Baby nr 2 is on it’s way
Det känns fantastiskt på så många olika sätt att få dela detta med er. Vi väntar en till bebis och vi är så otroligt tacksamma och glada. Kommer såklart skriva massvis mer om denna resa från start till slut! Om ni vill höra förstås <3
It feels amazing in so many ways to share this with you. Our family is getting bigger and we’re so grateful and happy. I will share more about the journey from start to end, if you wanna hear about it ofc <3
Vilken underbar nyhet, stort grattis till er <3 vill höra allt!
Ohhh, stooooort grattis!! Wow, vad man blir glad <3 Lyssnar på eran podd varje vecka – min favorit podd!
Grattis Vickan ❤️ Om vi vill höra allt såklart ❤️
Jaaaaaaa ♥️ vi vill höra allt, både det jobbiga (?) och lyckliga. Blev så glad för er skull! Jag är själv gravid med vårt första barn efter mer än 1,5 års försök och utredning :’) ♥️♥️ KRAM
Klart vi vill!!! Grattis 😭❤️
STORT GRATTIS TILL ER!!! Blev så glad när jag såg rubriken då du har nämnt att detta varit en dröm ett bra tag, blir så lycklig för er skull!! och självklart vill vi höra allt<3333
Vad skönt att det löste sig <3 Fattar att tiden innan kan ha varit jobbig och led med dig. Själv har jag varit ofrivilligt barnlös i över fem år och är fortfarande. Tror faktiskt inte folk kan föreställa sig hur det är för mig och min partner. Folk sprutar ut barn till höger och vänster och tycker det är svintufft att försöka länge eller göra en ivf. Och det ÄR det. Men det är en sak att försöka länge/göra en ivf och faktiskt bli gravid – och en heeeelt annan sak att försöka och göra hur många ivf som helst år efter år och inte bli gravid. Har försökt vara så glad för alla andras skull och vara stark men det är svårt att inte vara en smula bitter när det går för ALLA andra. När de som har det ”tufft” ändå lyckas så mycket snabbare än oss… Man ser alla gå vidare men själv står man kvar! Vad ska jag göra liksom, det är klart att det är tufft att se alla andra gravida samtidigt som man såklart unnar alla och inte önskar nån den här skiten heller. Jaja, folk vill väl helst inte svara på en sån här kommentar eftersom det är ett trist ämne som ingen blir glad av att man tar upp. Sorry world that my problems are so sad people rather pretend they don’t see me /Med vänlig hälsning, vanlig tjej som älskar barn och skulle bli en jäkligt bra morsa.
Vill bara säga att jag lider med er och att jag hoppas att du får bli mamma så snart det bara går! Och att erat barn så småningom kommer få veta vilka kämpar till föräldrar hen har som gått igenom en sån kamp för att få ha hen hon sig. Många kramar!
Jag förstår dig! Vi har också kämpat i 5 år med ivf i Sverige Danmark o Ryssland. Jag är 31 år nu. 26 när vi börja. Inga barn… kommer antagligen inte få biologiska barn för vi får kromosomfel på pgs.. finns inga anlag ålder eller svar på varför.. blir också ledsen att folk skriver att de haft det tufft när det egentligen inte har det, men jag förstår också att det är olika för alla pga vad vi erfarit.
Jag vill inget heller än att bli mamma men kan också idag se fördelarna att hitta lyckan i först sig själv sedan sin partner. Man blir också ödmjuk av att kämpa som vi har gjort. Önskar dig lycka till!
Hatar verkligen att ge tips till någon som inte bett om det. Men känner verkligen för er ❤️ Såå mitt tips är att checka in instagramkontot ” Vulverine”. Hon lär ut fertilitetshälsa. Många som gått igenom flera IVF som inte lyckats bli gravida men sen lärt sig genom henne att sluta med kaffe helt, äta animalier och äta D-vitamin tillskott. Hoppas ni får er stora önskan snart❤️
💔💔💔
Tack alla!!!!! ❤️❤️❤️ Det betyder så mycket att folk ger stöd. Har hört talas om hon vulverine men blir samtidigt så utmattad av allting som jag måste göra för att det ”kanske” ska bli bättre. Det är verkligen en kamp att försöka gå igenom det här och samtidigt inte låta hela livet handla om det liksom. Vill inte förlora all den här tiden utan ändå känna att jag levt. Har redan börjat träna mycket mer, nästan slutat helt med alkohol, ätit en miljard tillskott, slutat med viss mat, gått på akupunktur osvosv. Sen blir andra gravida som inte alls har nån perfekt livstil liksom. Men jag tror att det är ett bra tips absolut men samtidigt finns det många andra tips som jag förgäves försökt följa och jag orkar liksom inte jämt hålla på med nåt.. Är bara så trött och orkar inte bli en besatt vill bara kunna koppla av som alla andra.
Men T, tror kanske vi har samma problem faktiskt. Vi gör utredning om äggdonation just nu pga läkarna tror inte det kommer gå för mig att få genetiska barn. Men jag är positiv till det. Vore dock kul att prata mer med dig!
Tack alla ♡
H2 jag förstår dig precis. Alla tips som ges av omtanke skapar mer press och mindre livsglädje och den onda spiralen är igång. Jag gick på akupunktur i 2 år, slutade med kaffe, gluten, periodvis laktos, tillskott slutade träna och mådde allt sämre och sämre. Jag önskar så istället för tips att ens omgivning bara hade sagt att den finns där för en. Jag tror inte det är lösningen att utesluta saker från ens liv. Det lägger bara en skuld när det inte går. Jag tror lösningen är att kämpa för att må bra i sig utan eller med barn. Jag kämpar varje dag för det. För känslan att känna sorg över att inte få ett genetiskt barn sitter endast i mitt ego tror jag. När man jobbat bort det spelar det ingen roll tror jag.
