Jag tänkte dela med mig av lite tankar gällande förlossningen. Innan jag blev gravid var jag helt säker på att jag inte ville genomgå en vaginal förlossning utan ha planerat kejsarsnitt. Nu är jag däremot helt tvärtom och känner att det är någonting jag verkligen vill pröva på och hoppas att det går vägen.
Alla fungerar vi olika men för mig har det varit viktigt att ha ett öppet sinne inför förlossningen och inte skapa en allt för tydlig bild. Man har ju tyvärr ingen riktig kontroll över vad som kommer hända och jag tänker att en för tydlig bild öppnar upp för stress och besvikelse.
Men till det man faktiskt kan kontrollera – mentala inställningen. Jag ser faktiskt (japp, trots smärtan) framemot denna upplevelse. Jag är påläst om komplikationer men väljer att inte fokusera på de bitarna, utan jag får helt enkelt ta det då i sådant fall. Kanske är rädslor inför saker som kan ske under förlossningen inte alls saker jag kommer uppleva som skrämmande eller märkvärdiga när jag väl är där. Om dom upplevs som just det så har jag sjukvård och världens bästa partner på min sida. De flesta sakerna händer ju för att lille bebis måste komma ut och där litar jag på personalens kompetens och jag är beredd att göra allt. Det är helt klart lätt att fastna i tankar om akut kejsarsnitt, sugklocka och att måsta sy i underlivet. Men åter till positiv inställning! Något vi pratade om väldigt mycket på profylaxkursen var målbilder, vilka kan komma att ha en betydande roll under förlossningen. Jag tror verkligen på tankens kraft så Erik är medveten om mina målbilder och kommer påminna mig om det behövs. Min starkaste målbild är såklart att få träffa henne men också att få se Erik hålla i bebis för första gången. Sedan har jag lite fler målbilder som inte är lika fokuserade på just efter förlossningen utan även lite längre fram. Ska plocka fram dem när jag behöver kämpa lite extra! På profylaxkursen pratade vi även väldigt mycket om andningen, vilken jag kommer fokusera på allra mest under förlossningen. Det känns skönt att ha något att själv fokusera på och kontrollera.
Idag skrev vi även ett förlossningsbrev tillsammans med barnmorskan. Jag har gått från att vilja testa på helt utan bedövning och bara lustgas till att nu skriva in i mitt förlossningsbrev att jag vill ha tidig epidural. Fortfarande så kluven dock! Där får jag höra lite hur dom på BB tycker, det är ju beroende på hur långt man kommit i processen när man kommer dit. I förlossningsbrevet står även att jag önskar att få föda i stående positioner, det är förmodligen det enda “kravet” jag har. Men vem vet, kommer säkert sluta med att man ligger där ändå, haha. Jag kommer lyssna väldigt mycket på barnmorskorna, det känns som att dom har absolut bäst koll och är det kommer få mig att känna mig tryggast.
Någon som har någon EDA-erfarenhet? Varför valde ni och ta och inte? Och har ni något annat råd inför förlossningen får ni gärna dela med er :*
–
I was going to share some thoughts about childbirth. Before I got pregnant, I was absolutely sure I did not want to undergo a vaginal delivery but I had planned caesarean operation. Now, on the other hand, I am quite the opposite and feel it’s something I really want to try and hope it’s going to work. We all work differently, but it has been important for me to have an open mind before the birth and not to create an all too clear picture. Unfortunately, there is no real control over what’s going to happen and I think that a too planned picture opens up for stress and disappointment. But to what you actually can control – the mindsetting. I actually (yes, although the pain) looking forward to this experience. I’ve been reading about complications but choose not to focus on those parts. Perhaps fears of things that may happen during childbirth are not all things I will experience as scary or remarkable when I’m there. And if they experience it, I have healthcare and the world’s best partner on my side. Most things happen because little baby must come out and I trust the skills of the staff. But back to the setting! Something we talked about very much on the prophylaxis course were goal pictures, which may have a big effect during childbirth. I really believe in the power of thoughts so Erik is aware of my images and will remind me if needed. My strongest goal picture is, of course, to meet her but also to see Erik hold the baby for the first time. Then I have a few more goal images that are not as focused on just after birth but also a little further forward. Today we also wrote a birth-letter together with the midwife. I have gone from wanting to test completely without anesthesia to wanting epidural as early as possible. Still so unsure though! The birth letter also says that I want to give birth in standing positions, it is probably the only “requirement” I have. I will listen very much to the midwives by the way, it feels like they are absolutely the best and it will make me feel safe.
Anyone with any EDA experience? Why did you choose and not? And if you have any other advice before giving birth, please feel free to share : *
En vetekudde att värma och ha i svanken hjälpte mig massor. Sambon fick springa mellan micron och vårt rum för att hålla den varm. Sen gillade jag att bada, var superskönt. Och ge lustgasen lite tid, det är lätt att man ger upp för tidigt men om man härdar ut lite så är den guld.
Glömde skriva; när jag fick epidural förlossning nr 2 sa bm ”nu kan vi se dina ögon igen” och min sambo sa att det var skönt att se mig lite piggare igen. Så för mig hjälpte den verkligen, gav mig lite paus i allt samtidigt som den också då gav mig mer ork att klara resten. Förlossning nr 1 satte epiduralen sig fel och bara halva jag blev bedövad, i 10 min åt gången. Men det är nog ovanligt att det blir så tokigt.
Jobbar på en förlossningsavdelning som uska.
Eda är absolut det de flesta väljer – har på mina år ännu inte upplevt att någon patient fått något problem med den mer än möjligen svårt att kissa timmarna efteråt. Sen vet jag att måna upplever känslan man får som mycket obehaglig men det är ju individuellt.
En liten tanke om din vilja att va i ”stående” födande – att visst det är bra att utnyttja tyngdlagen men det är ofta mycket svårt att ha ett bra skydd mot större bristningar på dig i dom ställningarna.
Inför min första egna förlossning gick jag in med inställningen att det skulle va en fruktansvärd smärta. Värsta jag känt någonsin – detta gjorde att jag inte tyckte de va så fruktansvärt som jag trodde – klart det gjorde ont, det gör det att föda barn men de kunde vart värre liksom.
Jag fick epidural. Hade inte skrivit något om det i mitt brev. Det bara blev så eftersom jag inte hade sovit på hela natten och behövde vila. Detta gjorde att värkarna stannade av så att de fick ge mig värkstimulerande. Men det var värt det eftersom jag slapp känna smärtan fram tills bebisen skulle tränga ner. Efter fick jag ha kateter eftersom jag inte kunde kissa pga epiduralen, mindre kul! Planera inte för mycket utan ta det som det kommer. Vad jag har förstått blir det ändå aldrig som tänkt. Jag födde i sidoläge, absolut inget jag föreställt mig. Stort lycka till när det är dags! 🙂
I gave birth to a baby boy Christmas Day 2017. I had the idea, thar i would use every painkiller available. I ended up giving birth in a bathtub, without any painkiller at all. The hot water felt amazing, and honestly, pushing him out, did not hurt. It was super hard, but i wasn’t In pain because og the hot water.
I Think it is a super to have an idea about What kind of painkillers you want, but listen to your body in the situation – it Can do the most amazing things. And listen to your midwife, they really know What they are doing 😁
Good luck from Denmark!
