Min blogg är som min största kärlek. Den har en så stor del av mitt liv att jag inte vet vad jag har om jag skulle lämna den, eller om den skulle lämna mig. Detta skrämmer mig så oerhört att mina tankar inte kan undgå det ibland. Det känns som att jag lever i en dröm och är alldeles för rädd för att vakna. Jag antar att jag behöver något som finns där bredvid mig när känslorna svalnar och jag sakta vaknar upp.
du borde vara så sjukt stolt över din blogg! det har du gjort dig förtjänt till. 🙂
betyder det här att du slutar blogga..?
tråkigt isådana fall
Hanna: Om jag kunde hade jag nog tagit en liten paus just nu, då inspirationen inte är på topp. Men är ju en del av mitt arbete, så går som inte 🙂
Har länge velat skriva här, berätta lite om mina tankar om din blogg, men alltid känt att det är onödigt, men nu kändes det som ett ganska bra tillfälle att skriva det jag har på hjärtat.
För VÄLDIGT länge sen gick jag in i din blogg, och kollade på dina outfitbilder och blev oerhört inspirerad, men jag blev aldrig glad, jag mådde dåligt över mig själv och kände att jag aldrig någonsin skulle se bra ut i de kläder jag hade tänkt ut framför mig, att hålla på med mode passar bara dem med vackert hår, ansikte och modellkropp, och så blev det med din blogg, jag kollade lite då och då och mådde bara dåligt över mig själv och ville så himla mycket bara våga klä mig som jag egentligen tyckte om.
Efter ett tag gav jag upp, slutade gå in på din blogg helt, och efter väldigt länge (i år faktiskt) så började jag kolla in din blogg igen, men reaktionerna blev annorlunda. Jag antar mest att jag steg för steg, nästan lite omedvetet faktiskt har lämnat min dåliga självkänsla bakom mig. Just då började jag märka hur jag knappt störde mig på min kropp längre, och att jag faktiskt börjat klä mig mer och mer i kläder jag kände mig snygg och ordentlig i.
Nu kan jag äntligen läsa din blogg och inspireras som det ska vara, utan att må dåligt.
Vet att detta knappast har med dig att göra eller din blogg, det var aldrig ditt eller bloggens fel att jag mådde dåligt, det var mitt eget problem hela tiden.
Men ville bara dela med mig av det med dig. Och hur oerhört glad jag är nu att jag kan gå in här och bara må bra, för jag tycker ju egentligen att din blogg är underbar, och nu kan jag äntligen njuta av det.
Tack för en asbra blogg och asbra inspiration!
Hulikanen: Tack! Jag är ledsen över att jag omedvetet kan få folk att känna som du gjorde, och tyvärr är hjälplös kring det. Men jag är oerhört glad över att du känner som du gör idag! Kram.