Visar inlägg från "pregnancy"

Pregnancy update: Week 18

156 days left

Weight:  +4 kilo

Här kommer min första graviduppdatering! Känns lite nostalgiskt? Vet inte riktigt hur ofta jag ska köra dessa men tycker det är kul att fota magen på samma vis vecka efter vecka. Så roligt att se tillbaka på. Bebis är ca 18 cm lång nu vilket känns helt galet, nu är det verkligen inte bara något liten ärta som ligger där i. Bebis började sparka förra veckan, samma vecka som Ellie. Så tacksam för det! Jag har faktiskt den bästa veckan jag haft sedan jag blev gravid, känner mig smidig, pigg och sådär härligt sugen på allt möjligt. Enda nackdelen är nog att jag kör på rätt hårt fysiskt då jag känner mig pigg men känner snabbt av sammandragningar eller kanske mer att det känns ansträngt och spänt. Kommer inte ihåg hur det var under förra graviditeten såhär i början men vet att sålänge det inte är något som gör ont är det ingen fara, men ska ändå tänka på att ta det lite lugnare.

Nästa vecka är det dags för stora ultraljudet! Längtar efter att få se den lilla. Vi valde att göra tidigt ultraljud, KUB och NIPT denna gång. Vi fick högsta resultat på KUB men jag har varit så orolig i början denna gång så gjort allt man kan för att få bekräftelse på det lilla livet där inne.

Vet inte riktigt vad jag ska ta med i dessa uppdateringar, vad ni tycker är roligt att veta? Tycker ni att det är triggande att jag skriver ut vikt? Utgår bara från vad jag själv tycker är intressant för egen del. Förra gången skrev jag totalvikt, nu valde jag bara den ökade vikten. Öppen för feedback! <3

/ Here is my first pregnancy update! Feels a bit nostalgic. I don’t know how often I’ll share these updates but I thought it was so fun to shoot the belly last time to look back on. The baby is 18cm already and it feels so strange, it’s really not just a little pea in there anymore. I honestly had the best week since I got pregnant, I feel smooth, filled with energy and hungry, lovet it, lol. The only bad thing is that I feel so alert is that I go a bit too hard bodily so I get a lot of contractions or maybe more that I feel it’s tense. But as long as it doesn’t hurt it’s ok I think, but I will have to think about it. 

Next week we have the big ultra sound! We have done two already and I just love to see the baby on that screen. I don’t really know what you wanna read about. Do you think it’s triggering with me writing about the weight? I just write what I think it’s interesting for myself. Last time I wrote my total now I just wrote the gaining weight. Open for feedback <3

8 weeks since giving birth-body

Two months ago until now (she was still in the belly at the first picture)

 

Alltså, hur ballt är inte detta? Kroppen alltså, wow. Här syns ju bara de yttre förändringarna men jag kommer ihåg hur jag mådde i kroppen vid första bilden. I förrgår var det alltså två månader sedan jag på morgonen låg höggravid och på eftermiddagen hade Ellie i min famn. Jag var ju väldigt transparent under min tid som gravid med kroppens förändringar och tänkte att jag skulle dela med mig lite av tiden efter också. Jag hade verkligen inga förväntningar på min kropp efter graviditeten, kroppsfokusen släppte sista månaderna av graviditeten då det började bli mer och mer verkligt vad kroppen faktiskt förändrades för. Det enda jag längtade efter var att inte ha ont.

Jag har följt kroppens återhämtning med fascination och blir så imponerad. Inte bara varje gång jag kollar mig i spegeln utan hur all smärta under graviditet och efter förlossning känns som bortblåst bara på ett par veckor och då hade jag väldigt stora problem med foglossning och vätskesamling. Jag har inte gjort någonting speciellt förutom regelbundna promenader med vagnen senaste månaden och ätit precis det jag känt för.

En graviditet lämnar förstås spår på ett eller annat sätt. Jag har fått nya bristningar på rumpan tillexempel, något jag dock haft sedan flera år tillbaka men det bekymrar mig lika lite nu som innan. Jag är bara så tacksam att jag inte känner av några fysiska besvär!

So, how cool is this? These pictures only shows the outside but I remember how I felt in the body at the first picture. The day after yesterday, it was two months since I still were pregnant in the morning and in the afternoon Ellie was in my arms. I was very transparent during my time as pregnant with the body’s changes and thought that I would share with me some of the time after too. I really had no expectations of my body after pregnancy, I didn’t had any focus on my body the last months of pregnancy when it became more and more real what the body actually changed. All I longed for was for it not to hurt.

I have followed the body’s recovery with fascination and I’m just so impressed. Not only every time I look in the mirror, but how all pain during pregnancy and after childbirth feels like blown away for just a couple of weeks, and then I had very big problems with pelvic pain. I have not done anything special except regular walks with the trolley last month and been eating everything I wanted too.