För mig tog EDA dåligt. Så kallade sterila kvaddlar hjälpte mig däremot jättemycket. Öva på massagen innan så Erik kan den hehe. Måste trycka hårt och “rätt” för att det ska hjälpa. Be barnmoskan visa annars 🙂 Pallen och ståbordet var bäst tyckte jag, bäst effekt med tyngdlagen liksom. Fast bebis navelsträng hamnade i kläm så slutade i gynställning ändå :(.. Lustgasen ska jag skippa nästa gång. Blev bara hög och borta av den så tillslut kastade jag undan den. Har så mycket minnesluckor, men vet inte om det beror på lustgasen eller att man är glömmer pågrund av chocken hehe (sågklocka och grad fyra bristning..). Trots hur ont det gör så är det värt allt! Skulle göra om det imorgon när man får någonting så fint 🙂 Du har väldigt sunda inställningar tycker jag!
Jag va som du innan och va säker på att jag ville ha kejsarsnitt den dagen. Vi blev gravida och jag va fortfarande rädd å ville ha snitt så gick på aurorasamtal och bestämde mig för att föda vaginalt till slut. Det absolut bästa beslut jag tagit, hade en underbar förlossning. Tog EDA när jag va öppen 8cm, såå värt. Värkarna stannade av lite men jag fick chansen att ladda om, kunde till å med sova en timme. Så när d satte igång igen hade jag ny energi och va redo😊
Från att ha värktopparna på 100 och ha så ont till att titta på monitorn och se att den står på 100 men inte känna något alls, underbart😉
Så lustgas först och sedan epidral, så bra
Jag fick EDA på bägge mina förlossningar. Inför första förlossningen gick jag in med inställningen ’jag tar det som det kommer, och bestämmer mig under förlossningens gång’. Man vet ju inte vad som väntar och alla människor taklar det olika. Min första förlossning tog 56 timmar, och dem rekommenderade då EDA så att jag skulle få vila lite från värkarna. Till slut blev det sugklocka och jag var då väldigt glad för att man hade så mycket bedövning. (Jag kände nästan ingenting) Inför andra förlossningen hade jag som inställning ’ge mig all smärtlindring som finns’ 😂 då tog dock EDA:n nästan ingenting, och jag kunde lika gärna ha hoppat över den. Tror du bara ska ta allt som det kommer. Jag var också säker på att jag ville stå/sitta, men väl där ville jag inget annat än att ligga ner på sidan. Lycka till när dagen kommer, det kommer gå super oavsett hur du gör 🙏
Väntar just nu mitt andra barn som kommer om några veckor men första förlossningen var så här:
Från början ville jag absolut inte ha någon smärtlindring utan föda så ”naturligt” som möjligt. Men precis som du skriver så vet man aldrig hur det kommer att utspela sig. Därför skrev jag i mitt förlossningsbrev att jag helst ville vara utan EDA, då jag var rädd för dom negativa effekterna det kan ge, men att om dom tyckte att jag kunde må gott av det så litade jag på dom.
För mig så tog det väldigt lång tid att öppna sig. En halv centimeter i timmen öppnade jag mig med superonda värkar. Fick morfinspruta vilket hjälpte i 2h, sedan fick jag lustgas som också hjälpte i ca 2h. Men efter det fick jag sån panik för att det gjorde så jävla ont och jag bara var öppen 4cm. Därför var epidural det enda som nu kunde hjälpa mig. Tackade ja till det och det var superskönt att få vila från värkarna. Blev dock bara ca 30min utan smärta då dom tog hål på hinnorna så att vattnet gick direkt efter epiduralen börjat värka och då drog värkarna igång ordentligt igen. Från vattenavgång så tog det nu en timme att öppna sig från 4 till 10cm samt att krysta ut barnet (detta tog 5min). Hade turen att trots den snabba utdrivningen så sprack jag ingenting och kände mig väldigt snabbt som vanligt där nere igen. Ej avskräckt utan enbart taggad på min kommande förlossning!
Med det sagt så vänta och se hur din kropp/du reagerar på smärtan och lita på dom som kan! Lycka till!
Många tycker att epidural är ”fusk” och att man ska föda naturligt utan bedövning, men jag kan inte riktigt förstå det. Jag tog epidural så fort barnmorskan frågade mig om jag ville ha den.
Den smärta som förlossningen innebär är ingenting man kan förbereda sig för! Profylax hjälpte mig att fokusera på andningen och se värken som ett berg att bestiga, men epiduralen gav mig ett par timmar att på riktigt få återhämta mig mellan utvidgningsfasen och själva utkrystandet av en människa mellan mina ben liksom 😓 När epiduralen verkade så hann jag äta, vila och prata med sambon om den delen av förlossningen som återstod, det var jätteskönt! Såklart hade man klarat det utan, men jag tror inte att jag hade haft lika mycket kraft kvar till sluttampen och då hade jag ändå en normal förlossning på ca 20 h från första värk!
Detta blev väldigt långt såg jag nu, jag vill inte försöka övertala någon till bedövning, men tycker ofta att epidural nämns som negativt, fast det är ett privilegium att ha möjligheten till det!
Du kommer veta i stunden vad som känns rätt! Oavsett vad du skrivit i brevet!
Önskar dig stort lycka till! Man glömmer så fort sin förlossning, ta in varje sekund! Ska bli spännande att få se den lilla tjejen, min är redan 7 månader 😓
TENS <3 köp, hyr, låna asap! Använde min redan hemma då jag hade förvärkar och tog bort den då jag krystade. Klarade mig utan epidural och tog lustgas de sista timmarna. Annat som hjälpete var pilatesboll, dusch – ta med bollen i duschen- och att få bada.
Lycka till, det kommer gå bra hur det än går. Jag blev klippt då bebisens hjärtljud blev dåliga på slutet så hag kunde krysta ut henne snabbare och fick en massa stygn men såret läkte fint trots att det gjorde skit ont i början och stygnen sprack men känner inget i dagens läge. Ser helt normal ut där nere och kunde ha vaginalt samlag typ sex veckor efter förlossningen.
Du/ni har en sådan spännnde tid framför er!!!
Jag har fött barn nr 1 , Minelle med EDA och det va magi!
Tog bort toppen av smärtan och gav min kropp chans till återhämtning!
Med barn nr 2, alltså Nico använde jag bara lustgas då den förlossningen gick såå fort. Hade jag kunnat hade jag tagit EDA även då. Upplevde hans förlossning som mycket jobbigare än med Minelle.
All lycka till när det är dags! ❤️
Kram!
Jeg gikk 11 dager over termin og ble satt i gang med drypp. Det tok for lang tid, så de kjørte dryppet veldig fort opp for å komme i pressrier og fødsel. Da hadde jeg holdt på i ti timer, og en epidural ville kunne gjøre at ting roet seg, at jeg ikke kjente riene og alt generelt kunne ta lenger tid- uaktuelt tenkte jeg og takket nei til epidural. Vondt, måtte sy noen innvendige sting (helt borte etter tre mnd) MEN følte meg som en dronning når jeg var ferdig!!
Jag älskade epiduralen! Om vi får fler barn kommer jag önska tidig epidural för att förhoppningsvis få “njuta” av den under en större del av förlossningen än sist.
