16:02 | October 24, 2017

Spa Weekend

Falkenberg Strandbad

Uncategorized

Some pictures from the weekend at Falkenberg Strandbad

 

Här kommer lite bilder från helgen! Detta är beach baren på spat och helt klart min favorit. Kändes som att vi var på Bali typ. Mobilen fångade upp ljuset lite dåligt dock (kändes dumt att ta med kamera då det var fullt med folk där). Maten och drinkarna var helt magiska, jag körde på en virgin mojito som vanligt! Är verkligen så nöjd med denna lilla weekend och ska helt klart se till att åka tillbaka hit så fort som möjligt. Tips för er som vill på en liten get-away i Sverige, jag har helt klart hittat min spot. Vi bokade ett spa-paket och 3-rätters middag. Kram!

Here is some pictures from the weekend! This is the beach bar at the spa and is definitely my favorite. It felt like we were on Bali! The phone didn’t catch the light so well though, it didn’t felt good to take pictures with the camera with all the people around. The food and the drinks here were so good! I’ll always go for the virgin mojito. I’m so pleased with this weekend and I will make sure to come back here asap. So for you who want a little get away in Sweden, this is the spot. We booked the spa package with a three course meal. Xx

20:26 | October 23, 2017

The worst part of my pregnancy – Part 1 “Anxiety”.

Den värsta delen av graviditeten – Del 1

New In,Pregnancy,Uncategorized

Jag har ju som jag berättat inte haft några större fysiska besvär under min graviditet, vilket jag är så himla tacksam för. Däremot så har denna resa varit väldigt påfrestande psykiskt för mig. Innan jag blev gravid så tänkte jag att man helt enkelt får ett besked om att man är gravid, blir överlycklig och sedan nio månader senare så har man en bebis vid sin sida (med vissa fysiska besvär däremellan).  Kanske aningen naivt men jag har aldrig haft någon som talat öppet om deras känslor eller upplevelser kring en graviditet.

Så därför tänker jag dela med mig av precis det jag känt. Vi börjar med den tid vi befann oss i en typ av gråzon. Längtan efter att våga börja längta. Detta började redan de första veckorna, de så kallade “missfallsveckorna”.  Upp till vecka 13, dvs tre månader in i graviditeten är chansen för missfall som störst. Förmodligen de tre längsta månaderna i mitt liv. Inför varje toalettbesök var jag orolig att få se blod på pappret och för varje liten sak som kändes annorlunda i min kropp så trodde jag att det hänt något. Jag ville vara världens lyckligaste över vårt besked, men jag kunde inte. Jag var så himla rädd för att någonting skulle hända.

Jag är den som alltid ser positivt i saker, men här tog oron över. Jag hade ingen känsla att landa i förutom ångest. Mitt sätt att hantera ångest är ofta att jag förtränger saker eller vänder mig mot min tryggaste punkt i livet, Erik. Men jag kunde inte förtränga att jag bar på ett barn och jag kunde inte hitta någon trygghet i Erik. Han tänkte ju och kände precis som jag. Så många sömnlösa nätter.

Vi hade hela tiden intalat oss själva att efter vecka 13 kan vi andas ut. Då skulle vi även hunnit göra ett så kallat kub-test som vi också var väldigt nervösa inför. Resultatet kom och vi fick goda nyheter, men just efter de goda nyheterna så säger barnmorskan “men då ska vi se till att boka in ett rutinultraljud (v.19) också, så vi bland annat ser så att alla händer, fötter och organ ser ut som de ska”. Tillbaka till samma känsla av att inte kunna andas ut. Jag började tvivla på när jag någonsin skulle få känna den där glädjen kring att vara gravid.

Någonstans här började vi dock berätta för andra och det var så himla skönt att höra andras positiva reaktioner och inte någon som helst oro. Även om det kändes som att de var gladare än vi hunnit bli. Det började släppa lite inför ultraljudet och vi hade fått känna henne röra på sig flera gånger och efter ultraljudet så släppte allt. Jag tror till och med Erik började gråta av glädje och lättnad (det händer i princip aldrig). Äntligen var det vår tur att hamna i den härliga bubblan. Det har varit tuffa veckor men nu när oron mestadels släppt så är det såklart helt underbart. För mig har det dock kommit lite nya hinder på vägen, men mer om det i nästa del.

