Sitter och skriver på min nya krönika som ska handla om rädlsan att öppna upp sig för någon.
“När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska”.
Somliga vågar inte känna alls. Andra vågar känna, men inte säga det högt. Samtidigt som någon annan sagt det, men aldrig vill göra det igen.
Jag klädde av mitt hjärta naket och lät mina känslor blottas inför honom, och jag antar att det är där sårbarheten skapas. När kärleken vissnar och du lämnas naken kvar i ett mörker av ensamhet. Jag hade aldrig känt mig ensam, men det var väl för att jag aldrig tidigare hade älskat.
Åh, vad fint skrivit!
vart publiceras dina krönikor? 🙂 du skriver underbart bra!
Maja: Finns en på nyheter24 “sex o blandat”. Där kommer dom upp :)!
fan va fint skrivet!
Vackert och väldigt sant!
himla fint!
Du är då en av dom bästa. Du skriver så himla fint. Man blir tårögd, helt blown away!
Du är så oerhört duktig på att skriva ! Även om läsaren inte varit med om det du skriver så lyckas du endå få den att förstå på något vis, du fångar iaf mig med dina vackra texter !
Du skriver så himla underbart fint!
Fy, va fint! 😀
Åh du skriver alltid så himla fint! Vill gärna läsa hela krönikan sen när den är klar 😀
Wow! Jag trodde helt ärligt inte att någon kunde beskriva mina känslor som inte ens känner mig, du har verkligen satt ord på allt som händer i mitt huvud och kropp just nu. Jag har letat runt länge efter något som passar, jag vet inte varför med det känns bra när någon skriver något som passar så bra med ens egna tankar. Kanske för att man nästan lägger undan det då, i orden. Istället kan man kolla på orden, lyssna på de, känna de, precis när man vill.
Jag blev av min kärlek(förelskelse) när jag inte kunde släppa in honom längre. Jag kunde bara inte låta honom gå förbi murarna. Jag kunde inte heller inse att jag faktiskt var det, kär. Jag förnekade till allt, även om alla såg och alla visste. Jag förnekade till och med för mig själv. Jag förnekade ända tills det var för sent, nu förstår jag precis. På samma sätt gör det så jävla ont när någon försvinner, någon av de man faktiskt släppt förbi. Det känns som att det aldrig läker. Det krävs så otroligt mycket för att gå vidare. Tiden läker faktiskt inte alla sår.
Tack victoria! Jag ser verkligen fram emot att läsa hela!
Johanna: Tack, kära du. Man vill skrika det, men är rädd för att någon ska höra. Man vill våga falla, även fast man inte vet att han tar emot. Allt är en chansning när känslor är inblandade, men man vill ju så gärna att det ska vara en självklarhet.. Men det gäller att älska honom, innan någon annan gör det.
så himla duktig du är victoria!
Så vackert!
sjukt fin blogg!
Mitt i prick. Och ont gör det. Speciellt då det är försent.
Gud vad fint du skriver!! Det går verkligen rakt in i hjärtat<3
vackert skrivet! tårarna rinner fast jag aldrig varit med om det men jag förstår ändå precis. Älskar din blogg, din stil är sjukt snygg!
Jag har en bästavän som jag är förelskad i som jag inte har pratat med nu på ett tag.(tack vare saningen om kärleken) så skrev hon “När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska”. Jag vet att det va menat till mig men jag kan inte förstå vad det betyder.
skulle gärna vilja få något svar på detta känns som man level i gåtor.
Daniel: Vissa är mer rädd för kärleken än andra. Rädd för att våga känna, för att man vet hur ont det gör att förlora någon när man väl börjat känna för den. Tror din uppgift blir att göra henne trygg och att våga 🙂
Tack Viktoria. Jag fick allt mycket klarare, får se hur jag bär mig åt. Hursomhälst så vill jag ha tillbaka henne som vän igen.