte ska vara helt beroende av “mig”. Med detta sagt vet jag ju att ersättning inte är den enda lösningen på det. Men jag tänker att om man väljer att testa någon 50/50 variant att barnet kanske ändå föredrar det ena framför det andra och där tappar vi ju syftet. Jag vet fördelarna med amning och jag tycker ärligt att det känns lite jobbigt att det inte är självklart för mig, det är ju en så himla fin och naturlig sak egentligen. Men alla är vi ju olika!

Hur kände och känner ni inför detta? Något som gjort det ena mer självklart än det andra?

Perhaps rather a matter of trying to breastfeed, or to choose not to breastfeed. This question is a matter of course for many, but for others not. To me it’s still a decision that is far from obvious and is therefore a question that’s important for me to talk about. I wish I could answer why but I’m simply not 100% comfortable with the idea of ​​breastfeeding yet. Perhaps some mix with me already having trouble with my breasts (both psychologically and physically) and the benefits I see with compensation for our new family.

This is obviously an issue I spoke a lot with Erik about. Because he will be “at home” with me, we feel we want to share the responsibility with, above all, the experience. We both looking forward to these moments, so I definitely want him to be as big part of this as me. It also feels very practical to relieve each other and not make the child completely dependent on “me”. With that being said, I know that infant formulas isn’t the only solution to it. But I think if you choose to test any 50/50 variant that the child may still prefer one to the other, and we lose the point of it. I know the benefits of breastfeeding and I feel honest that it feels a bit hard that it is not obvious to me. But we are all different!

How did you feel and how do you feel this? Something that made it one more obvious than the other?