Jag kände dig en gång i tiden, vi kände varandra så väl och jag visste allt om dig. Ibland tyckte jag nästan att jag visste alldeles för mycket, men det gjorde ingenting. Jag önskade att du skulle vara lycklig lika mycket som jag älskade din vänskap, och det visste du också. Någonting förde oss i sär, men jag visste att du levde och älskade. Jag kände dig och det är tillräckligt för att beskedet skulle få tårarna att rinna. Jag vet att det fortfarande inte finns någonting ont att säga om dig, ingenting alls. Låtarna du sjöng och spelade in för mig, jag lyssnar på dem om och om igen. Jag hoppas du klarar detta och att du kanske någon gång kan sjunga för mig igen. Be strong
åh blir så glad men ledsen när jag läser det här. väldigt fint skrivet.