Jag tror att det är klokt att inte bestämma för mycket innan hur man vill ha det, för man vet ju verkligen inte hur det kommer vara förrän man är där =)
Stort lycka till, snart är hon här! <3
Med mitt första barn (2014) tog jag EDA nästan direkt när vi kom in till förlossningen, försökte med lustgas men ogillade det skarpt så blev EDA som enda smärtlindring. Dock måste de satt den lite fel för kände inte av mitt högra ben under resten av förlossningen som tillslut slutade i sugklocka (de klippte mig lite i mellangården så jag slapp stor bristning) då sonen inte trängde ner ordentligt (kanske för att jag inte kunde röra mig pga benet och blev liggande fram tills han kom ut). Dock gick allt toppen och min erfarenhet av EDA och sugklocka är absolut inget negativt. Med mitt andra barn som jag fick för 7 veckor sedan så gav jag lustgasen en chans och använde den under större delen av förlossningen plus satt på pilatesboll. När det blev värre smärta bad jag om EDA men tyvärr var narkosen upptagen så fick aldrig ngn och även min andra son hade svårt att trånga ner under krystfasen men så fort jag ändrade position till stående på knä i sängen så för han ner och jag krystade ut honom. Har väldigt positiva upplevelser av mina förlossningar och tycker det är så häftigt hur kroppen återhämtar sig efter en sådan kraftansträning. Vi kvinnor är grymma. Du har ngt spännande att se fram emot.
Med första barnet tog jag epidural och den tog bara bort lite smärta på halva sidan av kroppen sedan tog den bort mina krystvärkar så fick trycka på utan någon hjälp av kroppen, kämpigt som fan att trycka ut en bebis utan att få den där utdrivningen! 😬
Med andra barnet körde jag endast lägsta nivån på syrgasen och den förlossningen blev såå mycket enklare och min kropp arbetade mycket bättre, plus fick jag uppleva krystvärkarna😃
Sä om jag ska föda igen blir det defenitivt utan eda och endast lustgas om det behövs.
Åh så spännande! Min förlossning är utan tvekan det coolaste jag gjort och jag är mer taggad på en tillförlossning än en till graviditet. Jag ville inte ha EDA för att 1. det kan förlänga förloppet och 2. Det kan vara svårt att känna hur hårt man krystar med EDA. Men alla gör givetvis som de vill 🙂
Mina bästa tips är definitivt att andas så kontrollerat och lugnt du kan, heeeela tiden, samt försöka slappna av och vara tung i kroppen. Det gjorde hela skillnaden för mig. Jag använde lustgas och var nöjd med den tillsammans med en väl fungerande andning. Jag badade fram till drygt 6 cm och därefter föredrog jag att sitta på en pilateboll lutad mot sängen.
Vad gäller förlossningsställningar så litade jag helt på personalen och testade ett par olika tills de var nöjda med hur jag “arbetade”. Dettog dock lång tid att krysta ut min bebis så räddningen blev när en undersköterska tog ena änden på ett lakan och körde dragkamp med mig, då kom hon helt plötsligt på bara ett fåtal värkar.
Är du intresserad så skrev jag ner en rätt så detaljerad förlossningsberättelse här: https://nouw.com/johannashouse/min-forlossningsberattelse-31857284
Min sambo gästbloggade också med rubriken “Förlossningsberättelse: En pappas persepktiv” om ni är intresserade, här: https://nouw.com/johannashouse/forlossningsberattelse-en-pappas-perspek-31857288
Oavsett hur allt blir så tror jag, precis som du, att ett positivt mindset och en tydlig målbild är väldigt viktigt. Lycka till med allt, du har ditt livs häftigaste upplevelse framför dig! 🙂 <3
Jag tog epiduralbedlvning för jag stod inte ut mera 😂😂🙈 och det var så skönt. Från att ha haft så brutalt ont till att inte känns några smärtor och bara få vila och mysa med min kille va jätteskönt. Det va de jag behövde, ett litet ”avbrott” för återhämtning. Sen va jag fit for fight igen och fick världens finaste son 😍
Jag födde med epidural och lustgas. MAGISKT! Funkade så bra tillsammans för mig. Tjugo minuter efter att hon var ute ville jag göra det igen 😉
Stort lycka till! Älskar din och din systers podd. Kram!
Det är nog troligt olika upplevelser man har. Jag hade skrivit att jag inte ville ha eda, det var jag övertygad om. Jag ville inte ens få frågan. Efter 40 timmar då jag öppnade mig långsamt men hade intensiva värkar; utan sömn eller vila, blev jag övertalad att prova eda. Jag Linde inte ens tänka då så jag sa ja. Värsta beslutet någonsin och jag är så besviken att jg lät mig övertalas!! Det tog inte bort någon smärta alls. De stack fel första gången i en nerv och det var den värsta smärtan någonsin, tusen ggr värre än att föda. Jag hade ont i ryggen inget veckor och kunde knappt lyfta mitt barn. Och som sagt, ingen förändring i smärtan från värkarna. Tror de sa att deb verkade ”ensidigt” eller nåt sånt och jag kände tydligen mindre smärta i ryggen men inte i magen, och vad hade aldrig haft smärtorna i ryggen.
Epidural alla dagar i veckan. Be om det när du är öppen ca 7. Annars kan det bli försent och det kan ta en stund innan läkaren har tid då det är en annan (narkosläkare) som sätter den
Hey Vicki.
My name is Henriette and i live in Denmark. I have given birth to two beautiful girls and both times all natural. This i chose because, i know there Can be complications when adding “pain killers”. Woman have given birth for centuries now without, so why start? It Can also slow Down your contrations and sometimes it Does not even work!
Of course it hurts – But you Will be in your own space, dealing with the pain and Working with your body.. if there is something i would have loved to have done with both of my kids, i only did it with the last. Is filming the minuts right before and after. That moment goes by so fast and you Are tired and on a High from giving birth. But you Are not expiriencing the birth the same Way as your partner. So seing yourself pushing threw and getting hold your baby. Your face and everything is unique in that moment.. so get it on tape! It Will be a different emotion you Will go throug when you see it on tape
When my water broke with my first born. I didnt get contractions the first 2 hours. So i was in the bathroom putting on makeup and fixing my hair – with a towel between my legs 😂 because i had no pads! but i looked fab in my “after birth” pictures 😂😂😂
I gave birth July 2017 and in the months leading up to my sons birth my only wish was to do it without any painkiller. I knew it was going to hurt, but the hard part was that I had no idea what kind of pain it would be. I think it is really important to have an open mindset just like you say, because you never know what’s gonna happen. When I got to the hospital the first thing I wanted was to go in the bathtub. And it was AMAZING!! I can only recommend you doing that.. as long as possible! It took the unbearable pain down to a level where I could actually concentrate on relaxing.. I had read that the most important thing was to try and relax through the contractions. Focus on relaxing your hands, mouth and shoulders. This really worked for me and also made it easier to breath through them.
also try look up rebozo. My midwife showed us this and it felt really good and helped the baby get further down (yay!). Here your partner also becomes a part of everything and not only your support.
Another thing that my sister in law used when she gave birth (5 weeks before me) was a chili bandage that should heat up the area where it hurts to relax the muscles and be a pain relief. She said it was really really good!
Here you have a couple of advices from me.. (I know it sounds crazy, but I thought it would be worse.. well, maybe I was one of the lucky ones 😉 )
I’m sure you will do great and it is really an unbelievable experience! Enjoy and good luck from Denmark!