A pregnancy leaves, of course, traces on or in most of us in one way or another. I got some new stretch marks for example, something I have had for several years before too and it worries me as little now as before. I’m just so grateful that I do not feel any physical trouble!

Feeding Situation

I Samarbete Med Babyshop.se

Hitta produkterna jag använder hos Babyshop här
Find the products that I use at Babyshop here

 

Jag har fått så mycket frågor om hur det går med amningen, så jag tänkte att jag helt enkelt skriver ett inlägg om det. Min inställning innan och i början av graviditeten var att jag kände mig väldigt obekväm med tanken att “någon” skulle äta från mitt bröst och kände inte alls att det var något för mig. Jag gick alltså från att inte alls vilja amma till att känna “det är klart att jag ska testa”. Jag trodde aldrig att det skulle kännas så självklart för mig som det gjorde att amma henne första gången och nu helammar jag. Så glad att jag bestämde mig för att testa.

Jag har faktiskt inte upplevt några större krångel med amningen, utan det fungerade bra från dag ett. I början är såklart inte alls bröstvårtorna redo och Ellie åt verkligen hela dagarna i början. Så jag fick blåsor och lite blödande bröstvårtor rätt snabbt, aj vad ont det gjorde när hon skulle äta. Men så började jag med amningsnapp och gjorde säkert upp en tub purelan, haha. Det var i alla fall min räddning! (Multi-mam har några kompresser som ska vara dröm också). Efter någon vecka med amningsnapp hade de stabiliserat sig och jag testade utan och har inte haft några smärtor sedan dess.

Och nu då? Amningen har fortsatt att gå jättebra men jag blev väldigt stressad över att jag var den enda som kunde göra henne nöjd om hon blev hungrig. Rutinerna var (och är) obefintliga och jag kunde därför inte vara mer än några minuter bort. Inte för att jag känner ett behov av att vara ifrån hemmet, snarare tvärtom, men vissa saker behöver man göra och jag började få en stor inre stress kring detta. Jag kunde inte ens slappna av när jag duschade, så hela amningsgrejen började bli ångestrelaterad istället.

Jag kikade upp lösningar och hittade då Medelas nappflaska Calma där barnet måste använda samma teknik som vid amning och som därför inte hämnar amningen. Jag köpte en handpump från samma märke (ovan är en elektronisk variant av den som också fungerar bra men gillar faktiskt den vanliga mer) och nu pumpar jag lite nu och då så vi alltid ser till att ha en flaska i kylen utifall att och ibland fryser jag ner. Jag pumpar bara ena bröstet (har mer mjölk i det) på morgonen då det är som mest fyllt och får till en flaska på bara några minuter, sådant tryck, haha. Ellie har ändå svårt att äta från det då utan olyckor. Detta är i alla fall så himla perfekt för oss. Så smidigt att ta med en flaska när vi ska göra saker där det blir krångligt att amma men också att Erik får chansen att mata ibland vilket han tycker är hur mysigt som helst. Sedan att jag vet att det löser sig om jag måste iväg en sväng – men framförallt känslan att jag KAN om jag vill är det som betyder mest för mig. Så nu är amningen en mysig stund mellan mig och henne, precis den känslan som jag vill ha.

I have got so many questions about how the breastfeeding is going, so I thought I simply wrote a post about it. My feeling before and at the beginning of my pregnancy was that I felt very uncomfortable with the idea that “someone” would eat from my breast and didn’t felt like that was anything for me. So I went from not wanting to breastfeed to feel “Of course I’m gonna try” in just a few months. I never thought that it would feel so obvious to me as it did to breastfeed her for the first time.

I haven’t actually experienced any major trouble with breastfeeding, but it worked well from day one. At the beginning, of course, the nipples are not ready and Ellie really ate all day at the beginning. So I got blisters and bleeding nipples pretty fast, an oh wow it did hurt when she wanted to eat. But then I started with nipple shields. In any case, it was my rescue! (Multi-mother has some compresses which are great too). After a week of breastfeeding, they had stabilized and I tried without them and have not had any pain since.

And now? The breastfeeding has continued to go really well, but I became very stressed that I was the only one who could make her happy if she became hungry. The routines were (and are) non-existing and therefore I could not be more than a few minutes away. Not because I feel a need to be away from home, rather the opposite, but some things need to be done and I started to get a lot of inner stress about this. I could not even relax when I showered so the whole breastfeeding started to become anxiety-related instead.

