That Passing Due Date Feeling

Five days over due..

 

Jag vet att dessa dagar kommer glömmas bort så fort hon är med oss, men just idag känns det bara så himla långt borta. Vad ska man göra och vad ska man tänka efter man bockat av sin ”att göra innan bebis”-lista flera gånger om och när din kropp knappt kan bära dig?

Jag har alltid haft lätt för att fokusera på positiva saker, hur små dem än må vara, allt för att vara den jag trivs med bäst att vara – Glad och motiverad. Men idag är det lite extra svårt. Jag känner mig tömd på energi så förmodligen påverkar detta mig mer än jag vill erkänna. Det känns som att dagarna efter jag passerat beräknat förlossningsdatum har gett mig för mycket tid att hamna ur fokus. Från att ha fokuserat på förlossningen och varit så förväntansfull till att börja tänka att det kanske inte kommer bli som jag tror och istället tänka negativt kring upplevelsen. Jag har t.ex börjat oroa mig över igångsättning och andra tillvägagångssätt om det visar sig att bebis inte vill komma ut i tid. Jag försöker skjuta bort tankar som stressar mig för att inte påverka processen negativt men idag är det bara lite extra kämpigt. Missförstå mig rätt, jag är så tacksam över att hon mår bra där inne och alla fördelar med att hon varit kvar så länge. Men jag vill bara så gärna träffa henne just nu.

Jag hittade ingen motivation till att blogga om någonting annat idag. Jag hoppas jag vaknar upp imorgon med ny energi! Sedan måste jag säga tack för all pepp och råd som ni ger mig dagligen, jag mår så bra av er. All kärlek.

I know that these days will be forgotten as soon as she’s with us, but today, it just feels so far away. What to do and what should you think when you’ve done your “doing before baby” list several times and when your body barely can carry you?

I’ve always had easy to focus on positive things, how small they may be, everything to be the one I like best to be – Happy and motivated. But today it is a bit extra difficult. I feel emptied of energy so probably this affects me more than I want to acknowledge. It feels like the days after I passed the estimated date of birth have given me too much time to get out of focus. From focusing on childbirth and being so excited to start focusing on it may not be as I thought and instead think negative about the experience. I have started to worry about initiation and other approaches if it turns out that she do not want to get out of time. I try to push away thoughts that stress me in order not to adversely affect the process, but today it’s just a bit extra hard. Don’t get me wrong, I’m so greatful and happy that she’s stayed with me all this time but I just want to see her now.

I found no motivation to blog about anything else today. I hope I wake up tomorrow with new energy! And I have to say thank you for all the motivation and advice you give me daily, you make me so happy. All love.

54 Responses to “That Passing Due Date Feeling”

  • Sara says:

    Kram 💕

  • Arta says:

    Lite pepp i denna väntan. Jag, precis som du gick över tiden och oroade mig för igångsättning. Min barnmorska lugnade då mig med att de flesta förlossningar faktiskt sätter igång av sig självt och det gjorde det sedan också.
    Helt magisk upplevelse. Håll ut för snart är hon här för resten av era liv<3

  • Luise says:

    Jag hoppar att du inte bara vackna upp med ny energi i morgon, men också med en bebis som vill komma ut. Kram

  • Emelie says:

    Förstår din känsla.. jag gick 17 dagar över tiden och det slutade med igångsättning. Ngt jg själv var rädd för innan, eftersom man alltid bara får höra andras skräckhistorier. Men det gick fantastiskt bra, så likt en vanlig förlossning det kan bli, och såhär fyra v senare, är jag bara tacksam över den extra tiden han fick i magen. Det gjorde honom bara gott.
    Så försök att bara samla energi nu innan det sätter Igång, din bebis kommer när den är redo. Två veckor före/efter utsatt datum är fullt normalt och inga konstigheter.
    Lycka till när det är dags!

    • Emelie says:

      Blev också igångsatt o h har bara positiva minnesbilder från det. Exakt ett år sen idag faktiskt 🙂 Personalen var helt otrolig. Jag var negativt inställd från början. Hade fött ett barn innan på naturlig väg och var så besviken på att kroppen inte förstod vad den skulle glra fast den gjort det en gång tidigare. Men jag fick försöka att inte tänka så. Hur eller hur kom det en underbar pojke ut som fyller 1 år idag!