Alla är vi olika och reagerar olika på smärta osv. Jag hade en ganska lättsam inställning till förlossningen. Jag kände att det inte är så mycket jag kan påverka innan för jag har ju verkligen ingen aning om hur det kommer gå för mig. Kände också att jag var öppen till alla förslag ang smärtstillning. Väl på förlossningen så lyssnade jag mycket till barnmorskorna. Jag blev visserligen igångsatt men när mina värkar och smärtor satte igång rådfrågade jag barnmorskan. Jag prövade lustgas men tyckte inte alls om det!! Kändes som jag tappade kontrollen. Jag fokuserade mycket på andningen och sen fick jag förslag till att duscha varmt. Sen prövade jag kvaddlar vilket många tycker gör ont. Men det var så skönt för mig! Kunde fokusera smärtan på kvsddlarna istället för värkarna. Sen fick jag akupunktur också. Det var de enda smärtstillande jag tog och funkade bra för mig, hann aldrig tänka så långt att jag ville ha epidural. Men som sagt det är så olika för alla men att lyssna på barnmorskorna och få råd av dom var super bra 🙂
Det här låter säkert superprovocerande för många, men jag tror att många upplever sin förlossning som plågsam och jobbig pga att man är rädd för smärtan och kämpar emot istället för med kroppen.
Kroppen vet vad den ska göra, så ju mer man kan gå in i sig själv och fokusera på andning och avslappning desto lättare blir det.
Jag var också helt öppen för att ta det lite som det kommer, skrev dock i mitt brev att jag ville undvika eda pga en känsla av att det bara skulle strula till det naturliga förloppet. Jag upplevde aldrig att det blev plågsamt eller outhärdligt, visst gjorde det ont emellanåt men direkt när jag kände att jag gick igång på smärtan så koncentrerade jag mig på att vara tung i kroppen och andas lugnt, och då släppte den där känslan av att smärtan drog iväg med en. Jag kände att jag styrde och inte smärtan.
Fick frågan om lustgas men ville inte ha den heller, kände mest att barnmorskan kom och störde när hon frågade.
Att jag lyckades vara avslappnad och lugn tror jag alla gånger gjorde att jag fick en enkel och kort förlossning. Kunde vara hemma de första 5h, badade och var i en lugn och trygg miljö, vilket var så skönt. Väl inne på förlossningen så visade det sig att jag var 10cm öppen, så 48min senare hade vi bebisen hos oss! Så jäkla cool och häftig upplevelse, och jäklar så stark och stolt jag kände mig 🙂
Det kommer gå hur fint som helst, bara slappna av och fokusera på dina målbilder och stäng ute allt annat, så kommer det bli en superhäftig och positiv händelse 🙂
Hej! Jag tycker du verkar ha en väldigt vettig och sund inställning till förlossningen! Jag håller med dig om att det är bäst att ta det som det kommer och ha ett öppet sinne.
Min främsta aha-upplevelse var nog att själva trycka-ut-ungen-ur-fiffin-momentet inte är sååå smärtsamt, kanske mycket för att man är så väldigt fokuserad då? Värkarna under öppningsfasen är den tuffa biten enligt mig. Jag körde lustgas (ÄLSKADE DEN!) och tens. Tyvärr öppnade jag mig så långsamt att jag behövde värkstimulerande. Detta gjorde att intensiteten på värkarna blev outhärdlig och jag skrek “GE MIG EPIDURAL ELLER DÖDA MIG!”. Haha. Smärtan försvann som i ett trollslag och jag kunde vila upp mig inför krystfasen. Epiduralen hann dessutom släppa innan det var dags att föda så den blev inget hinder i krystfasen.
Mitt tips är kort och gott – gör det du behöver göra och hur det än blir så är det DIN förlossning. Det är en mäktig upplevelse, stort grattis och lycka till!
Sorry it’s English only. 🙂
I had a plan to have a natural birth, but my baby was head down with his face up towards my stomach. My labor pains were very intense because of his position so I ended up getting an epidural. There were also complications because of his position and he couldn’t tuck his chin enough to come out through the birth canal, so I ended up having a cesarean section. It was good to already have the epidural because they didn’t have to do all the work to put it in when I was exhausted after 3+ hours of pushing and the pain would have made me pass out. I think if you can wait out your pain until it’s too much, then get the epidural if you want it. If the baby had been the right direction I would have not needed it. 🙂 also, you can have a plan, but at the moment all you will care about is getting your baby out safely and making sure you are ok.
Jag såg verkligen fram emot förlossningen ( då jag hade en jobbig graviditet) men förlossningen blev pannkaka! Men epidrual gjorde en liten räddning! Jag hade en väldigt lång latensfas då värkarna började på onsdag och min tjej är född natten till söndag! I mitt förlossnings brev hade jag skrivit att jag är öppen för bedövning, klarar jag utan så kör men märker ni att jag inte gör de så ge mig vad jag behöver! Och wow till all personal! Helt plötsligt satt dom en epidrual och jag kunde andas några timmar! Så mitt råd är att känna på situationen! Prata med Erik och så att han kan läsa av dig när du inte orkar mer utan hjälp! Stort lycka till när det är dags, hur ont det än kommer göra så är det början på en grymt fantastiskt tid 👶🏼💙
Jag födde med enbart lustgas och jag är såå nöjd med det valet! Tyckte det var så sjukt coolt att uppleva allt som skedde i kroppen 🙌 Kan tillägga att jag förvisso hade en ganska annorlunda typ av förlossning med sk stormvärkar (min förlossningsberättelse finns här http://starkmamma.nu/tag/forlossningsberattelse/ ).
Mitt tips är att stå och röra dig mycket 👍 Sedan hade jag förvärkar från v 28 och tyckte värmepåsar lindrade jättebra. Om jag hade haft någon värkvila under förlossningen så hade jag säkert uppskattat värmepåsar då också 😊 Stort lycka till när det är dags 😃💪💫
Innan jag födde tänkte jag att jag ville klara mig utan EDA så långt som möjligt. Mest för att den kändes lite obehaglig och jag var rädd för komplikationer. Väl på förlossningen hade jag mer inställningen av ”ge mig allt ni har” 😅 Det gjorde ont, förlossningen gick fort och lustgasen fungerade inte för mig (jag blev bara åksjuk). Så jag fick EDA och alltså oj! Smärtan släppte (trycket nedåt var förstås kvar) och jag kunde plötsligt tänka klart, vara uppe och gå och ha mig. Är så glad att jag fick epiduralen för jag hade nog inte fått en lika positiv upplevelse under förlossningen annars, men alla är ju olika och alla har olika upplevelser under förlossningen. När dottern var född hade jag ingen känsel i ena benet. Det tog flera timmar innan den kom tillbaka, antagligen p.g.a EDA:n. Hade även en öm punkt i ryggen några månader efter förlossningen, som om jag skulle haft ett blåmärke. Den försvann dock sen och blir det aktuellt så kommer jag att tacka ja till EDA även nästa gång 🙂
Att bada var såå skönt under värkarbetet!! Låter som att du har en väldigt sund inställning inför förlossningen. Jag har ingen erfarenhet av EDA då förlossningen gick väldigt fort men tänker att den nog är helt fantastisk att få om förlossningen är lång!
