Dags för mig att dela med mig av min förlossningsberättelse tycker jag. Jag sms:ade med min syster (klart jag gjorde, haha) under hela första fasen och sedan har vi fått en logg från och med att vi blev inskrivna på förlossningsavdelningen så utgår från den. Den 10:e mars föddes alltså vår lilla dotter på Södersjukhuset och vi är så himla nöjda mer vår upplevelse, stort tack till den duktiga och underbara personalen på SÖS.
/ Time for me to share my birth story. I texted with my sister (of course I did, haha) throughout the first phase and then we got a log from the hospital. March 10th our little daughter got birth at the southern hospital in Stockholm and we are so pleased with our experience, a big praise for the wonderful staff.
00:16: Ligger jag gråtandes i min killes famn för att jag är så emotionellt och fysiskt slut på av min graviditet. Han kramar om mig tills allt känns bättre och hjälper mig att hitta en bra position för nattens sömn, vi vet att den är extra viktig nu.
06:48: Vaknar jag av mig själv, jag som aldrig vaknar innan klockan. Jag skickar iväg ett sms till min syster som jag vet kliver upp klockan sex för att mata sin bebis. “Så ovärt att vakna nu, hade lika gärna kunnat haft en bebis”..“Plus magknip deluxe, oklart om det är kebaben eller förvärkar”. Får svar “Trodde du skulle skriva att vattnet gått”. Jag svarar “Det sms:et kommer aldrig komma”.
06:54: Sms: “Alltså kändes dina sammandragningar som att du va typ dålig i magen och behövde bajsa?”. Alex “Ja, exakt så”. “Jag har sjukaste magknipen som kommer och går men känns typ som att jag är dålig i magen och behöver bajsa sönder toaletten, haha” . Här vaknar Erik och frågar om allt går bra. Jag säger att jag har magknip och inte vet om det är förvärkar eller om jag ätit något dåligt. Jag får magknipskänsla igen och blir så irriterad. Beklagar mig till Erik och säger att det är ju helt j*vla sjukt att man inte ens ska förstå om det är magknip eller förvärkar när det är dags.
07:11: Sms: “En värk var 10:e minut nu”. Jag ber Erik ladda ner en värktimer (en app som klockar värkarna) och han går och värmer vetesäcken.
08:24: Sms: “Helt omöjligt att hitta en bra position mellan värkarna”. “Sitta gör ont för att min mage tar emot benen och ligga i sängen gör ont för att min mage åker ner genom madrassen så känns som att äggstockarna på ena sidan ska slitas av”. Värkarna blev mer intensiva och vi har konstaterat att det inte är magknip. Jag försöker hitta en bra position när jag ska ta en värk och inser att det inte finns någon. Jag duschar, äter blåbärssoppa och packar sista i BB väskan mellan värkarna. Sätter mig även och fixar poddbilden för avsnittet som ska upp dagen efter. Det tog mig två värkar, haha. Erik värmer vetesäcken mellan varje värk. Vi har klockat tre värkar på tio minuter i drygt en timme.
09:03 Ringer in till förlossningen och hon rekommenderar två alvedon och duscha varmt och länge.
09:36: Sms: “Alltså helvete vad ont jag har, jag måste ha världens lägsta smärttröskel”. Jag hoppar in i duschen och måste sätta händerna på handfatet vid varje värk och säger till mig själv upprepade gånger “jag klarar inte det här”. Barnmorskan rekommenderade att sitta på någonting i duschen och jag hittade en hink som jag vände upp och ner (som dessvärre inte klarade mina gravidkilon, haha).
10:15: Jag kliver ur duschen och lägger mig på sängen och ber Erik slå numret till förlossningen. Dom svarar och jag tar över luren “Hej, jag ringde in för någon timme sedan och nu klarar jag fasen inte mer”. Hon tar mitt nummer och ber om att få ringa upp när hon kollat tillgänglighet på personal och rum.
10:26: Jag går på toaletten och det kommer blod. Just då ringer de upp från BB Stockholm och meddelar att det är fullt men att vi fått ett rum på SÖS och de vet att vi är påväg.
10:46: Sms “Utanför förlossningen på SÖS”. Vi skrattade lite i bilen åt att vi provkört till BB Stockholm flera gånger men ändå hamnar på ett helt annat sjukhus men jag är så taggad på att det äntligen är på gång. Jag tar en värk i bilen och så skyndar vi oss till förlossningen. Fel dörr, så får ta en värk innan vi blir hänvisade till rätt ingång. Hinner just till receptionen innan jag får en värk som upplevs mycket mer smärtsam än de andra. Men jag är fortfarande mig själv mellan varje värk och har tid att hämta mig.
