Minns ni? Att jag en gång skrev texter. Jag är så glad att jag har en stor del av mina känslor under tonåren i skrift. Gick tillbaka i arkivet idag, då jag fick ett DM av en tjej som sa att hon går tillbaka och läser dem då & då, tänker på mig och Erik och får lite hopp.
Här är några.
#1 Hur övertygad jag var om att du inte skulle bli någon jag behövde sakna. Hur jag avskyr att du visar dig precis när jag glömt hur du ser ut. Men ändå vet jag att jag behöver dig, mer än vad jag vill ha dig. Antar att du ville visa mig hur lätt det är att älska när man är ensam. Men varför är det så svårt när man är redo?
#2 Vad jag än gjort, har jag alltid glömt att glömma dig. Men att försöka glömma någon du älskar är som att försöka minnas en person du aldrig mött. Det sägs att man måste förlåta för att glömma och glömma för att känna igen. Så idag glömmer jag han som glömde mig och allt han någonsin gav och minns vad jag aldrig någonsin fick. Så om du en dag saknar mig, glöm inte att det var du som lät mig gå. För det är det enda jag kommer minnas när jag möter han jag ännu inte mött och allt börjar om på nytt.
#3 Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken. Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han lade mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.
#4 Att det ska vara så lätt att älska första gången, så svårt att sluta och nästan en omöjlighet att göra det igen. Det är som att man faller livlöst, utan någon tanke på att det kanske inte finns någon som tar emot. Tills han släpper taget och man faller igen, och bara den som fallit från dessa höjder vet hur ont det gör. Man var orädd av sin ovisshet och nu är man rädd av sin vishet. Det är som att man gömmer allt man någonsin kännt när man tvingas sluta älska någon. Så djupt inom sig att bara han som förtjänar det komma hitta allt igen.Jag undrar bara om sin första kärlek, är den första man någonsin älskat, eller bara den första som fick en att känna. Att han gjorde någonting redo inom en, till för att älska någon annan.
Jag blir tårögd av att läsa det du skrivit. Så vacker! Och så sant! Och så ont det gör att bli påmind.
Varför skriver du inte på detta sätt nu för tiden? Jag har följt dig i några år men texten du postade nu, som du skrivit tidigare, känns ju mer djup och personlig än de inlägg du gjort då jag följt dig. Texten ovan ger mig en annan bild av dig, att du är djupare än vad du ibland gett sken av. Hoppas du förstår lite vad jag menar? Menar det på ett positivt sätt i alla fall! 🙂
svar: Men <3 Förstår vad du menar! Jag har nog inte tiden att verkligen sätta mig ner och skriva längre. Kanske någon gång i framtiden!
Så jävla fint. Min kärlek visade sig vara nån annan än jag trodde och detta träffade rakt in i hjärtat. Haha vafan nu sitter jag och småsnyftar på tunnelbanan.. Dags att glömma och våga känna igen! Detta kommer jag läsa igen och igen och igen!
svar: Åh <3 Ja!!!
Du är ju fantastisk på att skriva! Sitter och småsnyftar lite här med hehe. Du borde skriva ungdomsromaner! De behöver dig!
svar: Men <3
WOW. Det här hade jag behövt som tonåring. Skriv romaner för ungdomar??
svar: Men!! Ja, kanske 🙂
Så fint Victoria!! Du borde verkligen börja skriva igen. Väldigt vackert och djupt. Gillade #2 bäst 😍
svar: Åh tack. Kanske en dag <3
Underbart, börja skriv av dg igen 🙌🏼♥️
svar: <3
Minns dina texter så väl. Om det är någon som ska släppa en bok så är det du 😍!
svar: Men <3
Jättefint! Släppa bok? 🙂
svar: Om jag hittar tiden till att skriva igen, så kanske 🙂 Man vet aldrig!
Alltså, så fint! Läste alltid dina texter förr i tiden och har saknat dem. Hoppas du börjar skriva igen <3
svar: <3
Har tänkt så länge att jag borde kommentera och det blir aldrig av, men nu kör jag! Ville bara berömma dig för hur du alltid håller dina kanaler relevanta. När man följer de flesta influencers får man mer eller mindre samma innehåll i alla kanaler – blogg, instagram, youtube, podd – vilket resulterat i att jag knappt läser några bloggar längre. Men du är skitgrym på att se till att din blogg har ett relevant innehåll och det känns som att du har en tydlig tanke med vad du publicerar var, vilket gör det värt och kul att följa dig på flera plattformar. Så ville egentligen bara ge dig lite beröm 🙂
svar: Men åh! Vad glad jag blir. Tack snälla <3
Så vackert! Du har inte funderat på att ge ut en samlingsbok med dina texter? 🙂
svar: Tack! Känns lite sent nu då jag inte skriver längre, men kanske 🙂
Åh vad #2 träffade mig rakt i hjärtat. Älskar att läsa sådana här små texter. Grym du är 🙂