    • victoriatornegren says:

      svar: Men vad glad jag blir av att läsa detta! Tack för att du delar 🙂 Sant! Tack snälla.

  • Hannah says:

    Kämpa!!! Snart är du i mål.

  • Sara F says:

    Den där känslan när varje dag efter BF känns som ytterligare en månad, alltså… Jag var nog lyckligt ovetandes och som tur var hade jag inte läst eller lyssnat på andras berättelser om igångsättning – jag klarade mig bra på lustgas och tanken på att varenda timme/värk av väntan förde mig närmare att ha min lilla unge på utsidan… Stort lycka till när det blir dags!

    • victoriatornegren says:

      svar: Jamen samma här, har varit ovetandes fram tills för några dagar sedan.. Så onödigt, haha! Underbart. Tack snälla! Kram

  • Mickis says:

    Åh gulle <3 du behöver inte oroa dig, hon kommer! Med Livia gick jag över 7 dagar, kände absolut ingenting innan, alltså noll, var till och med ute på promenad samma dag som det satte igång så det kan ske exakt när som helst! Ligg och mata serier och ät gott och njut av att bara vara ni några dagar till!! Snart är hon här <3

    • victoriatornegren says:

      svar: Åh, hoppas det inte blir mer än sju dagar här heller! Haha så galet. Ja, det är helt sant. Tack för pepp fina du <3 Hoppas allt är bra med er! KRAM

  • Agata says:

    Du är stark! Dessa dagar måste kännas som en evighet, men tiden i verkligheten går ändå fort, innan du vet så kommer hon ut 🙂 och du kommer blicka tillbaka på den här tiden. Snart är det över! Kämpa det sista som är kvar! 🙂

  • Lena says:

    Jag var likt du taggad på en naturlig förlossning och kände mig inte alls rädd. Men när vattnet gick ville ingen läkare på sjukhuset förlösa mig vanligt eftersom han satt i säte så fick veta några timmar innan att det skulle bli kejsarsnitt. Jag blev så ledsen och rädd och väl på operationsbordet hade jag en sån kraftig ångest att de knappt kunde börja för att jag ojade mig och försökte röra på mig 😆. Men efteråt kändes det som att jag fått precis den upplevelse jag behövde. Jag fick utmana min största rädsla och jag kom igenom det! Tänker att det är det barnafödande handlar om (på ett känslomässigt plan) att få bevisat för sig själv vad man verkligen klarar av, inte att det ska bli som msn tänkt. Så oavsett hur det blir kommer du kliva ut som en hjälte på andra sidan ☺👍✌

  • Emelie says:

    Bara 5 procent född på bf-datumet. En klen tröst, jag vet själv hur det känns…det är plågsamt! Gick över en vecka med första och födde min andre son genom igångsättning på 42+0. Hade trots allt fina upplevelser! Tror så här i efterhand att bf-datumet på min yngste var felräknat med nån vecka. Han såg inte lika överburen ut som sin bror, som var torrare i huden t ex. Önskar dig all lycka nu. Om det sätter fart av sig själv så kommet det att gå fint men också om du blir igångsatt. Personalen på förlossningen är fantastisk o h hjälper dig på alla vis. Du har en underbar upplevelser framför dig!

    • victoriatornegren says:

      svar: Vad glad jag blir av att höra att du hade en positiv upplevelse av igångsättning! Så underbart. Tack för att du delar <3 Kram!

  • Maja says:

    Alltså jag börjar nästan gråta av det här för jag vet exakt hur jävla jobbigt det är. Att gå över tiden är så fruktansvärt tungt men det pratas aldrig om det?! Jag är glad att du skriver om det i din blogg.

    Jag blev dumförklarad av flera när jag gick över tiden, som sa “du har ju varit gravid i 40 veckor – vad gör 2 veckor till?” Ja, det gör ganska jävla mycket när man är så tung så man knappt kan stå upp och det känns som att magen kommer att spricka när som helst.

    Ingen som inte har gått över tiden ved vad real struggle är, haha. HÅLL UUUT!!! Jag lovar, när man minst anar det så drar allt igång! Kram

    • victoriatornegren says:

      svar: Glad jag blir att du uppskattar! Ah nä, så oförstående kommentarer.. Håller med!! Tack för pepp <3 Stor kram!