10:59: Logg: Inlägges på förl.avd. Väl inne på rummet börjar värkarna göra riktigt ont och jag frågar sköterskan när man borde be om Epidural. Hon kontaktar en narkosläkare på en gång och frågar om jag vill prova lustgasen. Oh yes, det ville jag. Nu börjar förfesten kände jag! Dom gör en kontroll och konstaterar att jag är öppen 5 cm. Galet!
Från här och fram någon timme tar jag lustgas och börjar få riktigt intensiva värkar och till och med några krystningsvärkar som jag arbetar emot. Hela denna timme är rätt blurrig för mig och värkarna gör så ont. Jag kommer ihåg att jag tror vi är ensamma i rummet och säger “den här lustgasen funkar för fan inte, sån mesig personal (kan ha uttryckt mig lite grövre) som menar att det här är max”. Inser att vi är inte ensamma i rummet.
12:00: Logg: Epidural kateter inlagd. Jag får äntligen ryggbedövning. Denna börjar verka rätt fort för mig och mina värkar avtar helt och hållet tillslut. Om lustgasen var förfest så är helt klart EDA själva festen. Här lever jag och Erik loppan någon timme och delar lite lustgas, filmar och fotar och och jag ligger med mobilen och lägger upp stories på Instagram, haha. Dagens ungdomar!
12:36: Logg: God effekt av EDA. Öppen 10 cm. Efter ett tag kikar skötaren hur öppen jag är och jag har nu öppnat mig 10 cm. Shit vad fort det går. Alla är lika förvånade. Bra fest.
13:05: Logg: Skalp CTG.reg inledd pga svårt att få god yttre registrering. Det börjar bli lite svårt att känna barnets puls så de väljer att sätta en elektrod på bebis huvud och konstaterar att allt ser bra ut. Jag är inte så skarp pga av lustgasen så jag bara yrar och säger “SUGKLOCKA?” när de visar vad det är som dem ska sätta på bebis huvud. De bara “Ehm va.. nej?”. Så rädd för den tydligen, haha. I och med det går mitt fostervatten och dom ser att lillan bajsat i fostervattnet. Det gör mig lite stressad. Erik går och äter lite godis för att han börjar bli “lite yrslig”.
13:20: Logg: Känner smärta i värkarna igen men inga krystvärkar. Väljer att avstå påfyllnad av EDA, vill känna krystvärkarna. Jag började bli lite stressad av att veta att bebis i princip är redo att komma ut, men jag känner inga krystvärkar pga ryggbedövningen. Så jag väljer att avstå från påfyllnad av bedövningen. Här står jag på alla fyra och läkarna ber mig att försöka krysta och jag säger bara att det kommer komma bajs och ingen bebis. De får försöka övertala mig att trycka ändå, haha. Försöker såklart ändå men det kändes så fel mentalt och jag bara tänkte medan jag tryckte “I told you so” och hörde pyset av doftspray.
13:56: Logg: CTG med nedsatt variabilitet. Här ser man att bebis hjärtljud börjar förändras och de tillkallar läkare. Jag ställer mig upp och rör mig lite så trycket förhoppningsvis ska börja kännas lite och jag börjar äntligen känna krystningsvärkar.
14:13: Logg: Krystningen påbörjas. Läkaren konstaterar att bebis mår bra och att krystningsfasen kan påbörjas. Jag ligger på rygg eftersom att läkaren undersökt bebis och jag ber då att få vända på mig till sidan och här hamnar bebis också helt rätt för att komma ut. Så jag börjar krysta och skrika alla fula ord jag kunde, vilket är väldigt många ska ni veta. Alla blev nog lite chockade, förutom Erik. Kändes dock som det enda jag gjorde aktivt var att istället för att skrika av smärta så skulle jag hålla inne skriket och använda kraften nedåt.
14:26: Logg: En flicka föds. Skriker direkt (inte som mamma dock som tur var, hehe). Lägges hud mot hud med mor. 3-4 krystningar senare är hon alltså ute. Jisses vilken grej och allt gick verkligen så himla bra. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre förlossning och första möte med vår älskade, älskade dotter.
15:20: Sms “Satan vad smidigt det gick”.
/ So sorry guys but I’ll make a translation on this when I have more time. In the meantime, use google translate here.