I looked up solutions and found Medelas nap bottle Calma where the child must use the same technique as breastfeeding and therefore does not avenge breastfeeding. I bought a hand pump from the same brand (above is an electronic version of it that also works well but I actually like the regular one more) and now I’m pumping a bit now and then so we always make sure to have a bottle in the fridge except that and sometimes I freeze it. I just pump one breast (have more milk in it) in the morning when it’s the most filled and I fill a bottle in just a few minutes, such pressure, lol. Ellie has a hard time eating from it without accidents anyways so. This is so great for us. It’s so easy to bring a bottle when we are going to do things in where it becomes difficult to breastfeed but also that Erik gets the chance to feed sometimes which he thinks is so cozy. So now breastfeeding is a cozy moment between me and her, exactly the feeling that I want.

My Birth Video

I samarbete med Libero

My Birth Video

 

Så är min förlossningsvideo uppe! Jag och Erik filmade lite för Gravid Vecka För Vecka men också för privat bruk. Försökte hitta en balans med klippen och tycker att denna video avspeglar min förlossning på ett bra sätt. Som jag nämner i videon tvekade jag mycket med att ta med vissa delar, men jag tycker samtidigt det är viktigt att visa och dela med sig av sina upplevelser. Att bjuda in till det “stängda rummet” och visa att det är något helt fantastiskt som händer där inne. Det behöver inte bara vara smärta och hemska upplevelser. Jag hade ingen förlossningsskräck och min positiva inställning inför min förlossning grundade sig bland annat i Margaux video (vet att många sagt samma sak, heja henne), vänner och familj som berättat om deras positiva upplevelser. Om jag kan få någon annan att känna sig mer positiv inför en förlossning så är det värt att vara lite privat <3 Hoppas ni uppskattar! KRAM

So my birth video is up! Me and Erik made a video for the Pregnancy Week For Week-channel but also for “our selves”. Tried to find a good balance. Like I mention in the video I had a hard time to decide if I should share some parts, but at the same time I think it’s important to invite people to the “closed room” and show people it’s something amazing happening in there, not just pain and horrible experiences. I didn’t have any negative feelings when it came to the delivery of my child, just positive thoughts and excitement. And this positive attitude is a mix between watching  Margaux video (I know many people have said the same thing), friends and family who shared their positive experience. If I can make someone else feel more relaxed facing their childbirth it’s worth being a bit private <3 Hope you like it! Xx

My Birth Story

Min Förlossningsberättelse

Dags för mig att dela med mig av min förlossningsberättelse tycker jag. Jag sms:ade med min syster (klart jag gjorde, haha) under hela första fasen och sedan har vi fått en logg från och med att vi blev inskrivna på förlossningsavdelningen så utgår från den. Den 10:e mars föddes alltså vår lilla dotter på Södersjukhuset och vi är så himla nöjda mer vår upplevelse, stort tack till den duktiga och underbara personalen på SÖS.

/ Time for me to share my birth story. I texted with my sister (of course I did, haha) throughout the first phase and then we got a log from the hospital. March 10th our little daughter got birth at the southern hospital in Stockholm and we are so pleased with our experience, a big praise for the wonderful staff.

00:16: Ligger jag gråtandes i min killes famn för att jag är så emotionellt och fysiskt slut på av min graviditet. Han kramar om mig tills allt känns bättre och hjälper mig att hitta en bra position för nattens sömn, vi vet att den är extra viktig nu.

06:48: Vaknar jag av mig själv, jag som aldrig vaknar innan klockan. Jag skickar iväg ett sms till min syster som jag vet kliver upp klockan sex för att mata sin bebis. “Så ovärt att vakna nu, hade lika gärna kunnat haft en bebis”..“Plus magknip deluxe, oklart om det är kebaben eller förvärkar”. Får svar “Trodde du skulle skriva att vattnet gått”. Jag svarar “Det sms:et kommer aldrig komma”.

06:54: Sms: “Alltså kändes dina sammandragningar som att du va typ dålig i magen och behövde bajsa?”. Alex “Ja, exakt så”. “Jag har sjukaste magknipen som kommer och går men känns typ som att jag är dålig i magen och behöver bajsa sönder toaletten, haha” . Här vaknar Erik och frågar om allt går bra. Jag säger att jag har magknip och inte vet om det är förvärkar eller om jag ätit något dåligt. Jag får magknipskänsla igen och blir så irriterad. Beklagar mig till Erik och säger att det är ju helt j*vla sjukt att man inte ens ska förstå om det är magknip eller förvärkar när det är dags.

07:11: Sms: “En värk var 10:e minut nu”. Jag ber Erik ladda ner en värktimer (en app som klockar värkarna) och han går och värmer vetesäcken.

08:24: Sms: “Helt omöjligt att hitta en bra position mellan värkarna”. “Sitta gör ont för att min mage tar emot benen och ligga i sängen gör ont för att min mage åker ner genom madrassen så känns som att äggstockarna på ena sidan ska slitas av”. Värkarna blev mer intensiva och vi har konstaterat att det inte är magknip. Jag försöker hitta en bra position när jag ska ta en värk och inser att det inte finns någon. Jag duschar, äter blåbärssoppa och packar sista i BB väskan mellan värkarna. Sätter mig även och fixar poddbilden för avsnittet som ska upp dagen efter. Det tog mig två värkar, haha. Erik värmer vetesäcken mellan varje värk. Vi har klockat tre värkar på tio minuter i drygt en timme.