Jag var hemma i två dygn med värkar, visst det var tufft emellanåt men inte så farligt att jag ville åka in. När vi tillslut åkte in var jag öppen 6 cm. Tänkte inte så mycket på bedövning där och då, det gick ju rätt bra. Sen efte nån timme eller två tänkte jag äsch, kan ju ändå testa lustgasen. Herregud, det var fantastiskt! Jag skrattade som aldrig förr och “reste” mellan olika platser. Värkarna blev värre och värre, när jag var 9 cm öppen tog dem hål på hinnorna. Därefter tog de lustgasen ifrån mig, jag var tydligen för “full”, minns allt dock. De kommande timmar var de värsta i mitt liv! Önskar nu (14 mån senare) att jag skulle tagit EDA. Men han kom ju ut tillslut. Var väldigt chockad i veckor efter vilken smärta det var. Allt är individuellt, kroppen klarar det och med din inställning kommer det gå galant. Barnmorskor vill helst inte att man tar EDA så om du verkligen vill, stå på dig!
Jag tog epidural under min första förlossning, den förlossningen upplevde jag som lugn, kontrollerad och jag var helt ”med” under hela värkarbetet och krystningen. Tyckte att det var det häftigaste jag nånsin varit med om och kunde lätt tänka mig att göra om det! Min andra förlossning var raka motsatsen, tog inte epidural eftersom hela värkarbetet gick så bra att hantera med endast lustgas. Men sen kom krystningsfasen och då trodde jag ärligt talat att jag skulle gå sönder, förlorade kontrollen totalt och höll bokstavligt talat på att flyga ur sängen av smärta! Så jag rekommenderar starkt epidural 😅
Jag tog epidural eftersom jag i princip vad HELT SLUT efter att ha haft värkar i nästan 2 dygn. Då var smärtlindringen en räddning som gjorde att jag kunde samla kraft igen. Jag hade också en överdriven positiv inställning och tänkte att “det här klarar jag”, tills det väl började. Jag föreställde mig aldrig att det skulle ta över 2 dygn av smärta och kämpande. Jag såg också fram emot smärtan innan förlossningen, men just den här smärtan är något helt annat, den går inte att föreställa sig.. Jag bytte även position många gånger innan jag hittade rätt och födde inte i den position som jag hade föreställt mig tidigare. Smärtan efteråt är det inte heller många som varnar om.. När de ska klämma hårt på magen efter att du precis fått barn, sprutor i rumpan innan du ska sys (om du spricker), eftervärkar m.m. Hur som helst! Epidural och lustgas for the win! Jag hade inte klarat mig utan det.
Jag hade ingen plan utan tog allt som det kom. Började med vattenavgång o sedan kom värkarna efter 30min. Gick fort så fick åka in efter 2 timmar med täta värkar. Tänkte att jag härdar ut så länge det går. Provade lustgas men gillade inte den, kände mig kvävd haha. När värkarna gjorde så ont att hela kroppen skakade okontrollerat bad jag om EDA. Bra beslut… därefter gick allt som en dans, stod upp ett bra tag men sedan började benen skaka när han skulle ut så fick lägga mig i sidoläge vilket var otroligt skönt. Sedan var det bara o klämma ut 😉 inför nästa så tar jag EDA tidigare, finns ingen anledning till o leka tuff o härda som jag gjorde! Jag ville klämma ut en till direkt när han kom på bröstet. Lycka till 😀
Ville såå gärna ha eda, men jag hann inte. Trots att jag var förstföderska så tog de 1 h får inskrivning innan lillan kom. Jag blev också helt paralyserad av smärtan och tappade de helt.. men de gick ju bra i alla fall:)
När jag skulle föda min dotter så var jag så bestämd på att inte behöva skickas hem när jag väl var på förlossningen, så när jag väl kom in så var jag öppen 9cm (hade kämpat på ordentligt hemma) & då var epidural inget alternativ. Epidural hjälper ju inte vid krystvärkarna som enligt mig är den värsta av all smärta ,så att slippa ta sprutan var för mig en lättnad, jag hade klarat av latensfasen(öppningsfasen) på egen hand utan någon smärtlindring. När jag kom in så fick jag lustgas direkt & bara det hjälpte så grymt bra för mig! Smärtan blev dock nästintill outhärdlig, men man får ju världens finaste gåva så det är ju värt all smärta i slutändan.
Vid min andra förlossning så kom jag in när jag var öppen 4cm(då jag hört att andra förlossningen kan gå mycket snabbare) då klarade jag mig med lustgas(hjälpte mig otroligt mycket även då) samt att jag fick hjälp med andningen & att en undersköterska tryckte på olika punkter i pannan & pressade på mina knän när en värk kom. Så jag klarade mig utan epidural även då.
Eftersom att epidural tyvärr kan stanna upp en förlossning så ville jag inte ta det, har många vänner som tagit det & fått en väldigt utdragen förlossning nämligen..
Men du kommer att känna själv vad din kropp klarar av & att föda barn är en sjukt häftig upplevelse, så du behöver vara utvilad inför den stora dagen för att orka var medvetande om vad som händer! Så har du värkar som inte går att hantera & fortfarande inte är öppen helt, ta epidural så att du hinner vila upp dig inför krystvärkarna!
Stort Lycka till när det väl är dags, att få barn är helt fantastiskt!
Nybakad barnmorska här gravid med första barnet 👋🏼
Mitt tips är att inte ställa in dig på något speciellt, mer att du kanske kan vara öppen för förslag. Man har ingen aning om hur man reagerar på smärtan då man inte upplevt det tidigare, vissa klarar utan eda vissa inte, alla är vi olika. Finns både för och nackdelar med eda också, att man får räkna med ca 2h längre förlossning men samtidigt är det ju väldigt bra som smärtlindring under värkarbetet, men vid utdrivningsskedet kommer man fortfarande känna det där trycket nedåt. Sen finns det ju massa olika tips och tricks man kan göra som smärtlindring, personalen kommer hjälpa er så ni får en trygg och fantastisk förlossning och födelsedag för den lille, det är jag säker på ☺️
Lycka till och grattis i förskott!
Jag fick epidural och det var rena himmelriket att slippa smärtorna! Kunde sova en stund och samla krafter. Ta allt du kan få! Att lida i ”onödan” under förlossningen är inget man vill. Be att få epiduralen när du har en värk så gör det inte lika ont 😉 Lycka till! 💛
I have experienced both. First baby, c-section because the baby was losing pulses. Second baby, I had a vbac (vaginal birth after cesarean)..I wanted an epidural but I had a quick labor, I arrived to the hospital ready to push and did not had time to do epidural. My vbac was THE BEST AND MOST POWERFUL EXPERIENCE OF MY LIFE. Yes, It has a lot of pain, but you can’t imagine how proud And blessed I feel that I was able to live what it’s like to give birth to your child. So, my advice is to go for a natural birth BUT with having the epidural option at the back of your head. You will feel more safe this way. And then, breastfeed for as long as you can (I breastfed 3 years my first son and 2,5 my second).
You will be an amazing mum. And yes, we prefer more everyday photos and not so much staged, you have such natural beauty that you are just as beautiful to every photo, even when you think you’re not. Kisses from Greece,
Victoria
Hej Victoria!
Först å främst måste jag säga att det är så otroligt roligt att få följa er resa här på bloggen.
Jag har precis fött mitt första barn, en tjej på 3 månader och vi hade en helt “fantastisk” förlossning. Jag skriver “fantastisk” just för att det va dåde det bästa och värsta jag varit med om. Missförstå mig inte nu, jag vill inte skämma upp dig men smärtan går liksom inte att förklara. Det är den värsta smärta jag varit med om men även den bästa.
