Jag var helt utmattad igår efter alla känslor och vaknade tom. Allt från paniken till att få kontakt med alla nära och kära som befann sig i Stockholm, till tankar och medlidande för de drabbade. Känslorna när signalerna gick fram tills Erik svarade och när han svarade. Ena minuten skakad och tårögd, andra minuten försökte jag trycka undan vad som faktiskt hänt och skämtade bort allvaret, till att sedan inte kunna undvika det som faktiskt var verkligt.
Vi är mitt i den verklighet som varit något vi tidigare kunnat hålla på någon typ av distans. Jag väljer att fokusera på den kärlek och gemenskap vi skapat tillsammans av detta. Alla som hjälpt varandra. Jag är tacksam för att jag fick svar från de personer jag kontaktade men också otroligt ledsen över att vissa aldrig fick något svar igår eller andra dagar. Kärlek till alla.
–
I was so exhausted of all the feelings yesterday and woke up feeling pretty empty. Everything from the panic to get in touch with all my loved ones who was in Stockholm, to the thoughts of the victims. And those feelings who run through me until Erik picked up the phone.. One minute I was chocked and tearful and the other minute I just tried to push everything away and made some jokes. But it was impossible to avoid what was real.
We were in the middle of the reality which we have been able to keep on a distance before. I choose to focus on the love and solidarity we been creating because of this. Everyone that helped each other. I’m so thankful I got an answer from the persons I contacted but also truly sorry for the people who didn’t got an answer yesterday or other days. Love to you all.