09:03 Ringer in till förlossningen och hon rekommenderar två alvedon och duscha varmt och länge.

09:36: Sms: “Alltså helvete vad ont jag har, jag måste ha världens lägsta smärttröskel”. Jag hoppar in i duschen och måste sätta händerna på handfatet vid varje värk och säger till mig själv upprepade gånger “jag klarar inte det här”. Barnmorskan rekommenderade att sitta på någonting i duschen och jag hittade en hink som jag vände upp och ner (som dessvärre inte klarade mina gravidkilon, haha).

10:15: Jag kliver ur duschen och lägger mig på sängen och ber Erik slå numret till förlossningen. Dom svarar och jag tar över luren “Hej, jag ringde in för någon timme sedan och nu klarar jag fasen inte mer”. Hon tar mitt nummer och ber om att få ringa upp när hon kollat tillgänglighet på personal och rum.

10:26: Jag går på toaletten och det kommer blod. Just då ringer de upp från BB Stockholm och meddelar att det är fullt men att vi fått ett rum på SÖS och de vet att vi är påväg.

10:46: Sms “Utanför förlossningen på SÖS”. Vi skrattade lite i bilen åt att vi provkört till BB Stockholm flera gånger men ändå hamnar på ett helt annat sjukhus men jag är så taggad på att det äntligen är på gång. Jag tar en värk i bilen och så skyndar vi oss till förlossningen. Fel dörr, så får ta en värk innan vi blir hänvisade till rätt ingång. Hinner just till receptionen innan jag får en värk som upplevs mycket mer smärtsam än de andra. Men jag är fortfarande mig själv mellan varje värk och har tid att hämta mig.

10:59: Logg: Inlägges på förl.avd. Väl inne på rummet börjar värkarna göra riktigt ont och jag frågar sköterskan när man borde be om Epidural. Hon kontaktar en narkosläkare på en gång och frågar om jag vill prova lustgasen. Oh yes, det ville jag. Nu börjar förfesten kände jag! Dom gör en kontroll och konstaterar att jag är öppen 5 cm. Galet!

Från här och fram någon timme tar jag lustgas och börjar få riktigt intensiva värkar och till och med några krystningsvärkar som jag arbetar emot. Hela denna timme är rätt blurrig för mig och värkarna gör så ont. Jag kommer ihåg att jag tror vi är ensamma i rummet och säger “den här lustgasen funkar för fan inte, sån mesig personal (kan ha uttryckt mig lite grövre) som menar att det här är max”. Inser att vi är inte ensamma i rummet.

12:00: Logg: Epidural kateter inlagd. Jag får äntligen ryggbedövning. Denna börjar verka rätt fort för mig och mina värkar avtar helt och hållet tillslut. Om lustgasen var förfest så är helt klart EDA själva festen. Här lever jag och Erik loppan någon timme och delar lite lustgas, filmar och fotar och och jag ligger med mobilen och lägger upp stories på Instagram, haha. Dagens ungdomar!

12:36: Logg: God effekt av EDA. Öppen 10 cm. Efter ett tag kikar skötaren hur öppen jag är och jag har nu öppnat mig 10 cm. Shit vad fort det går. Alla är lika förvånade. Bra fest.

13:05: Logg: Skalp CTG.reg inledd pga svårt att få god yttre registrering. Det börjar bli lite svårt att känna barnets puls så de väljer att sätta en elektrod på bebis huvud och konstaterar att allt ser bra ut. Jag är inte så skarp pga av lustgasen så jag bara yrar och säger “SUGKLOCKA?” när de visar vad det är som dem ska sätta på bebis huvud. De bara “Ehm va.. nej?”. Så rädd för den tydligen, haha. I och med det går mitt fostervatten och dom ser att lillan bajsat i fostervattnet. Det gör mig lite stressad. Erik går och äter lite godis för att han börjar bli “lite yrslig”.

13:20: Logg: Känner smärta i värkarna igen men inga krystvärkar. Väljer att avstå påfyllnad av EDA, vill känna krystvärkarna. Jag började bli lite stressad av att veta att bebis i princip är redo att komma ut, men jag känner inga krystvärkar pga ryggbedövningen. Så jag väljer att avstå från påfyllnad av bedövningen. Här står jag på alla fyra och läkarna ber mig att försöka krysta och jag säger bara att det kommer komma bajs och ingen bebis. De får försöka övertala mig att trycka ändå, haha. Försöker såklart ändå men det kändes så fel mentalt och jag bara tänkte medan jag tryckte “I told you so” och hörde pyset av doftspray.

