Visar inlägg från "karlek"

Jag vill bara kunna räkna med dig. Räkna med att jag är fin i dina ögon när du tittar på mig. Räkna med att du vill att jag ska höra av mig. Räkna med att det känns när jag inte gör det. Räkna  med att jag kan lita på dig. Räkna med att du tänker på mig ibland. Räkna med att du säger något fint ibland. Räkna med att du vill dela med dig av din närhet ibland. Räkna med att  du vill vara där när jag somnar. Räkna med att du finns där när jag vaknar. Räkna med att du inte går om jag väljer att stanna.

Spotylist: Don't know why

Det var lite av min passion. Det där med att låta känslorna flyta ur mina fingertoppar, skapa ord där varje liten bokstav var fylld med mig, av mig. Jag talade om kärlek vid första ögonkastet och hur snabbt man kan bli någons förgågna. Hur man trodde att tårarna skulle få honom att simma tillbaka och hur mycket man hoppades på att sin längtan skulle gå att dela med honom. I samma stund läste jag någonstans att  om någon gör ens hjärta trasigt, blir det dubbelt så stort när det blir helt igen, att man sedan ska ha dubbelt så mycket kärlek att ge och vet ni, det är sant.

Florence + The machine – Falling

– 11:11 wishes

Jag kände dig en gång i tiden, vi kände varandra så väl och jag visste allt om dig. Ibland tyckte jag nästan att jag visste alldeles för mycket, men det gjorde ingenting. Jag önskade att du skulle vara lycklig lika mycket som jag älskade din vänskap, och det visste du också. Någonting förde oss i sär, men jag visste att du levde och älskade. Jag kände dig och det är tillräckligt för att beskedet skulle få tårarna att rinna. Jag vet att det fortfarande inte finns någonting ont att säga om dig, ingenting alls. Låtarna du sjöng och spelade in för mig, jag lyssnar på dem om och om igen. Jag hoppas du klarar detta och att du kanske någon gång kan sjunga för mig igen. Be strong

Här sitter jag och skriver ner ett sista kapitel som jag har förälskat mig i samtidigt frågar mig själv hur något så långt borta fortfarande kan ligga så nära hjärtat? Jag vet inte varför jag inte grät den där kvällen. Jag vet inte varför jag bara satt och stirrade på skärmen när han ringde och en bild på oss visades i skärmen följda av melodier från våran favoritlåt. Fem missade samtal och efter det kom han. Han hann knappt sätta foten innanför min dörr innan han föll ut i gråt. Han satte sig invid mig och jag la mina armar runt honom. Han låg där i min famn och de första orden han fick fram var – Det gör ingenting att du inte gråter, för du har säkert gråtit länge över det här redan. Jag bara stirrade rakt upp i taket samtidigt som jag hörde hans ord – när jag kommer tänka på dig, är det enda jag kommer hitta vara en tom plats i mitt hjärta. Allt jag kunde säga var att jag gjorde det för att jag fortfarande älskade honom. För innerst inne visste vi båda att han var kvar i något han lämnat, för länge sen. I natten försvann han, och jag satt nog kvar där och stirrade upp i taket samtidigt som jag önskade mest av allt att han skulle komma tillbaka så jag fick hålla om honom igen, i många dagar. Han kom aldrig tillbaka och nu håller han och jag istället om någon annan- fint.

Han var den där som ringde fem sekunder efter vi lagt på, bara för att försäkra sig om att han inte glömt att säga att han älskar mig. Jag menar inte att jag vill ha samma person som satt i andra sidan luren, inte alls. Det enda jag vill är att ha någon som förstår hur sårbar jag är och kan visa sin egna sårbarhet. Allt är inte bra jämt, sluta le för en stund. Det är vackert.

Det är som att mina sömniga fingrar vill säga någonting innan dem somnar. Återskapa ett speciellt ögonblick då staden var som kallast och natten var som mörkast. Påväg mot en lång väg av ensamhet och ånger får jag ett samtal. Ett samtal som senare leder till att Han tinar det som är fruset, både på insidan och utsidan av mig. Han ligger bakom mig och viskar – jag kommer aldrig kunna ta reda på vem jag är, någonsin. Jag väljer att fylla i  – det finns en fråga en person aldrig kommer kunna besvara, det är “vem är du?”, det enda man kan göra är att tro”. Han kramar om mig och säger – men jag vet någonting du är.. du är min.

Hon har allt för många ord som vill glida av hennes fingertoppar
Som bara vill fånga pennan och flyta ut till någon slags historia
Förvirrad, är ordet som skulle välja att skapa dess innehåll
Hon söker sig till andra uppslag
Stryker under ord som kyssar, leenden, brunt hår och stora händer
Men snuddar endast lätt med hennes blick vid det som handlar om kärlek
Stirrar sig samtidigt blint på stavelser som liknas med rädsla och saknad
Hennes sidor  är blanka fast skisserna är mångfaldiga
Minnerna målar tillsammans tusentals ord, en åratals lång historia
Hon lämnar alltid pennan när slutet är kommet
Han är tänkt att visa det för henne

För många frågetecken som byter form och blir till utropstecken
Ibland vill jag inget hellre än att ha svar, men nu vet jag inte
Tåls att liknas med en situation man länge funderat kring
När den väl kommer så är det inte alls likadant, inte alls
Verkligheten är aldrig likadan som tankarnas föreställningar
Nä, ibland tror jag det nog är bäst att gå runt och undra lite
Man kan inte möta alla sanningar på en gång

Här är en liten spotifylista: Dream Away

Tar Michaela Forni's fina ord och låter er som inte läst dem läsa

Det handlar inte om att få vem man vill. Det handlar om att få den man vill ha. Det handlar inte om att vara med människor. Det handlar om att vara med just den människan. Det handlar inte om att kunna gå hem med vilken snygging som helst en lördagnatt. Det handlar om att gå hem med honom. Det handlar inte om att vara omringad av folk. Det handlar om att vara omringad av dem eller den som älskar dig. Det handlar om skrattanfall och vackra händer.