Har ni varit oroliga under er graviditet? Hur gjorde ni för att släppa på oron och rädslan?

/ I have, as I have said, had no major physical discomfort during my pregnancy, which I am so thankful for. But it has been harder for me mentally. Before I got pregnant, I thought that you get a message about being pregnant, being overjoyed and nine months later, you have a baby on your side (with some physical discomfort in between). Perhaps a bit naive, but I have never had someone who spoke openly about their feelings or experiences about a pregnancy with me.

So, therefore, I’m going to share just what I knew and maybe some of you can tell how you did to feel better than I did. We begin by the time we found ourselves in a kind of a middle land. This already began in the first few weeks, the so-called “misscarriage of weeks”. Up to week 13, three months into pregnancy, the chance of miscarriage is the biggest. Probably the three longest months of my life. After every toilet visit, I was worried about seeing blood on the paper and for every little thing that felt different in my body, I thought something was wrong. I wanted to be the happiest in the world over our message, but I couldn’t. I was so scared of that something bad would happen.

I’m the one who always looks positive in things, but here the fear just took over. I had no feeling to land in except from anxiety. My way of dealing with anxiety is often that I deny things or turn to my most secure point in my life, Erik. But I couldn’t deny that I was wearing a child and I could not find any security in Erik. He felt the same thing as I did. So many sleepless nights.

We had always told ourselves that after week 13 we can breathe out. Then we would even have done a so-called cub test which we were also very nervous about. The result came and we got good news, but just after the good news, the midwife says, “but then we will make sure to book a routine ultrasound (v.19), so we see, among other things, that all hands, feet and bodies look out as they should “. Back to the same feeling of not being able to breath out.

Here somewhere we began to tell others and it was so nice to hear other people’s positive reactions and not any worries. It started to feel a bit better before the ultrasound and we had the chance to feel her moving a several times. After that ultrasound, everything released. I even think Erik started crying with joy and relief (see him crying maybe once before). It has been tough weeks, but now when the worries has left it is, of course, very wonderful. For me, however, there have been some new obstacles along the way, but more about it in the next part.

Have you been worried during your pregnancy? How did you do to let go of the fear and fear?

13:52 | October 23, 2017

One Last Dip

Uncategorized

 

Vi var alltså på Falkenbad strandbad i helgen som ligger på västkusten. Sådan harmonisk plats med ett spa som ligger just vid stranden. Det fanns en bastu i en av delarna på spat med utgång ned till vattnet. Många hoppade i havet och sprang in! Tyckte det såg härlig ut.. tills vi kom utomhus. Haha! Det fick bli några jäkligt snabba bilder för oss istället, haha. Har hunnit med en frukost på Pom&Flora imorse och fått bort lite jobb. Vi kom hem så sent inatt, så jag känner att jag behöver sova lite innan jag sätter igång igen. Ska visa er bilder från spat! Så himla fint. Puss!

We visited Falkenberg Spa this weekend which is located on the west coast. Such a perfect place with a spa right on the beach. There was a sauna in one part of the spa with an exit to the beach. Some people took a dip and ran in. Though it looked so refreshing but we changed our mind as soon as we got outside, lol. So we took some super quick photos instead, lol. Today I had a breakfast at Pom&Flora with Alex and Lisa and then I had to do some work. We got home so late yesterday so I feel I need to sleep a little before I get started again. Need to show you some pictures from the spa too! Xx

18:12 | October 22, 2017

My Good&Bad-list w.42

Plus och minus denna vecka

Lists,Uncategorized,Weekly List

Att ta in på spa en natt i helgen var verkligen det bättre beslutet på länge. SÅ underbart vi haft det. Sitter med bilder från det nu så ni får se lite hur vi hade det.

Checking in at the spa this weekend really was the better decision for a long time. We had the best time!

Jag har ju såklart alltid längtat efter bebis men denna vecka har jag verkligen längtat lite extra. Är så taggad på förlossning och att få se vår lilla tjej. Vill bara hålla om henne nu!

Of course I’ve always longing for the baby but this week I longed a little extra. I’m so excited for the birth and to see our little girl. I wanna hold her now!