  • Helen Gadevall says:

    Det är svårt att skriva något peppande, för jag vet av egen erfarenhet att varenda dag man går över suger, hehe. Det är helt okej att vältra sig lite i självömkan. Men på ett eller annat sätt så kommer hon att komma och du vet att hon inte kan stanna hur länge som helst, så du får tänka på det som en ny nedräkning. Lycka till när det är dags.

  • Ninni says:

    Här är ytterligare en som gick över. Precis en vecka efter BF hann det gå innan han min lille kille ville se världen. Likt dig så hade jag en syster som var gravid samtidig som mig, som födde före BF, varför jag var övertygad om att föda före BF jag också. Dagarna runt BF blev sååå långa. Mitt bästa råd är att gå ut och GÖR saker, det som kroppen tillåter förstås. Unna dig något fint till efter graviditeten, gå ut och bruncha med din kille eller om du orkar, gå till gymmet en liten stund. Hang in there!! Snart är hon hos er <3

    • victoriatornegren says:

      svar: Åh, hoppas det inte blir mer än en vecka här heller! Jamen precis, blir lite tokigt. Jag vet, men jag har gjort så mycket att det är slut på saker att göra typ. Haha! Har ju hållit på såhär i flera veckor så dessa extra dagar behövdes verkligen inte.. Men jag håller med! Får fortsätta kämpa på det det :* Tack för pepp! KRAM

      • Ninni says:

        Haha jag vet, tillslut har man ju gjort ALLT man velat göra och lite till. Man blir ju så less!
        Nu idag, nu kommer hon nog! All lycka och kärlek till er. Ser så fram emot att fortsätta följa er resa (bildligt och bokstavligt talat) som en familj på tre 🙂

  • Michaela says:

    Hej Victoria! Jag gick över med båda mina barn (första 10 dagar och andra 8 dagar) och jag kände väl som att de där 8-10 dagarna var minst lika långa som de 9 månader som redan passerat. Det är väldigt psykiskt påfrestande… som att vänta på julafton men den bara skjuts upp.

    Men en sak kan jag lova dig, precis som du själv är inne på… det är SÅ värt det!! 😉

    Lycka till!

    • victoriatornegren says:

      svar: Jag håller med!! Herregud vad sakta tiden går och så svårt det är att uppskatta något annat än tecken på att förlossningen skulle vara på G. Såklart <3 Tack snälla!

  • Madelene says:

    Förstår att väntan känns olidligt lång men snart är hon hos er! <3 fortsätt kämpa! Som du säger, när hon väl kommit har du glömt dessa dagar.

    Önskar dig lycka till när det är dags! Längtar så efter att få en uppdatering i flödet om att hon kommit! <3

  • Zane says:

    Wishing you the best health and the most important thing is not to worry! Remember that something magical is about to happen!

    Rock Renee Blog

  • M says:

    Jag gick över 8 dagar med båda barnen. Och nä fy det är inte kul. Kan tänka mig att det känns ännu längre när du inte får vara gravid tillsammans med din syster längre heller. Men! Tips tips tips!! Njut av de sista dagarna som ensam utan barn! Det kommer dröja innan det här lugnet kommer igen. Ät god mat, i lugn och ro. Kolla på nån serie. Njut av att du inte har någonting du behöver göra! Och lås in dig, skit i alla andra. Jag lovar att när förlossningen drar igång så kommer du bli taggad igen. Så ta det bara lugnt, så kommer bebisen snart hur du än gör och hur långt det än känns! Stor kram!

    • victoriatornegren says:

      svar: Nämen precis! Åh, jag vet. Men jag njuter inte av det längre, vi har verkligen gjort allt sånt i flera veckor så det är lite svårt att fortsätta tänka så. Ja, helt sant, tusen tack för pepp!! Kramar

  • Carro says:

    Vill bara skicka lite pepp och kärlek och säga att du verkar vara så himla stark och att du klarar detta galant! Hur förlossningen än kommer se ut så klarar du det och ni kommer få träffa er fina dotter <3

  • Frida says:

    Åh förstår att det känns tungt! Tror det kommer sätta igång när du minst anar det! För mig gick vattnet en kväll utan några känningar alls innan, hade varit ute på en långpromenad på dagen 😂

  • Sara says:

    Jag förstår dig! Jag ringde min pappa och grät och ulkade att “han kommer aldrig komma ut! Han kommer stanna där för alltid!” Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag tänkte men där och då var varje minut en psykisk påfrestning! All lycka till dig! Ni har det bästa framför er ❤

  • Beate says:

    När våren kommer och snön försvinner från Stockholm kommer du kunna promenera runt i stan med din lilla familj <3 Snart så!

