Det var lite av min passion. Det där med att låta känslorna flyta ur mina fingertoppar, skapa ord där varje liten bokstav var fylld med mig, av mig. Jag talade om kärlek vid första ögonkastet och hur snabbt man kan bli någons förgågna. Hur man trodde att tårarna skulle få honom att simma tillbaka och hur mycket man hoppades på att sin längtan skulle gå att dela med honom. I samma stund läste jag någonstans att om någon gör ens hjärta trasigt, blir det dubbelt så stort när det blir helt igen, att man sedan ska ha dubbelt så mycket kärlek att ge och vet ni, det är sant.