13:56: Logg: CTG med nedsatt variabilitet. Här ser man att bebis hjärtljud börjar förändras och de tillkallar läkare. Jag ställer mig upp och rör mig lite så trycket förhoppningsvis ska börja kännas lite och jag börjar äntligen känna krystningsvärkar.

14:13: Logg: Krystningen påbörjas. Läkaren konstaterar att bebis mår bra och att krystningsfasen kan påbörjas. Jag ligger på rygg eftersom att läkaren undersökt bebis och jag ber då att få vända på mig till sidan och här hamnar bebis också helt rätt för att komma ut. Så jag börjar krysta och skrika alla fula ord jag kunde, vilket är väldigt många ska ni veta. Alla blev nog lite chockade, förutom Erik. Kändes dock som det enda jag gjorde aktivt var att istället för att skrika av smärta så skulle jag hålla inne skriket och använda kraften nedåt.

14:26: Logg: En flicka föds. Skriker direkt (inte som mamma dock som tur var, hehe). Lägges hud mot hud med mor. 3-4 krystningar senare är hon alltså ute. Jisses vilken grej och allt gick verkligen så himla bra. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre förlossning och första möte med vår älskade, älskade dotter.

15:20: Sms “Satan vad smidigt det gick”.

/ So sorry guys but I’ll make a translation on this when I have more time. In the meantime, use google translate here.

Pregnancy Week 42 (8 days over due)

Week 42
8 days over

 

Bebis status: Bebis väger runt 3300 gram enligt appen färdig att födas men “verkar trivas väldigt bra i magen”. Haha!

Babys progress: Our baby weights around 3300 grams and the app says “she’s ready but it seem like she’s really enjoying it in there”. Lol.

Min status: Hon ligger verkligen så långt ner hon bara kan, vilket har gjort att vikten på magen inte fördelas riktigt på samma sätt som förut. På grund av detta har jag har börjat få sådan himla ryggsmärta! Det var typ bara det stället på kroppen som inte gjorde ont, så jag klarar nog det med, haha. Mentalt är jag ändå mer i balans nu än dagarna då jag just hade gått över tiden. Sömnen har aldrig varit mer rubbad än nu dock så energin är verkligen på noll. Försöker vila så mycket jag kan hela tiden! Magen är så tung så det känns som att den ska typ slitas av från min kropp och falla genom sängen när jag sover eller ner i golvet när jag går. Härligt va!

My status: She’s really as far down as she can, which has meant that the weight of the belly is not properly distributed in the same way as before. Because of this I have started getting such a back pain! It was kind of just that place on the body that did not hurt before, so I guess can handle that too, lol. Mentally, I’m actually more in balance now than a few days ago. My sleep has never been more disturbed than now though, so the energy level is at zero. Trying to rest as much as I can all the time! The stomach is so heavy that it feels like it’s kind of worn off my body and falling through the bed when I sleep or down in the floor as I walk. Lovely, huh!

Övrigt: I och med att vi gått över tiden så hade vi ett ultraljud och ett besök hos barnmorskan inplanerat idag. Vi fick uppskattad vikt, vilken ligger runt 3200-3300 gram, pjuh 😉 De kontrollerar även fostervatten, moderkakans status mm och konstaterade att allt såg jättebra ut. Så det är skönt att veta att hon har det bra där inne (lite för bra tydligen)! Vi har även fått tid för igångsättning vilket blir nästa torsdag. Så himla skönt mentalt att ha ett “slutdatum” på allt och då är det inte en dag över det utan då är det verkligen sista. Så nu är det fokus på det datumet och kommer hon innan blir det en bonus helt enkelt.

Other: As we passed over time, we had an ultrasound and a visit to the midwife planned today. We got appreciated weight, which is around 3200-3300 grams, pjuh;) They also check fetus water, placenta status, etc. and found that everything looked great. So it’s nice to know that she’s fine inside (a bit too good apparently)! We also have time for delivery which will be next Thursday. So, it’s good mentally to have an “end date” on everything. So now it’s focus on that date and if she decides to come out earlier it’s a bonus!

Get the underwear here (adlink)

Gravid Vecka För Vecka #7

I samarbete med Libero

My seventh video for “pregnancy week for week” – only in Swedish.

 

Min sjunde video för Gravid Vecka För Vecka. Jag trodde aldrig jag skulle hinna göra såhär många videos innan min graviditet vad slut, haha. Som ni vet födde ju min syster förra veckan och vi fick besöka dem i torsdags så jag tog med kameran. Tyvärr hann jag inte filma så mycket då dem fick reda på att de skulle behöva byta sjukhus pga platsbrist just när vi var där. Så blev lite fokus på annat! Plus att jag generellt suger på att vlogga, haha. Puss

My seventh video for Pregnancy week for week. Like you may know my sister had birth last week and we got the chance to visit them a few days ago so I brought the camera with me. Unfortunately I didn’t get time to record so much because just when we were there they got to know they had to change hospital because of lack of space. So we had to focus on other things! Xx

That Passing Due Date Feeling

Five days over due..