Innan jag va gravid så ville jag inte föda vaginalt just för att jag va så rädd för smärtan. Men efter att jag blev gravid så ändrades mitt tanke sätt på en gång, detta skulle ju bli det häftigaste jag skulle vara med om och det va det. Så fort jag fick upp min dotter på brösten så kände jag att det va värt det och jag va så otroligt stolt över mig själv och min sambo, vi klarade det.
Jag va väldigt öppen med vad som skulle hända på förlossningen, detta va min första gång jag visste ju ingenting. Även om jag vet hur jag är som person så hade jag ingen aning om hur jag skulle reagera. Men en sak jag visste va att barnmorskorna hjälpte till att förlösa ungar varje dag. Så jag tänkte att jag litar på vad dem säger.
Min förlossning gick fort och smärtan steg därför väldigt snabbt. Tillslut så kom värk efter värk och jag hann knappt andas mellan dem. När jag kom in till förlossningen så va jag öppen 5 centimeter och redo för bedövning ifall jag ville ha och jag sa “ge mig allt ni har” just eftersom att jag knappt hann andas mellan. Efter att jag fick den så försvann all min smärta, det va otroligt häftigt. Jag tänkte att det skulle vara lite som som förklarar lustgasen (tar bort topparna) men det tog bort all smärta. Jag blev då genast orolig för att det skulle bli svårt att känna när det va dags (eftersom jag trodde att jag inte skulle könna något på hela tiden, jag sa till och med till min sambo “känns det så här ‘alltså ingenting alls’ så fattar jag inte vad alla klagar på'”). Haha men om jag fick igen för det, så tro mig du känner när det är dags. Epiduralen tog inte alls bort värkarbetet men det tog bort all smärta för mig i en timma. En timma kan låta otroligt lite men det gjorde så otroligt mycket för mig. Jag samlade verkligen krafter och fick i mig lite soppa. Sen när det började närma sig så kom smärtan tillbaka, jag har ingen aning om hur smärtan hade varit ifall jag inte hade tagit den. För mig så satt kanske bedövningen bara i en timma eller så tog den kanske även bort alla toppar på slutet. Jag har ingen aning, men det jag vet är att jag behövde verkligen den timman, den gjorde så otroligt mycket för mig. För mig så hjälpte inte lustgasen alls eller den hjälpte mig att andas genom värken men den tog inte bort någon smärta alls, det den gjorde va att göra mig illamående och snurrig.
Så mitt råd till dig är att inte vara rädd för att ta bedövning ifall du känner att du vill ha den där och då. Men lyssna på din egen kropp. Det är klart att kroppen löser det ändå och att vi kvinnor har fött utan bedövning i alla tider. Men jag är otroligt glad att jag fick ta epidural.
Stort lycka till till er och jag håller båda tummarna för er, kram.
Det är tyvär lite som du kan bestämma med din förlossning.. efter att jag hade haft värk som att någon höll på att knivhugga mig i ryggen i 24 timmar men eftersom jag inte hade kommit så långt eller öppen på 5cm fick jag vänta men jag bad om epidural för att jag orkade inte mer och hade så ont i ryggen men min syster hon kom till sjukhuset och ville ha epidural och då sa dom nej för att hon var då öppen 10cm och skulle börja att föda.. lycka till med allt och det kommer att gå jätte bra för dig!
Ville först bara säga att det är så kul att följa dig 💕
Själv tog jag epidural vilket jag absolut inte tycker är något fel med. Tyvärr finns det en uppfattning av att en “riktigt” förlossning minsann ska vara utan bedövning och genom vaginal förlossning. Men det tycker jag är så fel! Oavsett vad så ska man göra det som är bäst för ens barn och sig själv. I mitt fall var en epidural ett rätt beslut då det gjorde mig lugnare och gav mig mer energi till att krysta. Så mitt förlag är att låta det bli som det blir. Känn efter när du är där hur allt känns, vad du vill och rådgör med barnmorskan. För det blir aldrig som man tänkt sig oavsett hur mycket man planerar och bestämmer. All lycka 💓
Hej! Jag har genom gått en förlossning och under graviditeten hade jag inställningen att jag ska köra så naturligt jag bara kan – med andra ord, försöka utan bedövning. Jag födde i USA, men min inställning var att behövde jag bedövning skulle jag köra lustgas för jag var LIVRÄDD för epidural. Om vi spolar snabbt framåt så hamnade jag i en lång förlossning. Mina värkar ökade men jag fastnade i öppnings processen. Efter 12 timmar och med timmar av långa och extremt kraftiga värkar med ca 30 sekunders intervall då klarade jag inte mer. Sjukhuset jag födde på hade inte lustgas så mitt enda val var epidural. Jag valde att ta den då jag som sagt satt fast i öppningsprocessen och inte visste hur många timmar (7 till blev det) som återstod. Jag var så rädd när dom skulle ge den, att jag skulle röra mig eller att nått skulle gå fel. Men hon som gav den var så duktig och på nått sätt var man så fokuserad på att hålla sig stilla medan dom gav den att det blev fokuset istället för värken. När den kickade in var det “Heaven.” Helt plötsligt led man inte längre och ja hela push fasen var det absolut häftigaste jag upplevt. Min rekommendation är att testa så långt det går utan för att se hur mkt man faktiskt klarar av, men givetvis också lyssna på sin kropp och respektera sin egna gräns för vad man känner man klarar. Den enda som kan göra det val som kommer hjälpa dig mest är du själv. ❤️ Jag gillar din inställning till förlossningen. Jag målade aldrig upp en bild av min egna eller gjorde jämförelser med andra för jag visste ju inte alls hur min skulle bli. Allas är så olika. Inte jämföra eller bygga upp scenarier skapar ett otroligt lugn och det lugnet tar en så långt under sin egna förlossning med – iallafall var det så jag kände. Det kommer gå jättebra! En sak som är säker är att du och din kropp sitter på en sjujäkla häftig styrka ❤️ Och den styrkan kommer snart ge det finaste pris man kan någonsin kan få. Lycka till när det är dags.
Helt rätt av dig att fokusera på det du kan påverka och det är ju faktiskt det mentala!
Min pojke föddes för fyra veckor sen och jag är så så nöjd med min förlossning. Jag hade inte övat typ alls på andning eller så men när det väl drog igång insåg jag snabbt att det som funkade bäst för mig var att försöka andas djupt och andas ut så ljudlöst som möjligt. Oavsett om det var genom näsan, munnen eller både näsa & mun. På så vis behövde jag inte fundera så mkt, det enda jag fokuserade på var just att andas ut ljudlöst. Jag hade bestämt mig för att ta förlossningen som den kom och jag var öppen för att ta typ all smärtlindring i hela världen om så behövdes. I slutändan var den smärtlindring som jag använde värme (vetekudde och att bada och samtidigt ha duschstrålen sprutades i ländryggen.) och lustgas på låg vå. Ja g sa till min sambo när jag öppnat mig 10 cm att det var lindrigare att föda barn än jag någonsin kunnat föreställa mig, med det sagt så gjorde det ändå ont. Bara det att jag hela tiden tyckte det var hanterbart!
