Ända sedan vi släppte taget om varandra.

Det är som att jag faller och väntar på att någon ska ta emot. Som att jag råkar snudda i någons famn ibland, men faller ganska snart igen. Rädslan för höjden har tagits över av rädslan att aldrig tas emot. Tänk om man tvingas falla för alltid?

18 Responses to “Ända sedan vi släppte taget om varandra.”

Leave a Reply to victoriatornegren Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *