Visar inlägg från "karlek"

Jag satt och funderade på den där känslan man känner då man saknar någon bara några sekunder efter man pussats hejdå. Ett andetag senare kom jag på att det var kärlek.

Spotify: High on you

Famn i famn upptäckte vi vad kärlek betyder. Att en person med kyssar, värme och vackra meningar som redskap kunde bidra till att man aldrig ville sluta sina ögon. Inte av rädslan för att han inte skulle finnas där när man vaknade, utan för att verkligheten var vackrare än alla de vackraste drömmar.

Han var den som sa ”jag älskar dig” istället för godmorgon och han var den som sa ”jag älskar dig” istället för godnatt. Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Ord bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken. Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han la mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

Läs hela krönikan här.

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken. Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han lade mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

Dagboksutdrag: När jag har som minst att göra eller mest att tänka på är det hit jag rymmer. Där jag låter tankarna krypa ur från sitt näste och sedan flyta ut ur mina fingrar i form av ord och meningar. Jag skulle kunna måla hela världen med mina texter och inte lämna en enda plats oberörd, förutom den lilla vrå allt kommer ifrån. Alla meningar, ord och texter hade handlat om en och samma sak. Så egentligen hade det kanske räckt med att skriva, jag vill att du ska bli min.

Vissa av er skriver någonting långt, vissa någonting kort. Vissa lägger en tanke bakom, några andra ett andetag. Men hur era kommentarer än är utformade, älskar jag dem alla. Flera tusen går in på min blogg och besöker den dagligen, vissa lämnar fina spår, andra inte. Endel väljer att ta mina bilder för att låssas som att det är deras, vissa tar mina texter och utger sig för att vara skribenten bakom. Mina ord, mina bilder, mina skapelser. Hur kan folk ställa sig bakom det? Nog om materiella ting. Visste ni att det nu är en person vid namnet Nicole som gjort en MSN där “hon” utger sig för att vara jag?

Bara för att man ligger i någons famn betyder inte det att man föralltid vill vara där. Bara för att varandras läppar möts ibland betyder inte det att man är den gladaste flickan på jorden. Bara för att man ses ibland betyder inte det att det måste pirra i magen varje gång. Bara för att man inte pratar hela tiden betyder inte det att  man ska sakna honom när man inte gör det. Men jag vill att det ska vara så och jag tror nog aldrig att det riktigt var det.

Ibland tänker jag tillbaka på när jag låg där i mörkret med honom. Vi frågade oss varför man säger föralltid fast det inte existerar. Men innerst inne visste jag att vi båda ville säga det högt till varandra. Att våra känslor föralltid skulle finnas där, ivarjefall kändes det så. Nu förstår jag varför vi aldrig sa det.

Hans ord tappade upp ett varmt bad av komplimanger, och där låg jag samtidigt som hans närvaro höll vattnet varmt. Går du blir det för kallt och stannar du blir det för varmt, sa jag. Kliv upp och älska mig istället då, sa han.