Förlossningen tog 24 h från att slemproppen gick och värkarna startade och jag fick en bristning av grad två 😊
Nu är ju en förlossning så individuell och det finns ju inga universiella tips som funkar för alla, men om jag får säga det som funkade bäst för mig så var det:
– Att jag bestämt mig för att jag inte skulle bli rädd. Oavsett hur ont det gjorde så skulle jag inte skena iväg utan minnas att allt var som det ska. Det hjälpte mig att fokusera en värk i taget.
– Hitta ett sätt att andas som funkar för dig
– I krystfasen så hjälpte det mig att se på slidan som ett veckat dragspel och inte som ett litet hål (att slidan är som ett dragspel står i boken “Föda utan rädsla” som jag tyckte var toppen). Jag tyckte det kändes mer rimligt att krysta ut bäbisen genom dragspelet än det lilla hålet 😉
Stort lycka till vid din förlossning! Det kommer gå bra och du är i trygga händer på förlossningen!
Hej
Jag “höll mig uppe på benen” så länge som möjligt.
Min mormor som fött flera barn ~ hade sagt åt mig att då trycker barnet neråt, öppningsprosessen jobbar på.
När det var dags gick proppen på fm, jag “höll mig på benen” genom att torka golv, renbädda osv
Kom in på förlossningen 16:40, de skulle kolla läget och vips,~ du ska nu föda. Kl 17:05 födde jag min son, gick hur bra som helst. Ingen bedövning alls och jag var närvanarnde själv under helatiden👍🏼 Stort lycka till✨
svar: Make sense, vad häftigt! Jag har dock så mycket problem så kan knappt hålla mig på benen nu tyvärr, haha 🙂 Men så underbart! Vilken grej. Tack snälla!
Hej! Mitt bästa tips är att lita på din kropp! Den vet vad den ska göra och det gör även de som jobbar på förlossningen. Jag födde båda mina barn med enbart lustgas. Jag hade faktiskt inte en tanke på eda under förlossningen.. Värkarna gör ju självklart ont men tack vare lustgasen så hade jag hur kul som helst mellan värkana😄 Många ifrågasatte varför jag inte ville ha all smärtlindring som går att få. Men risken med eda är ju att man kan få svårt att känna när man ska krysta och jag litade på min kropp. De som jobbar är också så otroligt duktiga! Båda mina förlossningar var enkla och komplikationsfria🙌En riktigt cool upplevelse! Lyssna heller inte på de som säger att det är värre för nätta människor att föda barn! Jag väger 51 kg och det gick hur bra som helst! Kör ditt eget race👍
Lycka till!
svar: Ja, det är helt sant! Så underbart med lustgas 😀 Haha fasen, det har jag inte ens hört så fokuserar inte på det 😉 Tack!!! Kram
Oj! Det känns som det är jag som skrivit dina ord ovan, känner igen mig i alla tankar du har. Nu efteråt förstår jag inte varför man skulle tacka nej till eda, varför ha jätteont om man inte måste? Det är inte direkt prestige i att föda men samtidigt ha så ont som möjligt? Det gör ont ändå haha! Jag födde för 4 månader sedan och vart helt väck fram tills edan började verka, efter det blev jag en ny människa och vi kunde skoja och ha kul och all smärta under öppningsfasen försvann fram tills krystfasen! Det var helt ljuvligt! Jag rekommenderar det!!
Andningen var största hjälpen innan edan och jag tyckte även det hjälpte att tänka att det är bra smärta, ingen farlig smärta, smärtan betyder att hon kommer ut snart!
Åhhh det är SÅ häftigt att föda barn! Vilken jäkla powerwoman jag kände mig som! Hoppas du får känna samma, vi är ändå skapta för detta!
Stort lycka till!❤️
svar: Håller helt med! Kul att höra din upplevelse 🙂 Blir så taggad!!! TACK!
Jag blev igångsatt v 37 pga havandeskapsförgiftning men hade en “normal” förlossning ändå. Men det tog tid för dem att få i epiduralen, ca 1,5h timme så hade täta värkar under tiden.. dem lovade att det skulle bli som en dröm när den väl började verka och det var det verkligen, jag kunde prata igen, och faktiskt vara med lite på vad som hände..jag tycker det är värt att det ev tar längre tid om man kan bli av med lite av smärtan (mycket)
Spännande att det närmar sig, sån sjukt häftig upplevelse ni har framför er, önskar er all lycka till!!
svar: Åh, låter ju toppen ju! Blir EDA för mig också om möjligt, hoppas jag upplever den lika positivt som du 🙂 Tack för att du delar med dig! Kram
I Skåne rekommenderar de ej födsel i stående position. Här vill de att man föder i gynställning alt på sidan men liggandes. Det är de nya riktlinjerna då det ska minska sprickning rejält! ”Norska greppet” tror jag det heter som man använder.
svar: Kanske går lite för fort med tyngkraften om man står rakt upp! Men stående på alla fyra ska tydligen vara den bästa för att minska bristningar :)!
Hello Victoria! In all the births take place in different ways. And each new pregnancy is different from the previous one. I have four children) All my births were without pain. The first birth was rapid, I did not even have time to understand anything)) From the first fight to the appearance of the child, it took only fifteen minutes. But I remembered forever these births, I did not think that it was SO painful. Anesthesia did not have time to do, she simply would not have had time to act. to the second birth I was already morally ready, it was not so scary. I gave birth to the third and fourth child very easily, because I learned to breathe correctly during the whole process. I think that it’s not anesthesia that matters, but it’s right to breathe. It really helps. I wish you easy sorts and only positive emotions)
answer: Omg, that’s amazing. I’m happy for you! Thanks for sharing 🙂
Låter som att du har en fin inställning till förlossningen. Allas upplevelser är så olika och smärtan likaså, jag tycker därför det är svårt att ge råd eftersom jag själv inte tyckte att det var så smärtsamt som jag trodde. Det enda rådet jag kan ge är nog att inte vara rädd och lita på kroppen. Jag vet inte, men jag tror att det var det som gjorde min upplevelse så bra. Jag andades lugnt och var aldrig rädd för smärtan, utan litade på kroppen och tänkte att nu är det ett steg närmre bebis efter varje värk.
Här finns min förlossningsberättelse om du vill läsa https://www.google.se/amp/s/mikaelarydens.com/2017/09/13/nar-elliot-kom-till-varlden-min-forlossningsberattelse/amp/
Stort lycka till med förlossningen! Kram!
svar: Men gud vad härligt, haha. Dröm att känna så ju! Skitbra inställning. Gud vad roligt, ska läsa på en gång 😀 Tack snälla. Kram!
Precis som du var jag noga med att inte planera för mycket för att undvika besvikelse. Visste efter att ha hört mig för ungefär vilka olika smärtlindringar som fanns och ville ta det steg för steg.
Efter 2 timmar på förlossningen (hade verkar hemma i ca 15 timmar innan vi åkte in) ville jag ha ngn form av smärtlindring. Fick 2 Panodil.
Vi diskuterade sedan Epidural men de ville inte lägga den pga bebisens puls var för hög (190-205). Så vi väntade och till slut fick jag istället s k Spinal pga det var för sent med Epidural.
Spinalen hjälpte superbra mot de sista värkarna och jag fick en välbehövlig paus innan det var dags att krysta. Vid själva utgången bedövas man också, jag med en spray.
