Jag tänkte på en väldigt märklig grej. Gårdagen blev rätt så tokig, låt oss säga det såhär:
Jag och två kompisar åker till en förfest igår vilken killen som bor där kvällen innan suttit naken (lite för länge för att skylla på klädpokeromgången som utspelade sig 1 timme tidigare). Den enkla Hej-frasen byttes i tankarna ut mot “Hej, du såg min kuk igår” – Ja, det gjorde jag, hej…då. Vidare till köket. Vi inser att vi är de enda tjejerna på denna såkallade förfest. Vi inser att alla har åldern inne för att gå på alternativt Rex eller TC. När kommer den första repliken om var vi ska och hur gamla vi är komma? “Hej, inga under 150 cm får komma in här Vic”, där kom den 2 sekunder senare. “Hur gamla är ni egentligen?” där kom den andra. “Var ska ni ikväll?” Där kom den tredje. Svar ja, vi är 91:or, svar ja vi ska på Droskan. Detta följt av höga skratt. Inte från vår sida då. Efter ett antal timmar smiter vi iväg till Droskan där jackan ska åka av, i samma sekund påminns jag av att nej, jag kan inte ta av mig jackan. Varför? Jo, för att det står ett pojknamn över hela min arm, hans födelsedatum och ett hjärta vilket följs av mitt namn och ….= SANT! På med jackan igen, tack. Efter lite dans och skratt så kommer dom där som retat oss mest till Droskan. Därav även ägaren till namnet på min arm. Skrattar först skrattar sist säger jag. Hamburgare på Donkan. Efterfest och det börjar spöregna utomhus. Svar nej, jag cyklar inte hem. Somnar. Det är då jag inser allt. Samma sekund som jag öppnar mina ögon ser texten på min arm, så ligger han och skrattar brevid mig. Hållkäften. Jag åker hem. Och svar nej på den frågan ni just ställde er själva om natten.
