Kanske snarare en fråga gällande att försöka amma, eller att välja att inte amma. Denna fråga är en självklarhet för många, men för andra inte. För mig är det fortfarande ett beslut som är långt ifrån självklart och är därför en fråga som är viktig för mig att prata om. Jag önskar att jag kunde svara på varför men jag är helt enkelt inte 100% bekväm med tanken på att amma ännu. Kanske någon blandning av att jag redan haft problem med mina bröst (både psykiskt och fysiskt) och de fördelar jag ser med ersättning för vår nya familj.
Det här är såklart en fråga jag pratat mycket med Erik om. Eftersom att han kommer ”vara hemma” med mig så känner vi att vi vill dela ansvaret men framförallt den upplevelsen mellan oss. Vi ser ju båda framemot de stunderna lika mycket, så jag vill absolut att han ska ha möjligheten att vara lika delaktig som jag. Det känns ju även väldigt praktiskt att kunna avlasta varandra och att barnet inte ska vara helt beroende av “mig”. Med detta sagt vet jag ju att ersättning inte är den enda lösningen på det. Men jag tänker att om man väljer att testa någon 50/50 variant att barnet kanske ändå föredrar det ena framför det andra och där tappar vi ju syftet. Jag vet fördelarna med amning och jag tycker ärligt att det känns lite jobbigt att det inte är självklart för mig, det är ju en så himla fin och naturlig sak egentligen. Men alla är vi ju olika!
Hur kände och känner ni inför detta? Något som gjort det ena mer självklart än det andra?
–
Perhaps rather a matter of trying to breastfeed, or to choose not to breastfeed. This question is a matter of course for many, but for others not. To me it’s still a decision that is far from obvious and is therefore a question that’s important for me to talk about. I wish I could answer why but I’m simply not 100% comfortable with the idea of breastfeeding yet. Perhaps some mix with me already having trouble with my breasts (both psychologically and physically) and the benefits I see with compensation for our new family.
This is obviously an issue I spoke a lot with Erik about. Because he will be “at home” with me, we feel we want to share the responsibility with, above all, the experience. We both looking forward to these moments, so I definitely want him to be as big part of this as me. It also feels very practical to relieve each other and not make the child completely dependent on “me”. With that being said, I know that infant formulas isn’t the only solution to it. But I think if you choose to test any 50/50 variant that the child may still prefer one to the other, and we lose the point of it. I know the benefits of breastfeeding and I feel honest that it feels a bit hard that it is not obvious to me. But we are all different!
How did you feel and how do you feel this? Something that made it one more obvious than the other?