 

Jag vet att dessa dagar kommer glömmas bort så fort hon är med oss, men just idag känns det bara så himla långt borta. Vad ska man göra och vad ska man tänka efter man bockat av sin ”att göra innan bebis”-lista flera gånger om och när din kropp knappt kan bära dig?

Jag har alltid haft lätt för att fokusera på positiva saker, hur små dem än må vara, allt för att vara den jag trivs med bäst att vara – Glad och motiverad. Men idag är det lite extra svårt. Jag känner mig tömd på energi så förmodligen påverkar detta mig mer än jag vill erkänna. Det känns som att dagarna efter jag passerat beräknat förlossningsdatum har gett mig för mycket tid att hamna ur fokus. Från att ha fokuserat på förlossningen och varit så förväntansfull till att börja tänka att det kanske inte kommer bli som jag tror och istället tänka negativt kring upplevelsen. Jag har t.ex börjat oroa mig över igångsättning och andra tillvägagångssätt om det visar sig att bebis inte vill komma ut i tid. Jag försöker skjuta bort tankar som stressar mig för att inte påverka processen negativt men idag är det bara lite extra kämpigt. Missförstå mig rätt, jag är så tacksam över att hon mår bra där inne och alla fördelar med att hon varit kvar så länge. Men jag vill bara så gärna träffa henne just nu.

Jag hittade ingen motivation till att blogga om någonting annat idag. Jag hoppas jag vaknar upp imorgon med ny energi! Sedan måste jag säga tack för all pepp och råd som ni ger mig dagligen, jag mår så bra av er. All kärlek.

I know that these days will be forgotten as soon as she’s with us, but today, it just feels so far away. What to do and what should you think when you’ve done your “doing before baby” list several times and when your body barely can carry you?

I’ve always had easy to focus on positive things, how small they may be, everything to be the one I like best to be – Happy and motivated. But today it is a bit extra difficult. I feel emptied of energy so probably this affects me more than I want to acknowledge. It feels like the days after I passed the estimated date of birth have given me too much time to get out of focus. From focusing on childbirth and being so excited to start focusing on it may not be as I thought and instead think negative about the experience. I have started to worry about initiation and other approaches if it turns out that she do not want to get out of time. I try to push away thoughts that stress me in order not to adversely affect the process, but today it’s just a bit extra hard. Don’t get me wrong, I’m so greatful and happy that she’s stayed with me all this time but I just want to see her now.

I found no motivation to blog about anything else today. I hope I wake up tomorrow with new energy! And I have to say thank you for all the motivation and advice you give me daily, you make me so happy. All love.

Summary Of My Pregnancy

Sammanfattning av min graviditet

Min graviditet börjar ju “lida mot sitt slut” (förhoppningsvis, haha) och jag kände att det var dags att sammanfatta min graviditet. Tänker att sådant kan vara så roligt att ha när man fått lite distans och åren går. Först bara tänkt till privat bruk men sedan tänkte jag att vissa av er kanske uppskattar att läsa! Ska fylla på med lite mer info när bebis kommit också.

My pregnancy is about to come to an end (hopefully, lol) and I felt it was time to sum up my pregnancy. I think it can be so fun to have when you get older. First It was planned for private use but then I thought maybe some of you might appreciate to read it too. I’m gonna fill in more about the baby when she’s with us.

 

KORT FAKTA
QUICK FACT

 

När fick du reda på att du var gravid? 25:e juni Beräknat förlossningsdatum? 28:e februari Var det planerat? Ja, jag slutade med p-piller och blev gravid ca 1 vecka senare, haha. Hur fick du reda på att du var gravid? Jag gick över sex dagar från när jag skulle fått min mens och hade mensvärk som fasen. Slutade med att jag en sömnlös natt googlade “mensvärk vid graviditet”. Då visade det sig att molvärk är ett första vanligt symtom vid graviditet, så dagen efter köpte jag ett graviditetstest på en gång som visade ett stort plus. I vilken vecka var du i då? Vecka 5 Hur gammal var du och din partner då? Jag var 25 och Erik 28. När berättade ni för andra? Min syster och hennes kille fick veta redan samma dag vi gjorde gravidtetstestet. Vår familj fick veta efter första ultraljudet (KUB) i vecka 13 och sedan vänner och kollegor lite utspritt innan “offentligheten” fick veta just efter rutinultraljudet i vecka 19.