  • Fia says:

    Inte läst din blogg förrän förra veckan när Alex skrev om dig. Jag har aldrig varit gravid eller fött barn men det är okej att inte orka och att känna sig extremt less! Det kommer att bli bättre!

  • Jenny L says:

    Hello! I was 11 days late and my midwife did 4 pelvic sweeps in 12 hours (probably a bit excessive but we need to start labor), intense labor started by 7 pm, he was born the next day but I had him at home so if you go the hospital it might be different, but try a pelvic sweep or two – it doesn’t hurt the baby or you 🙂

  • Angela says:

    Jag har också gått över tiden, är på bf+4 och har nog aldrig haft det så tufft psykiskt. Idag är en sån dag då jag har helt gett upp hoppet.. Innan har jag varit så taggad på förlossningen men nu är jag nästan sur på honom och känner att jag bara vill ge upp och få tillbaka min kropp.
    Det är så lätt för andra att säga att man ska hitta på saker som att äta ute, gå en promenad osv. Men hur ska man orka göra det när man inte ens kan ligga skönt i soffan och kolla på en serie?!?!
    Hahah alltså min bitterhet just nu. Ber om ursäkt men du om någon kanske förstår 😂 Kämpa på nu Vickan!!

  • Victoria says:

    Hej! Jag heter också Victoria 🙂 Jag förstår helt och hållet din känsla! Jag har två barn, som är 3 år och 2 år till sommaren. Med min första gick jag över två jävla veckor och blev till slut igångsatt. Psykisk påfrestning deluxe. Att gå över tiden. Ingen pratar om att man kan bli deppig innan fl. utan mer efter självs förlossnigen. så man kände sig så ur balans, grät för minsta lilla, och alla runt om sa: oj så stor Du är! Bl bl.a. bl.a…igångsättningen gick jätte bra. Jag var så glad att äntligen få ut barnet. Sen 14 månader senare var det dags igen med fl, men då sattes det igång av sig själv. Så två bra förlossningar! Hejja dig! Snart har du din prinsessa i din famn <3

  • Anna says:

    Hey Victoria,

    I sooo much feel you. I went 10 days over my due date, these days felt so, so long. On one hand your so exited to meet the little one and on the other hand also so ready to finally not be pregnant anymore.

    I felt so lonely in it aswell, i could talk to my friends about it and they seemed understanding. But i actually was not doing well with it and also didnt want to get on everybodies nerve, so often that made me feel alone.

    It felt so hard to pass the time for me, because bodily I was so tired and tired of not being as mobile and energetic as I was used to. Nothing really seemed fun and seemed like a fun pass-time-activity. I was just so exited, scared and inpatient to meet the person that was going to change my life completely. Ready to get to know the person that I already loved sooo much and exited and scared to start the journey as a mother and family.

    As you mentioned, the feeling you had will probably be gone and forgotte once she is there. Probably your right, but I also think its ok to have that feeling and acknoledge it (hell, everyday over due felt for me like a month;)). Now my son is already three and I still remember my impatience and anxiety with going over date. Its also just a calculation that can for sure be off by a few days-.-

    Victoria, I wish you all the best. An amazing start to get to know and love each other in so many new ways. I hope that you will embrace all the ups and downs. I also feel yes, its the most wonderful thing ever and I just also wanted to say that its ok to have other feelings that are not so wonderful. For me it was hard to find back to myself and really feel like im me, that was a journey and i feel like this loosing yourself and finding yourself back with your parenter wasnt always easy and its not something that is always talked about.

    Thats why I wanted to thank you for being so open about it in your pregnancy, thats its a roller coaster ride with ups and downs.

    Wow… sorry for writing so much, i guess it wanted to come out.
    All the best!
    Love
    Anna

  • Sandra says:

    Jag förstår dig! Jag kände likadant då jag väntade min dotter. Jag gick över en vecka och det var den längsta veckan i hela mitt liv. Men när det väl drog igång gick det snabbt 😊

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *