Mörkret drar ned mig på djupet, och de mörka frestelserna följer sig tätt in på. Det är nästan sorgligt att något så kallt och mörkt ska få sluka upp något så vackert som dagen. Jag tycker denna tid är hemsk, då man bokstavligen kan uttrycka sig att man bara har mörker framför sig, ivarjefall några månader. Jag har även haft en väldig ångest liggandes invid mig, runt mig och i mig för en lång tid. I vilken riktning ska man gå in i framtiden, det finns inga vägar att gå längre, utan det är dags att börja skapa dem, helt själv. Men idag hittade jag det, efter månader av ångest så hittade jag den utbildningen jag vill gå. Jag sitter med tårar i ögonen, lättnaden är så fruktansvärt fin ibland. Det skulle betyda att jag flyttar flera, flera mil härifrån. Tiden får utvisa när jag är redo för att ta det steget.
Snart kommer bloggen bli som vanligt igen, bara så himla trött. Här får ni en liten låtlista: Silence to the people