Tränade med Alex i veckan och kände mig inte lika begränsad på gymmet som jag brukar. Insåg att det fortfarande finns massor jag kan göra på gymmet. Så motiverad till att hålla igång så länge jag orkar!

I worked out with my sister this week and I didn’t feel as limited as I usually do at the gym. I realized it’s still so much I can do. So motivated to keep myself active as far as I can!

Erik har äntligen fått rätt ring och min borde komma under morgondagen.

Erik has finally got his engagement right ring and my should come tomorrow.

Resan till Sardinien känns helt underbar. Brukar alltid vara lite stressad inför resor och behöva planera så mycket och stressa upp mig. Denna känns kravlös och bara härlig!

The trip to Sardinia feels absolutely wonderful. I’m always a bit stressed before our trips and need to plan everything. This feels demandless and just lovely!

Jag hänger inte riktigt med min kropps förändringar. Det har varit extra jobbigt den senaste veckan och jag har bara känt mig så obekväm med mig själv och allt som händer med min kropp.

It’s been extra hard with my body’s changes the last week and I have just felt so uncomfortable with myself and everything that happens to my body.

#Metoo kampanjen gör verkligen ont i bröstet. Denna hör egentligen till under plus då jag imponeras av alla som delar med sig av historier och på andra sätt bidrar till att sprida budskapet. Men samtidigt ett wake-up call som gör ont.

The #Metoo campaign really hurts (this may actually fall under plus). I’m impressed by all who share stories and in other ways help spread the message. But at the same time a wake-up call that hurts.

Senaste veckan har jag upplevt något så skumt på mornarna. Det känns som att saker måste “lägga till sig” i magen så fort jag vaknar och sätter mig upp. Vet inte om det är bebis eller vad det är men det är en väldigt obehaglig känsla. Mellan 1-3 sånna “ryck” varje morgon.

Last week I have experienced something so weird in the mornings. It feels like things have to “change position” in my belly as soon as I wake up and get up. I don’t know if it’s the baby or what it is but it’s a very unpleasant feeling. Between 1-3 such “snatch” every morning.

Jag kan inte ta mig upp från sängen eller soffan själv om inte Erik lägger fram sin arm så jag kan ta tag i den. Annars måste jag först lägga mig på sidan och kravla mig upp. Haha alltså känner mig så hjälplös. Handlar om att jag inte kan använda delar av mina magmuskler utan istället måste använda bröstmusklerna eller armarna.

I can not get up from the bed or the sofa myself unless Erik puts his arm so I can grab it. Otherwise, I have to put myself on the side and climb me up. Haha, feel so helpless. I’m not able to use parts of my abs so instead have to use my chest muscles or arms.

16:00 | October 20, 2017

Happy Weekend!

Uncategorized

Wish you the best weekend

 

Hej fina! Ville bara in och önska er en underbar helg. Men först av allt TACK, för (nästan) alla kommentarer i den senaste posten. Läst igenom alla och det är så fint av er att ni delar med er av egna erfarenheter och tankar. Betyder så mycket för mig! Vi kom just fram till Göteborg där vi ska stanna över helgen för att hälsa på vänner samt åka till Strandbaden spa. Så härligt! Tänkte egentligen blogga från tåget men fy, min åksjuka nu när jag är gravid är verkligen tusen gånger värre. Kan inte ens titta på min dator. Nu sitter vi på Espresso House och jobbar lite innan vi ska möta upp Frida och Erik.

Visst har min mage blivit stor förresten. Vi gick in i vecka 22 i förrgår och senaste veckan har min mage verkligen växt. Undrar hur detta ska sluta, haha. Puss!

Hi guys! Just wanted to wish you all an amazing weekend. And thank you for (almost) every comment in the latest post. I’ve been reading them all and it means so much for me that you share your feelings, thoughts and experiences. We just got to Gothenburg where we will spend out weekend to hang out with friends but also visit a spa. So nice! I planned to work on the train but I get so nauseate. Can’t even look at my computer! Now we’re at Espresso House doing some work before we will meet up with our friends.

My belly is growing so fast now! We changed to week 22 this Wednesday and it feels like my belly had doubled it size the last week, lol. Wondering how this will end! Xx