When did you find out you were pregnant? 25th of june. Estimated date of birth? 28th of February. Was it planned? Yes, I stopped with birth control pills and got pregnant the week after. How did you get to know you were pregnant? I passed six days over my menstruation and had the worse menstrual pain ever. It ended with me a sleepless night googled “menstruation pain and pregnancy”. And yep, it could be one of the first symptoms so the day after I bought a pregnancy test which was positive. In which week were you in? Week 5 How old were you and your partner? I was 25 and Erik 28. When did you tell others? My sister and her boyfriend got to know the same day as the pregnancy test. Our family got to know after the first ultrasound (KUB) and some friends and colleagues just before we made it official in social media right after the routine ultra sound in week 19.

 

BEBIS
BABY

 

Kön? Flicka Första fosterrörelser? Just efter första ultraljudet i vecka 13. Sedan dröjde det tills vecka 17 Aktiv eller lugn bebis? Så galet aktiv bebis. Trodde aldrig jag skulle få känna så mycket rörelser!

Gender? Girl First fetal movements? Right after our first ultrasound in week 13. After that we didn’t feel anything until week 17 Active or calm baby? Super active little girl in there. Never though I would feel so many movements!

 

HUMÖR & FYSIK
MOOD & PHYSICS

 

Vilka gravidsymtom? Första tiden hade jag molvärk och upplevde en extrem trötthet och magknip. Inget illamående under hela graviditeten tack och lov! Kände av hormonerna rätt snabbt dock då jag började få extremt ömma bröst som växte till dubbel storlek på bara några veckor, samtidigt som jag fick dålig hy i både ansikte och rygg. Sedan lugnade hormonerna ned sig lite och jag fick istället problem med foglossning och nu på slutet karpaltunnelsyndrom pga svullnad. Har du varit aktiv? Jag började vara aktiv och träna upp kroppen i förebyggande syfte redan när jag slutade med p-piller. Hann ju dock inte gå så lång tid, hehe. Men jag har varit aktiv nästan alla dagar under min graviditet och sett till att i alla fall försöka motionera 30 minuter-1 timme dagligen. Orolig eller känslig? Orolig som sjutton första tiden innan “orosveckorna” var över, sedan pga aktiv bebis har jag inte känt så mycket oro. Jag har varit rätt känslig och gråtit till väldigt konstiga saker, speciellt tv-program. Men överlag har jag nog gråtit mindre under graviditeten än i vanliga fall, haha. Hur mycket har du gått upp i vikt? 15-16 kg Har du foglossning?  Jag har haft alla olika former av foglossning från vecka 20 ungefär.

Which pregnant symptoms? The first time, I had mole pain and experienced extreme fatigue and abdominal cramps. No nauesa during the whole pregnancy, thank god. I felt the hormones quite quickly though when I started to get extremely sore breasts that grew to double size in just a few weeks, I got bad skin on my face and back. Then the hormones calmed down a bit, and instead I got problems with pelvic pain and now at the end of the carpal tunnel syndrome due to swelling. Have you been active? I started being active and training the body for prevention already when I stopped with birth control pills. I’ve been active almost every day during my pregnancy, and at least try to exercise 30 minutes-1 hour daily. Worried or sensitive? Super worried in the start before the risky weeks were over and after that we haven’t had to be so worried. Our active baby helped us a lot! I’ve been quite sensitive though and cried to weird things, especially tv-shows. But other than that I’ve cried less during my pregnancy than I usually do, lol. How much have you gained? 15-16 kg Do you have pelvic pain? I’ve had every kind of pelvic pain from around week 20.

 

UTSEENDE & KOST
LOOK & DIET

 

Favoritkläder under graviditeten? Jag har inte känt mig bekväm i större kläder utan jag har kört mycket tight och speciellt matchande set och helsvart. Gravidleggingsarna är de mest använda plagget och mitt stickade set från BikBok jag visat er. Kostvanor? Jag har aldrig varit så lite sugen på skräpmat som under graviditeten. Det tog mig flera månader att äta pizza (något jag annars äter typ en gång i veckan). Tror kroppen ställde in sig på det jag behövde så det har blivit mycket näringsrik mat och fokus på “tallriksmodellen”. Största cravings? Druckit så extremt mycket citronvatten och haft cravings på citrus överlag. Ätit tonvis med frukt men också börjat gilla choklad som jag aldrig tyckt om. Min obsession för efterrätt/bakelser har också tagits till nästa nivå, haha. Har du fått bristningar? Jag har fått en liten bristning där jag haft navelpiercing innan, annars ingenting på magen. Upptäckte just några nya på ena skinkan dock, haha. Pigmentförändringar? Ja, Linea nigra (en strimma på magen) Har du lagt på dig mycket vätska? Min kropp blev en svamp runt jul och det har varit väldigt kämpigt att försöka hålla det under kontroll. Har fått kompromissa med mig själv och mina vanor, men jag har också lärt mig väldigt mycket av vad min kropp mår bra av och inte.