Man vill vara glad för andra och man vill inte vara den sorgsna som tar upp ämnet eller förminskar andras kamp för i ens egna ögon är det ingen kamp och det är svårt att acceptera de känslorna ibland eller att inte bli provocerad utav det utan försöka förstå att vi har alla olika syn och bagage. Skitsvårt är det!
Jag pratar också gärna mer med dig:)
Hoppas inte Victoria känner att de här kommentarerna förminskar hennes lycka eller rätt att känna att hon har kämpat det senaste året/åren bara för att det finns folk som har det värre. Alla har rätt att känna som de vill och prata om sin egen historia, på sin egen plats.
Nej jag håller med dig vill inte förstöra eller förminska. Det är bara tufft och många tankar som dyker upp när andra lyckas. Man unnar dem samtidigt som man är besviken att det aldrig kan hända en själv och man känner sig misslyckad. Blev dock glad att folk svarade och visar omtanke det betyder mycket för man är rätt ensam i det här eftersom alla ”lyckas och går vidare” medan man själv står kvar. Och tycker Victoria pratade väldigt fint om det i podden och jag vet verkligen att hon har så mycket förståelse för alla andra med ofrivillig barnlöshet oavsett hur situationen ser ut, och det uppskattar jag verkligen att hon säger. Tycker det är FANTASTISKT för dem och fattar verkligen att Victoria är så otroligt glad över detta, det känns ju antagligen på ett helt annat sätt när man verkligen inte tagit det för givet och fått kämpa för ett barn. Sen tror jag vissa personer som haft en ”lättare” resa än mig ändå kunnat må sämre än mig. Man är olika och har olika förväntningar på livet och reagerar olika på motgångar, så det går inte att jämföra direkt av. Men eftersom Victoria tagit upp ofrivillig barnlöshet och en del av hennes announcement var just att även pointera att det funnits en kamp bakom hoppas jag det är okej att kunna ta upp att man själv är kvar i den kampen.
Natashja det är upp till henne. Vi förminskade inte, läs igen:)
Allt är relativt. Jag överlevde livmoderhalscancer med så har ärr över hela magen nu för att kunna bära ett donatorbarn. Äggen har inget med det att göra för jag strålades ej så dubbel otur. För en annan som fick livmoderhalscancer men inte överlevde är inte mitt lika tufft. Det handlar inte att jämföra utan snarare skapa förståelse och perspektiv samt öppenhet.
H2 jag mejlar 😀
Du får gärna maila till [email protected]
Skulle vara skönt att prata med nån i samma sits som dessutom verkar ha fått liknande insikter 🙂 Tack Victoria för att du i och med att du pratat om detta möjliggör hjälp för sånt här.
Ja tack V för du lyfter upp detta ämne. Modigt!
Fick aldrig ditt Mail! :/
Stoooort grattis till er!!! 😭 😭 😭 Ni är värda all lycka ❤️
Du har dock råkat säga “våra barn” i podden i flera veckor nu haha!
STOOOORT GRATTIS!!!!<3
Stort grattis!! Jaaa jag vill veta allt ❤
Så fint, stort grattis 💕
Jaaaa stort grattis !! ❤️❤️❤️ Såklart vi vill höra allt 😍
Stort grattis! Blir alldeles rörd fast att vi inte känner varandra, men er längtan efter ett syskon till Ellie har helt enkelt berört en. Väntar själv ett tredje barn i början av september så det blir extra roligt att följa. Stor kram!
Anade via senaste poddar!😍 STORT GRATTIS
Stort grattis till er!!
Åh! Jag skrek rakt ut när jag såg detta på instagram! Blev sååå glad för er skull ❤️ Grattis och all lycka till er!
Stort grattis Victoria!
Tack för att du delar med dig av din resa i podden. Drog mig för att lyssna först för att jag kände mig avundsjuk och ”ännu en som är gravid” men att du delar med dig av dina känslor under året som gått är så stöttande.
Jag blev gravid i januari – samtidigt som min bästa kompis, kusin och närmsta kollega (och en massa andra i min omgivning). Mådde så dåligt i 8 veckor men sen veckan innan ultraljudet (v.11) fick jag MA. Åkte till akuten efter en blödning (ensam pga av covid) blev direkt inskriven för att ta mediciner som skulle hjälpa kroppen att hantera missfallet. Blödde och hade ont hela natten men dagen efter visade det sig att det inte hjälp. Jag fick snabbt opereras och var kvar på sjukhuset i 3 dagar, utan att ens få träffa min sambo (fick besked och allt själv). Efter 3 dagar fick jag en infektion i livmodern och dubbeldos av antibiotika som slog ut mig.
Inte förrän nu 1,5 månad senare har jag börjar bearbeta att jag fick missfall. Är nu så ledsen hela dagarna och ständigt omgiven av mina nära och kära som pratar om deras gravidkrämpor och allt de ser fram emot. Hur hanterar man den sorgen och avundsjukan och samtidigt inte är en missgynnsam kompis? Jag är ju såklart glad för deras skull men går också sönder för att det slutade som det gjorde för mig.
All the best! So happy for you!