Allt som allt tog det 26 timmar sen värkarna startade hemma. Det gjorde ont men var så värt det och efter bebisen är ute försvinner all smärta!
svar: Jamen precis! Det är ju såklart beroende på hur bebis mår 🙂 Ah, Spinal har jag faktiskt inte ens hört om. Underbart!! Tack för tips :*
Jag valde att bara ha lustgas och sterila kvaddlar vid min förlossning. Jobbar på en avdelning där vi har mycket eda och ser därmed de komplikationer som de KAN medföra som exempelvis postspinal huvudvärk som håller i sig i flera år efteråt. Det är ju väldigt ovanligt men tillräckligt vanligt för att göra mig så avskräckt. Tänkte att jag hellre har ont några timmar än att gå med huvudvärk sen.. Om det var rätt eller inte vet jag inte men förlossningen gick bra smärtmässigt och det är istället nu att läka efteråt jag tycker har varit jobbigast. Lycka till med din förlossning hur du än väljer att göra. Jag tror man ska gå på sin egen känsla bara och inte bestämma så mycket innan. Ett tips är att läsa boken “föda utan rädsla”. Den hjälpte mig mycket!
svar: Ja, har också läst om det! Förstår hur du tänker. Vad skönt att allt gick bra 🙂 Ser framemot att testa lustgasen, haha. Håller på att läsa den just nu 😉 Tack för att du delade med dig och till dina tips!! Kram
Hej Victoria! Känns som om jag kommenterat alla inlägg där du ställer frågor gällande förlossning och bebis, men jag tycker det är så kul och har så färska minnen från min egen förlossning. 🙂
Jag tycker du verkar ha en bra inställning! Jag valde, under hela graviditeten, att endast tänka positiva tankar och jag tror verkligen det hjälpte. Mitt mantra var ”jag är minst lika stark som alla miljontals kvinnor som klarat av att föda barn”. Det fick mig att känna att jag skulle klara det. Jag var dock väldigt specifik i mitt förlossningsbrev (pga extremt kontrollbehov, he he) och tja, förlossningen blev inte alls som jag tänkt mig. Men, det gjorde INGENTING! Jag kände mig SÅ trygg. Personalen var helt fantastisk. Nu fick jag ingen EDA pga att det helt enkelt inte hann komma på tal (jag öppnade mig sjukt fort), men förlossningen blev utdragen ändå då livmodern inte orkade arbeta under krystfasen (krystade i fem timmar innan förlossningen avslutades med sugklocka). Men mitt råd är – gå in i det här med ett ”open mind” och låt personalen guida dig. De vet vad som behövs och om det behövs <3 LYCKA TILL! Inte långt kvar nu, ni har något fantastiskt framför er. Min lilla pojke fyller två månader på måndag. 🙂
svar: Men det är underbart ju! Så uppskattat. Haha exakt, tänker också att det ändå inte kommer bli ens i närheten av vad man tänkt. Men härligt att allt gick så bra ändå! Tack snälla :*
Halloj! Vad spännande med en liten. Har fött mina barn (har två stycken) utan bedövning så jag har ingen erfarenhet av EDA. Tänkte innan första förlossningen att jag skulle ha all bedövning som gick att få men det blev inte som jag tänkt mig 🙂. Tycker att det är bra att du har den inställningen du har. Jag har dock hört att EDA kan göra att själva utdrivningsfasen gör mer ont/upplevs göra mer ont än om man inte haft bedövning eftersom kroppen preppar sig med en massa hormoner och man blir avtrubbad på ett sätt man inte blir med EDA. Dock har jag ingen aning om det stämmer och alla upplever det säkert på olika sätt 🙂. Lycka till när det är dags!
svar: Åh, grymt utan bedövning! Förstår vad du menar!!! Tack snälla 🙂
Jag blev igångsatt och blev så rädd jag skulle behöva sugklocka och har varit så rädd att spricka och sys. Förlossningen gick dock väldigt bra. BM så jag behövde epidural pga att jag fick högt blodtryck och kom igmhpg att epi bara tar bort menssmärtan i värkarna, man kommer fortfarande ha trycket man känner nedåt. Jag trodde jag hellre ville ha snitt men nu när jag fött vaginalt är jag så glad jag gjorde det. Barnet får jätteviktiga bakterier som gör att de får ökat immunförsvar i livet. Att man spricker lite eller behöver bli klippt är det vanligaste speciellt om det är första barnet och de att ju ihop igen och jag tycker nu inte att du känns ens som att jag fött barn utan läkte ihop jättebra, över min förväntan. Jag skulle rekommendera alla som kan att få föda vaginalt det är en otroligt fin upplevelse man får dela med si partner och att sedan få träffa sin lilla skatt är det bästa som hänt mig. Barn är sannerligen en välsignelse.
Hej! Först vill jag tipsa om att skaffa gravidförsäkring extra, men det kanske du redan gjort. Men den är toppen OM det tex blir akut kejsarsnitt eller om barnet behöver vård. Jag kan varmt rekommendera EDA! Jag tyckte inte att smärtan var det värsta, utan att jag blev så trött, för jag hade så kraftiga och täta värkar att jag aldrig hann slappna av. Jag fick eda och tack vare det kunde jag vila en liten stund mellan värkarna, dricka ordentligt med vatten och fylla på med energi via godis och frukt vilket gjorde att det blev en mycket mer positiv upplevelse! Lustgasen är jättebra om man får till tekniken. Mitt tips är att du låter din kille coacha dig genom att titta på skärmen där man ser värkarna. Min kille sa tydligt och lugnt; Börja! när han såg att värken var på väg och då började jag andas i masken. Sen sa han; Sluta! när han såg att värken klingade av. Det var toppen, för då kunde jag helt och hållet fokusera på att andas och fick bäst effekt av lustgasen och blev aldrig yr. Man kan bli torr om läpparna av att andas i masken så ta med läppbalsam! Jag hade förresten också med en ljusslinga som vi hängde upp i rummet, det gav en mysig känsla! Lycka till!
svar: Ja, det har vi fixat :)! Åh, skitbra tips. TACK! Kram
Jag födde mitt andra barn för två veckor sen och har två tips till dig.
1. TNS-maskin! Älskade den jäveln.
2. Testa att le under värkarna och rör på höfterna som att du kör lite salsa mitt i allt! Det mentala är SÅ viktigt när man föder och detta kommer göra positiv skillnad, lovar!!
Stort lycka till, snart är hon här 😀
svar: Åh, tack snälla för tips! Haha, får köra lite dancemoves 😉
So interesting to read all your thoughts, it feels like only 2 weeks ago that you announced your pregnancy and now the little one is going to be here soon, so crazy 🙂
I study health promotion and we learned a lot about choosing goal pictures in your head to make it easier to reach that “goal”. I feel like not a lot people know about this method so its nice to read about it on here.
best wishes from Germany <3
Jag hade epidural och hade antagligen aldrig överlevt utan, haha!
Jag hade aktivt värkarbete påförlossningen i 12 timmar.
Fick edan när jag var öppen 6-7 cm och fick helt ny kraft, kunde ligga och prata emellan värkarna och min sambo tyckte det var helt fantastiskt att jag blev “mitt vanliga jag” efter den sprutan.
den är magisk och kommer antagligen be om eda även denna gång. Förstår faktiskt inte folk som bestämmer sig långt i förväg att de inte vill ha eda. varför ha ont när man inte behöver 🙂
lycka till när det är dags!
svar: Mnåh låter ju fantastiskt! Håller med 😀 Tack! KRAM