Favorite clothing during the pregnancy? I haven’t felt comfortable in overszied pieces so I’ve been wearing a lot of tight things and matching sets and mostly all black looks. The pregnancy leggings are the most used piece and my knitted set from BikBok that I showed you. Diets? I’m a girl who been eating junkfood almost every day since years back but during my pregnancy it took me months to even take a pizza slice. I think my body just craved what I needed – nutritious food and focus on the “plate model”. Biggest cravings? Been drinking so much lemonwater and had a overall craving on citrus. Been eating so much fruit but also started to like chocolate (which I never liked before). My obsession for desserts/pastries is also on the next level, lol. Have you got any stretchmarks? I got a small one where I had my belly piecering a few years ago, but no other on my belly. Just realized some new ones on my butt though, lol. Pigmentation changes? Yes, Linea nigra (a line on the stomach). Much fluid in you body? My body turned to a sponge around christmas and I have had a hard time controlling it, lol. Had to compromise a lot with me and my habits, but I’ve also learned a lot of what’s good for my body and not.

 

ÖVRIGT
OTHER

 

KUB, NUPP or NIPT-test? Vi gjorde KUB test där vi fick 1:20.000 Värsta med graviditeten? Oron i början och smärtan i min kropp. Oron i början var nog den jobbigaste perioden jag haft i hela mitt liv. Jag längtar så efter att få “min kropp tillbaka”, en utan smärta och värk. Summera din graviditet med tre ord? Semlor, foglossning och magmys. Bästa med graviditeten? Så himla mysigt med en gravidmage, jag kommer verkligen sakna det. Jag har också min graviditet att tacka för ändrade kostvanor och att jag äntligen förstått fördelarna med träning. Vad kommer du ta med dig till nästa graviditet? Att inte vara lika rädd för de ytliga förändringarna trots att det kan vara ett stressmoment då det är bortom din kontroll. Man behöver inte vara bekväm med sina förändringar men i alla fall skapa en förståelse och distans till dem. Se hela bilden, för den är fantastisk.


KUB, Nucheal scan or NIPT-tests? 
We did a KUB-test where we got 1:20.000 Worse thing with the pregnancy? The anxiety in the beginning and the pain in my body. The first period was the worse period I had in my entire life. I’m longing to get my “own body back” without any pain. Best thing with the pregnancy?  It’s so cozy to have a pregnancy belly, I will miss it a lot. I also have my pregnancy to thank for my changed eating habits and that I finally got to experience the good thing with being active. What is your biggest lesson of this pregnancy? Not be as afraid over the superficial changes although it can be scary because it’s out of your control. You don’t need to feel comfortable with your changes, but you have to create an understanding and a distance to them. See the full picture, because it’s amazing.

Pregnancy Week 41 Update #passingduedate

Week 41
1 day over

Vikt: +16 kg
Weight: +16kg

 

Bebis status:
Babys progress:

Min status: Att passera förlossningsdatum är extremt jobbigt mentalt. Jag är less och känner att det inte finns någon anledning för henne att vara där i längre, så varje dag känns onödig. Det känns onödigt för min kropp som tar väldigt mycket stryk av denna graviditet. Jag är less på att ha ont! Min foglossning har gått från att kännas i ryggen, till att istället mest kännas mellan benen. Känns lite som att någon har sparkat eller knäat mig extremt hårt mellan benen. Det känns inte när jag sitter ner men så fort jag ställer mig upp och rör på mig så gör det fruktansvärt ont.  Jag har inga känningar alls att förlossningen skulle börja närma sig. Hade lite molvärk i början av veckan en kväll men det är helt borta nu. Fasen!

My status: To pass the due date is extremely difficult mentally. I am tired and feel there is no reason for her to be in there any longer, so every day feels unnecessary. It feels unnecessary for my body.  My pelvic pain has gone from feeling in the back, to feel between the legs instead. Feels like someone kicked extremely hard between my legs. Can’t really feel it when I’m sitting down, but as soon as I get up and start moving it hurts badly. I have no feelings at all that the birth should be close.

Övrigt: Vi var hos barnmorskan idag och pratade bland annat lite om hur den närmsta tiden ser ut om hon inte väljer att komma ut snart. Så vi fick lite tider nästa vecka för ultraljud, undersökning, ev hinnsvepning och ev delta i en studie där man kan bli igångsatt antingen i v41 eller 42 (fullgångna veckor). Drömscenariot är ju att det ska komma igång av sig självt, men jag vet inte hur länge jag klarar av att gå över. Vi får se hur jag mår nästa vecka helt enkelt om hon inte valt att kika ut själv!

Other: We were at the midwife today and talked a little about what the next time looks like if she does not choose to come out soon. So, we received a few times next week for ultrasound and maybe a part of a study where you can start the birth either in v41 or 42 (full weeks). The dream scenario is that it’s going to get started by itself, but I do not know how long I manage to go over. We’ll see how I feel next week if she did not choose to come out by her self!