Jag kan vara helt ärlig och säga att jag bara för ett drygt halvår sedan inte hade kunnat föreställa mig att jag skulle sitta gravid här idag. Jag har aldrig riktigt haft en längtan efter barn (vilket känns så sjukt att tänka på nu). Inte så att jag känt att jag inte vill ha barn, men bara att det känts väldigt långt borta och varit en lite ångestladdad tanke. Erik är helt tvärtom men vi hade båda pratat om att vi i alla fall skulle försöka innan han fyllde 30 (han är 28 nu). Nog långt bort för att inte behöva tänka vidare på det helt enkelt.
Så kom det en vecka och jag kommer ihåg dessa samtal så väl. “The magical week”, haha. Jag pratade med min syster i telefonen och vi kom in på barn. Som alltid när det kommer på tal om barn svarar jag att jag inte kan föreställa mig ett barn i mitt liv, att det känns så himla långt borta. Tror till och med att jag sa att “nej gud, ett barn hade förstört mitt liv” (så hemskt, haha).
Någonstans i allt detta måste min biologiska klocka ha börjat ticka. För bara några dagar senare så kom vi in på det igen och jag kunde för första gången föreställa mig ett liv med barn och känna mig glad och förväntansfull kring det. Nu var det kanske inte riktigt inom denna tidsram, men det känns som att jag ena dagen sa två år, andra ett år och tredje ”jag vill ha barn nu”. Och så galet att det kan ställa om så, från en vecka till en annan i princip. Sån underbar känsla! Trodde aldrig jag skulle få uppleva den. Från att ha gett mördarblickar till barn på gatan till att komma på mig själv att le och typ vilja plocka upp barnet och ta med hem, haha.
Den tanken hos mig växte mer och mer för varje dag och tillslut var den så stark att jag bara gick in till rummet där Erik satt och sa ”jag tror jag vill ha barn nu”. Känns så töntigt att skriva men det känns verkligen som en uppenbarelse som träffade mig (så glad för det nu, inget har någonsin känts mer rätt). Men även om det är en känsla som kom snabbt så är det fortfarande ett beslut som behövde bearbetas. Vi pratade kring för och nackdelar och kom fram till att jag skulle sluta med p-piller, vilket jag gjorde ett par veckor senare så vi visste att vi var helt säkra på detta. Att få barn kan ta tid och vi tänkte att det säkert kan ta upp mot ett år och om det inte funkar tar andra processer också tid. Samt skönt för min kropp att inte behöva få i mig massa hormoner. Så jag slutade med p-piller och efter det skulle vi ta det som det kommer. Ingen press på något.
Knappt tre veckor efter att jag slutat med p-piller hade jag min ägglossning och blev gravid. Detta fick vi dock inte reda på förrän flera veckor senare, mer om det i nästa inlägg!
–
I can be honest and tell you that I just for 6 month ago couldŋ’t imagine myself sitting here pregnant. I haven’t ever really had the longing for a child (which feels so crazy to think about now). It’s not that I haven’t felt that I didn’t want children, it’s just felt so far away. Erik on the other side, is the total opposite. It feels like he wanted a child since he was born, lol. However we had agreed on having a baby before he turned 30 (he’s 28 now). Enough years for me to not think about it.
And then the magical weeks came. I talked to my sister in the phone and we started to talk about children. As always when it comes to this subject I always says like oh no, I can’t even imagine a baby in my life, it feels so far away. During this time, my biological watch must have start ticking. Because just a few days later I started to imagine my life with a kid and were excited and happy about the thought, for the first time ever in my life. It may not be the real story but It felt like I said 2 years one week, 1 year the week after and then ”I want children now”. But what an amazing feeling, I never thought I would experience it! And so crazy that it can turn so fast. From giving the evil eye to children on the street to smile and wanna pick them up and take them home, lol.
That thought was just growing more and more for every day and then it was so strong that I just walked into the room Erik was sitting in and said ”I think I want a baby”. Feels so silly to write it but it seriously felt like a voice from above just telling me it’s time (so happy for that now, it never felt more right). We talked about pros and cons and we agreed on that I should quit with my birth control pills which I did a couple of week later, when we were 100% sure about everything. To get pregnant can take time and if it doesn’t work, other processes can take time too. And good for my body to skip all the hormones! So I quit with my pills and we agreed on just taking everything as it comes. No press on anything.
Hardly three weeks later I had my ovulation and got pregnant. We didn’t found out about this until a couple of week later though! More about that in my next post :*
